Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han sig som Svenska kyrkans förste man, och
fullt värdig sin utmärkelse. Han gick bort i
sin styrkas, sin fullmognade mannakrafts bästa
dagar, i den fullaste glansen af sin ära. Det
förestod honom snart, i fall han lefvat, en
befattning, der äfven hans varmaste vänner och
beundrare tvekade om han varit på sitt rätta
ställe. Det är bekant, att riksdagen snart
sammanträder för att lägga sig ner och idissla på
dagens hittills olösta, möjligtvis olösbara frågor.
Det var hans pligt som Svea rikes Erkebiskop
att der, såsom presteståndets talman, leda
öf-verläggningarna. Uppdraget är föga presterligt,
och måste, helst för hvarje snillrik man, vara
både oangenämt och nedslående. Det lugna
och tålmodiga sinne, som erfordras för att utan
vämjelse afhöra det tusen gånger, för hvarje
gång sämre, sagda och omtuggade, var icke
Erkebiskop Wallins, och det är knappast troligt att
lian, som var föga född för politiska bestyr,
kunnat med vederbörlig jemnhet och lugn
genomgå denna hårda och opresterliga profning.
Särskilt obehagligt måste ett sådant uppdrag ha
blifvit, med den opinions-vind, som fördagen
blåser i Svenska nationen, med sina
mångfaldiga väderflöjlar för stundens hugskott, sina
hundradetals talmän och representanter för den
plattaste ytlighet och obetydlighet. Ty det är
dock onekligt, att det konstitutionella gyckel-
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
