Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid en Prestvigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess verldsliga och husliga förhållanden. För
den rätta presten står hvarje dörr öppen,
liksom hvarl hjerta: liksom Abraham inbjöd de
vandrande englarna, så inbjuder honom folket
till sig. All församlingens sorg kommer till
honom för att få tröst, all församlingens glädje
för att möta deltagande. Yppar sig en
oenighet, sä kan han bilägga, träffar en olycka, så
kan han mildra och beklaga, " ej afhjelpa,
den. I allt är han en vis rådgifvare, en
billig fridsstiftare, en faderlig vän. Han förer
sin hjord som den gode herden, och
skadedjuren våga sig icke in på hans fridlysta marker.
Han känner de sina och de känna honom.
Frid är hans helsning, och välsignelse är hans
afsked. Så vandrar han, en lefvande
husgud, inom församlingen, eller ock sitter han
vid sin gästfria dörr och bjuder den
kommande in, och rådgör med de gamla och
förmanar de unga. Sålunda går år efter år, och
till slut, när han är gammal vorden, då är
han för alla den ”käre fadren”, då lyssnar ett
förbättradt slägte till hans älskade röst, icke
blott i templet, utan äfven derutanför; det
företar sig intet utan hans råd, det hänger vid
den gamle vises läppar, det fruktar hans
ogillande vink och är stolt af hans bifallsnick.
Och när slutligen döden kommer, den
svartklädda engeln med morgonstjernan i pannan,
då låter Herren sin tjenare fara i frid; ty han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
