Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förråda en så sann och liflig poetisk känsla, der
ligger så mycken enkelhet, hjertlighet och
behag både i tanken och uttrycket, att jag alltid
med nöje, stundom med förtjusning, läst och
om läst dem. Flera utaf dem äro
tillfällighetsdikter; men gåfvan att poetiskt uppfatta hvad
som i sig sjelf må vara alldagligt, och lägga
något varaktigt in i det tillfälliga, är långt
sällsyntare än man i allmänhet föreställer sig, och
erkännes sällan der hon linnes. Men för min
- del värderar jag ett godt tillfällighets-poém
lika så mycket som hvarje annat, stundom mera,
emedan ämnet der, som ofta annars, sällan eller
aldrig diktar för sig sjelf. När vi äldre allt mer
och mer förstummas och inslumra som andra
sångfåglar, med näbben under de brutna
vingarna, kanske äfven invid det brustna hjertat;
— då gläder det oss, att sången ändå icke dör
ut i lunden, äfven om den skulle bringa vår
egen i förgätenhet. Fortfar dermed, — öfverrösta
oss alla! Tro mig, den, som menar det ärligt
med sitt land och sin konst, begär intet bättre
än att bli fördunklad. Akta ej heller alltför
mycket på den nu brukliga högbarbariska
kritiken med sin rotvälska. Den står ju
uppenbarligen i samma förhållande till poesien som
anatomien till mennisko-organismen, den kan ej
studeras utan på lik. Det förstås väl af sig
sjelf, att vi som förnuftiga menniskor måste
sjelfve tänka öfver vår konst. Men vi ha då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
