Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Vid en Kyrko-invigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återsvar i hvarje bröst! De innebära den
förtröstan till Gud, som bör vara hörnestenen i
allt kristeligt lif, dessa orden äro stamorden
till allt mod, allt hopp, all glädje i lifvet oeh
i döden. Visserligen gifves det ett dåraktigt
sätt att förtrösta på Gud, då man nemligen i
orkeslös beqvämlighet låter allting gå som det
vill och kan, och tänker att Gud, allt vårt
bemödande förutan, väl ändå slutligen skall
styra allt till det bästa. Ilan kläder liljorna på
marken, heter det, och [öder foglarna under
himmelen: skulle han då icke äfven föda mi"?
O
Dessa missförstådda ord äro alltjemt i dårens
mun, helst då han himlar sig och lättjas och
tigger. Gud skall föda dig, säger du. Ja,
visserligen: men i ditt anletes svett skall han
föda dig, de krafter Gud dig förlänat dem
skall du icke skrinlägga såsom en ofruktbar
skatt, utan du skall använda dem så godt du
kan och förstår, du skall icke tro, att lifvets
goda regnar sjelfmant ner öfver den
drömmande, eller att du sofver dig till din lycka, du
skall minnas, att framgången för det mesta är
bemödandets son. — Men huru du sträfvar och
äflas, visserligen måste du dock erkänna att,
om Herren ej bygger huset, sä arbeta de fåfängt,
som derpå bygga. Du sår din jord, men det är
Gud, som växten gifver. Der går en plan
genom verlden, hvars sammanhang du icke
inser, men hvars följder du erfar och måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
