Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid en Prestvigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och slutligen är fromheten äfvenväl
hc-slägtad, och på det närmaste, med känslan
för det Gocla; ty Gud är enkannerligen
godhetens och barmhertighetens Gud 5
mennisko-slägtet ligger som ett barn på hans arm, och
han gläder sig, som en fader glädes, när det
går hans söner väl. Godhet, välvilja,
kärleks-fullhel, de äro Guds bästa faddergåfva till
jorden, de utgöra hans väsendes rätta beläte ibland
men niskors barn. Derföre är också en from
man alltid tillika en cjod man 5 begreppen
härom falla nära tillsammans. Men det Goda,
åtminstone för verldens Ögon, beror mera på
den yttre, synbara handlingen; fromheten
der-emot på det inre tänkesättet. Det Goda, du
gör, eller åtminstone vill och åsj^ftar, kommer
af din fromhet, liksom blommorna komma af
vårvärman. Man uttrycker detta äfven
sålunda, att den goda gerningen kommer af tron;
ty tro är ingenting annat än fromhet, det vill
säga, att du öfverlemnar hela ditt väsende,
och med full lillförsigt, åt Guds goda behag,
att du upptager gudomen i ditt eget bröst,
tänker, så vidt du förmår, hans tankar,
verkar, så vidt du förmår, hans verk.
En sådan fromhet, hon är alltså ett
sammandrag af menniskans ädlaste krafter, hon
är blomkronan af lifvet, det högsta, hvartill
ett menskligt sinne kan hyfta sig. Det är hon,
som gifvit seder och bildning och mensklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
