Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berg; men lärarens gång är i de tysta dalar,
han dväljes för det mesta i det husliga lifvets
skugga. Han ingår med hugsvalelse i hyddan,
tröstens ord bo på hans läppar 5 men han
stöter dem icke ut i trumpeten, han hviskar
dem fram: han är som lampan, hvilken lyser
endast i mörkret, han är som himmelens dagg,
hvilken faller blott " natten. Det hörer till
hans kall att försmå skenet för verkligheten,
att uträtta livad godt han kan —i tysthet. Den
Gud, som han förkunnar, bor icke i
stormvinden, icke i jordskalfvet, icke i elden, utan
han bor i ett sakta väder, sådan som han
fordomdags uppenbarade sig för El ia. Derföre
känner ryktet sällan hans namn, och, som blott
kristlig lärare betraktad, kan han ej ens önska
sig dess bullersamma loford. Ännu mindre kan
hans lycka bestå i vällefnad och ett sorgfritt
och bekymmerslöst lif. Den lära, han
förkunnar, är en lära om försakelse och
uppoffring : hon försmår ej jordens glädje, men
I1011 söker den ej heller såsom det väsendtliga.
Läraren kan ej vara sorgfri, ty det är just hans
kall att dela och trösta andras sorger; han kan
ej lefva bekymmerslös, ty det är just hans pligt
att bekymra sig " det högsta, " det andeliga
både för sig sjelf och för andra. Det är hans
pligt att bekymra sig " Guds rikes tillväxt
på jorden, det vill säga, om det rättas, det
godas, det heligas framsteg i menniskohjertat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
