Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Vid en Prestvigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
handa, huru litet den enskilte mannen, äfven
med god vilja, varmt nit och någon förmåga,
huru litet han uträttar i en tid, som är
sömnig och trög för allt stort och ädelt, men
vaken och lillig endast för det obetydliga. Det
må vara oss en helsosam förödmjukelse att
erfara detta, på det vi måtte inse och erkänna
otillräckligheten af all menniskokraft, af allt
enskilt menskligt bemödande, då fråga är om
verldens gäng och tidehvarfvets riktning. Yi
böre hoppas, att Gud genom omvägar, hvilka
ofta förefalla oss som en återgång, ett
tillhaka-skridande, vill föra sitt menniskoslägte till sig,
Skriften berättar, att Moses förde Israels barn i
fyratio år omkring i öcknen, för att komma till
det förlofvade landet, en väg, som beqvämligeri
kunnat göras på lika så många dagar. Yi böre
tro, att menniskoslägtet för närvarande är stadt
på en dylik öckenfärd. Guldkalfven saknas
åtminstone icke, icke heller andra afgudars
dyrkan, eller Moabiternas döttrar, en hel härskara
af frestelser. Likväl böre vi icke tvifla, att
Herren lefver och vakar och leder slutligen till
löftets land. I denna förhoppning böre vi ej
låta modet falla, utan gå vår ban oförryckt
fram, vore det också på svullna fotter, vi böre
alltjemt gripa efter det högsta, vore det också
med förblödda händer, med förblödt och
gäc-kadt hjerta. Den äldsta kristna församlingen
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
