Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
salt som en tygel på den obändiga viljan,
straffet följer förbrytelsen tätt i spåren,
öfver-helen, som är lagens tolk och ordningens
upp-rätthållare, måste befalla, och de andra lyda.
På annat sätt kan icke den afsigt uppnås, som
Gud med samhället åsyftat: den afsigten är
hans egen ära, förklarad i menniskoslägtets
utveckling och framskridande till det bättre.
Derföre är också all ohörsamhet emot verdslig lag,
åtminstone medelbarligen, en ohörsamhet äfven
emot den gudomliga; ty öfverheten är af Gucli:
det är Gud, som satt svärdet i hennes händer,
till skräck, till tuktan, till rättfärdighet.
Be-trakte vi åter den kristna församlingen, så är
den, ej mindre än hvart och ett annat
samhälle, i behof af yttre skick och ordning.
Församlingen är väl, på ena sidan, en stiftelse af
Gudi, som står under lagar högre än de
mensk-liga, och åsyftar en högre ordning än den blott
jordiska. Men, på andra sidan, är äfven
församlingen en del af staten, hon är såsom sådan
underkastad den verldsliga styrelsen och de
yttre ordningsbanden. I delta sednare
hänseende är det först och främst åhörarens
skyldighet att ställa sig till efterrättelse hvad
verlds-lig ordning bjuder: och dernäst är det lärarens
både rättighet och pligt att inom den krets,
som blifvit honom afmätt, beifra allt slags
oskick, allt, som afviker ifrån lagens rättesnöre.
Häri bör han vara sträng och oböjlig, som lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
