Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar, som fordom fordrade mansåldrar, mogna
nu på några månader. Hvad ha vi att hoppas
eller frukta? Vi äro ett ringa och fattigt folk,
omgifvet af mäktiga grannar. Det gäller om
oss, livad vi nyligen läst i episteln, att vi liafva
strid emot förstår och väldige, emot verldenes
herrar, de som regera i denna verldenes mörker. I
mörkret regera de, hvilkas samhälle ännu, efter
tusen år, icke hunnit erkänna menniskans
ostridigaste rättigheter, der det ännu ej finnes
någon medborgare, utan endast herre eller — slaf,
som går i köp liksom annan fänad. Det
förändrar ingenting, om dess vildar bo i slott eller
i tält. Vi äro ett ringa folk emot dem; och
skole vi hoppas någon räddning, så är det
ingalunda af vårt antal och yttre makt, utan det
är blott och endast af en bättre, en
högsin-tare, en fastare ande inom oss sjelfva. Men
ack! huru är våra fäders ande förkolnad! Store
Gud! Du, som i så många tidehvarf hållit din
hand öfver Svea land, hör oss i dag, hör oss
på Gustaf Adolfs dödsdag! Uppväck, såsom
du fordom gjort, om det behöfves, och när det
behöfves, uppväck en hjelte i landena! Lär
honom att omskapa sitt folk och plocka bort, icke
blott den yttre Härden, som glittrar, utan
äfven den inre och farligare, som gnager på
nationens hjertrötter! Men om din vishet
beslutat annorlunda, om du har bestämt, att vårt
namn skall utplånas ibland folken, och vå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
