Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ilen största förbindelse, utan äfven i mycken
förlägenhet genom svårigheten att tolka min
tacksamhet. Jag känner väl icke nog fransyskan
för att fullt kunna uppskatta hela värdet af den
meddelade öfversättningen, men likväl
tillräckligt för att inse, det den, på detta språk och i
denna form, är bragt till sin högsta möjliga
fullkomlighet. Det poetiska uttrycket är väl, i
allmänhet, icke språkets starkaste sida. livad
den nyare så kallade romantiska skolan angår,
så är åtminstone dess språk ej romantiskt.
Svulsten och ohyggligheterna trifvas ej rätt väl i
Racines tungomål; det är en pöbel i hofdrägt.
Af Chateaubriand känner jag föga; men viden
författare, som drifver sitt kristliga nit ända
derhän, att han ideligen kommenterar budordet:
”du skall inga andra Gudar hafva för mig,”
nemligen ”än mig sjelf,” ledsnar man dock
slutligen, huru snillrik han i öfrigt må vara.
Man säger, att lyriken består deri att
allt-jemt framställa sin egen subjektivitet.
Chateaubriand är då verldens störste lyricus, — men på
prosa. Med ett ord, med all skyldig vördnad
för den rätta och klassiska fransyska poesien,
som är och blir förståndets och snillets
bino-minal-cequation, skaldekonstens infinitesinial-räkning,
erkänner jag dock, att jag mot språket sjelfl
haft min stora fördom, och vida mer än mot
af Tegnérs ”Sång vid Svenska Akademiens Jubelfest d.
5 April <836.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
