Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höfver den Högstes nåd ocli förbarmande, det
lär oss redan det utbildade förnuftet, det
insågo och erkände redan de bättre bland
hedningarna. Men bättre och säkrare inses ocli
bekräftas det af uppenbarelsen och dess
förso-ningslära, som väl kan tydas, och verkligen
blifvit tydd, på mångfaldigt sätt, men dock
alltid såsom sin yttersta grund förutsätter
men-niskans brister, och en Gud, som i nåd
förbarmar sig deröfver. Ho kan blifva beständande
för Herranom, honom, som en helig Gud är, hel er
det i Samuels första bok, och samma fråga
genljuder alltjemt i hvarje menskligt hjerta,
samma svar upprepas alltjemt af förnuft ocli
uppenbarelse: Herre, gack icke till doms med din
tjenare! Förlåt mig mina hemliga brister! Ho kan
märka huru ofta han bryter?
Den alltså, som önskar församlingen nåd
af Gud, han önskar henne hvad hon i alla
afseenden, så i lekamlig som andelig måtto,
behöfver. Men Aposteln önskar sin församling
icke blott nåd, utan äfven frid: nåd och frid
föröke sig i eder, beter det i texten. Det gifves
månget slags frid; men den må vara af hvad
art som helst, så är den dock alltid en Guds
gåfva, behötlig och helsosam för oss alla. Del
gifves en utvältes frid för folk och land, då
ingen fiende hotar deras gränser, och allt krig
med storm och blodig klädnad är fjerran. Då går
plogen tryggt i sin fåra, kornet växer gladt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
