Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärna. Men den leder äfven till annat, som
är lika stridande mot en rätt k ris tei ig anda.
Den leder till ett högmod, som inbillar sig
vara förmer än alla andra, till en egenkärlek,
som med välbehag speglar sig i söndagsdrägten
af sin sjelfgjorda helighet. Men genom högmod
föllo himmelens englar; Gud är när dem, som
ett ödmjukt hjerta hafva. Kristus lär oss, att den
sig upphöjer han skall varda förnedrad, och den
sig förnedrar han skall varda upphöjd: och hans
förste lärjunge säger oss, att Gud står emot de
högfärdiga, men de ödmjuka gifver han nåd. En
dylik fariseisk gudsfruktan leder vidare till ett
kärlekslöst sinnelag, till hårda och oblida
omdömen öfver våra annorlunda tänkande bröder.
Men utan kärlek och fördragsamhet finnes ingen
verklig Kristendom. Kärleken är lagens fullbordan
och summan af Evangelium. Om jag kunde
profetera, säger Paulus, och visste all hendighet
och allt förstånd, och hade all tro, sä att jag
försatte berg, och hade icke kärleken, så vore jag intet.
Men den kärleken visar sig emot bröderna i
fördragsamhet, i förlåtelse, i ett rnildt omdöme
öfver alla. Ty kärleken, heter det vidare hos
Aposteln, han är tålig och mild, han uppblåses
icke, han gläds icke öfver orättfärdighet, men han
fröjdar sig öfver sanningen. Kärleken vänder
aldrig äter, ändock profetiorna skola återvända. Och
huru ofta, huru eftertryckligt, huru
kärleksfullt förmanar icke Kristus sjelf, att vi ej måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
