Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III. Vid en Prestvigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
III.
Vid en Prest vigning. | [1] |
Anden gör lefvande, heter det hos Paulus. — Mine
bröder! För att invigas i det heliga
predikoembetet ären J komne hit från förödelsens
bygder, dem döds-engeln med de svartnande
anletsdragen nyligen förhärjat. Edra städer
ligga som redlösa skepp på stränderna, och
rundtomkring dem höja sig tallösa grafvar, dem
ännu ingen grönska hunnit att skyla, liksom
friska sår, som ännu ej hunnit att ärra sig.
På de grafvarna, midt ibland dödens och
förgängelsens rysligaste minnesmärken, skolen J
stå och predika, att Anden gör lefvande.
Anden gör lefvande: men hvilken Ande,
hvarifrån kommer han, huru verkar han? Jag
skall snart lägga händerna på eder med bön.
Det är en gammal plägsed, bibehållen från
kyrkans äldsta tider, en symbolisk handling,
som ej saknar sin betydelse. Men icke kunnen
J på allvar tro, att Anden går genom
fingerspetsarna; utan han går igenom verlden, han
är verldens lif; egentligen gör han icke
[1] Under Kolerans härjningar 1834.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:05:19 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tegnersskr/7/0033.html
