Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir långvarigt, liksom gamla skulder bli med
b vart år svårare alt liqvidera. Men utom denna
försumlighet, livarvid alla mina vänner vant
sig, bar jag, i afseeude på dig, äfven annat att
förebrå mig, och är dig derföre skyldig en
förklaring. Du har, alltsedan vår första
bekantskap, vid alla tillfällen visat mig mycken
vänskap, hvaremot jag kanske ej alltid svarat som
jag bordt. Jag är icke misstänksam5 men har
man en gång bibragt mig fördom emot någon,
så viker den långsamt. Om dig hade man sagt
mig, att ditt allvarliga väsende egentligen blott
var en del af biskopsskruden, en flik af det
gamla pallium. Din förkärlek för det gamla och
beståndande syntes 111ig äfven misstänkt, helst
den icke hos dig, som hos andra, kunde
förklaras af något deficit i förstånd och
kunskaper, ej heller af loj maklighet eller af
ålder-doms-skröplighet. Äfven dina politiska åsigter
förekommo mig alltför ultraistiska; med ett ord,
jag gjorde dig i flera afseenden orätt. Härom
har jag öfver år och dag varit öfvertygad, ehuru
tillfälle ej varit att förklara det. Ditt allvar
är, tänker jag nu, icke en embetsåtgärd, utan
natur (jag säger ej naturfel). Din obenägenhet
för det nya har, synes mig, siu naturliga
förklaringsgrund i det halllösa, flacka, barnsliga,
som röjer sig i flera af vår tids innovationer,
och hvilket du, som är föga äldre, men
mycket klokare än jag, före mig insett. Hvad din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
