Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att kunna placera uågorstädes. Der man finner
någon förtjenst, vill man gerna finna all.
Skimret från ett ocli annat starkt belyst ställe
reflekterar vida omkring, och äfven de dunkla
partierna visa sig småningom i ett förklaradt
sken. Hvad som ej på detta sätt kan
illumineras, betraktar man heldre som en felaktighet
hos ämnet än hos författaren. Men, egentligen
att tala, hvem väljer då både ämnet och
behandlingen, om icke författaren sjelf? Äro de
begge eller en af dem olämplig, på hveni kan
han kasta skulden härför? Borde han icke
sjelfmant ha afhållit sig från livad som ej
kunde lyckas honom, enligt Horatii yttrande om
Homer:
”et quce
desperat tractata nitescere posse relinqxiit.” *
Mitt stora fel i Frithiof var, icke att jag valde
mitt ämne ur den gamla sagokretsen, men väl
att jag derför valde en ton och ett
behandlingssätt, som hvarken är gammalt eller nytt,
hvarken antiqvariskt eller poetiskt, utan sväfvar på
gränsen mellan begge. Ty huru behandlar man
ett ämne poetiskt, om icke derigenom, att man
derifrån afsöndrar allt, som hör till en
främmande och förgången tid, och som nu mera icke
talar till något hjerta? De hjertan,det talat
— — ”hvad han ej hoppas
Måla med sköna drag, det lemnar han ute på taflan.’1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
