Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Vid en Kyrko-invigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gud, och sången brusar till hans ära! Måtte
han trifvas och röra sig och verka derinne, så
ofta ordet förkunnas, så att begreppet klarnar,
och hjertat be vekes, och sinnet lyftes ifrån
jorden! Och när de hemlighetsfulla, de
underbara gåfvorna kringbjudas här kring
altarrunden, måtte de då verka som de böra, till
åminnelse af den största, den kärleksrikaste
uppoffring på jorden, till tro, till försoning,
till salighet! Och sker det sålunda, då är
templet icke förgäfves byggdt, icke förgäfves invigdt.
Då står det genom många tidehvarf och pekar
med sin tornspira åt himmelen; och edra söner,
och edra söners söner, församla sig dit, och
hämta tröst och hopp och hugsvalelse under
de vigda hvalfven. Och när de tröttnat af sin
vandring, då lägga de sig ner i skuggan af den
helgedom, som fröjdade och tröstade dem
medan de lefde; då hvila de ut i odödlighetens
åkerland, i salighetens vagga härutanföre. Frid
och välsignelse vare öfver kyrkan och öfver
kyrkogården, öfver de lefvande och de döda! Frid
och välsignelse vare öfver allt och öfver alla!
Amen.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
