Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ännu mindre vill jag tala om del upprörande,
det hjertgripande, det omenskliga skådespelet
af ett helt folk, som en gång räddat Europa
och Kristendomen, och som, till belöning derfor,
blifvit fördeladt såsom lösören bland grannarna.
Ännu bibehåller det, detta oaktad t, sina
minnen, och kämpar på knä mot öfvermakten;
men likväl lernnas det utan hjelp och
förbarmande, till pris åt vildar, åt den menskliga
bildningens arlliender. — Om detta, och många
andra af tidens styggelser, vill jag icke tala.
Yi ha nog af egna bekymmer. Här är hvarken
krig utom eller uppror inom oss; bafvet med
sina djupa vågor ligger ännu mellan oss och
den allmänna förstörelsen. Och likväl,
hurudan är tiden ibland oss, hurudant är
folket? Svenska allmogen var fordom berömd för
oskrymtad gudsfruktan och för livad som
följer deraf, medborgerliga och enskilta dygder,
oförvilladt frihetssinne, tillit till kung och
fädernesland, oförvitlig ärlighet, omtänksam
tarf-lighet, frikostig gästfrihet. Och nu, — hvad är
dess gudsfruktan? Jo, antingen en sömnig
likgiltighet, en tanklös utanlexa, utan anda och
sanning, eller också, der det skall vara som
bäst, ett haltlöst, ett dumt svärmeri, utan
förstånd och sansning. — Hur visar sig dess
frihetssinne och fosterlandskänsla? Jo, i ett obilligt, ett
kortsynt klander öfver alla styrelsens åtgärder,
äfven de välmentaste, äfven de belsosammaste;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
