Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det drifver stenarna, det mal och mal brödet,
som närer menniskan , utan att veta hvad det gör.
Dess verksamhet är en död, en mekanisk kraft;
men din bör vara en medveten, en lefvande.
Din Gud vare den lefvande Guden. Huru
mångas äro ieke de döde gudar, vanan,
tanklösheten, slentrianen? Ingenting skadar
embete, ja samhälle, så som det tyvärr alltför
vanliga, död kraft i stället för lefvande,
bok-staf i stället för anda, slentrian i stället för
tanke och förstånd. Derigenom växer det
dödkött i samhällets lemmar, och statskroppen
upplöses inifrån i förruttnelse. Synnerligast
gäller detta " kyrkan, som, enligt sitt begrepp,
är något andeligt, ja, andens fädernesland, den
högre, den renare, den helgade mensklighetens
vagga. Der kyrkan är hvad hon bör vara, der
är hon statens lijerta. Men huru många äro
icke de, som göra dess hjertkamrar till idel
skräpkamrar, idel tiondelador! Den, som
sålunda inreder Herrans hus, sannerligen han
fattar icke dess mening och betydelse, han
aktar icke, som han bör, på sitt embete.
Aktar du rätt pä ditt embete, så drifver du
det, slutligen, äfven med nit och värma, du
lefver endast för och i det, du är icke nöjd
med att freda dig endast för verldsligt åtal,
du vill äfven vara fri för ditt samvetes
förebråelser, du påminner dig alltjemt den ed, du
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
