Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru orörligt det hjerta ligger, hvilket fordom
klappade i sorg och glädje, när vi se hur
maskarna bo i det hufvud, som tänkte sig
oändligheten: — O! då måste väl hvart menskligt
sinne rysa för förgängelsen, hvars vidriga
bilder följa oss öfverallt, äfven sen ögat vändt
sig ifrån dem, då måste vi väl icke blott
tvifla, utan äfven förtvilla om menniskolifvets
yttersta mål och om alla våra forhoppningar
på andra sidan om grafven. Men derföre vilje
vi prisa honom, som grafven icke hålla kuncle,
honom, som bragt lif och oför gänglighet i dagen. Är
det icke hans seger öfver döden och mörkret,
som här skall firas? Är det icke hans lära om
evinnerligt lif, som här skall förkunnas? Är
det icke hans ljus, som skall stråla ut från
detta heliga rum och lägga sig som en
mor-gonrodnad öfver de mörka grifterna? Sedan
han helgat våra grifter till hvilokamrar, har allt,
som var mörkt i döden, klarnat upp, hvad
som var förskräckligt, det har blifvit mildradt,
det ödsliga lutet, som förut bodde i grafven,
det har flyttat undan för det egentliga väsendet,
för evinnerlig salighet, skilsmessans tröstlöshet
har flyttat undan för återseendets hopp, döden
har flyttat undan för det eviga lifvet. — Du
död, hvar är din udd? du graf, hvar är din seger?
Döden är uppsvulgen uti segern. Lofvad vare
derföre Gud, som oss segern gif vit hafver genom vår
Herra Jesum I\ristum!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
