Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenska insatser i kullagerteknikens utveckling. Av SVEN WINGQUIST
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De lagertyper, som numera komma till användning i största utsträckning och på
praktiskt taget alla områden, där roterande mekaniska element förekomma, kunna uppdelas
i de två stora kategorierna radiallager och axiallager. Radiallagren kunna sägas vara
dominerande inom den moderna lagertekniken, under det att axiallagren äro hänvisade till
ett mera begränsat användningsområde. Bland dem, som gjort sig särskilt förtjänta om
radiallagrens utveckling, må nämnas Stribeck och Conrad, som bägge ägnat det moderna
spårkullagret sin uppmärksamhet.
En viktig grupp äro de självreglerande radiallagren, som förts fram av svenska
uppfinnare. Det dubbelradiga sfäriska kullagret är grundtypen för dessa, och principen för
ernående av den fullständiga självregleringen i detta lager har tillämpats även vid det
dubbelradiga sfäriska rullagrets konstruktion, som har utarbetats av A. Palmgren. Det
cylindriska rullagret, vars konstruktör är Kirner1), uppvisar bland radiallager den minsta
friktionskoefficienten.
De olika lagrens egenskaper kunna betraktas ur flera synpunkter, såsom deras förmåga
att uppbära radiella och axiella driftsbelastningar, deras friktionsmoment, möjligheten
av axelförskjutningar och axelpendlingar, noggrannheten av axelns läge radiellt och axiellt,
lagrens ansättbarhet, deras lämplighet vid olika monterings- och revisionsmetoder m.m.
Då i regel ett flertal viktiga fordringar samtidigt måste uppfyllas av en viss lagring, är
det tydligt, att lagervalet förutsätter att ett flertal typer finnes och att
inbyggnadskon-struktörerna hava sådana ingående kunskaper om deras egenskaper, att en för varje särskilt
fall lämplig konstruktion kan utarbetas. Med den utveckling kullagertekniken numera
uppnått, stöter detta i regel ej på några oöverstigliga svårigheter, men ekonomiska hänsyn
nödvändiggöra ofta kompromisser, som syfta till en ur tillverkningssynpunkt nödvändig
standardisering och förenkling. En av den möderne kullageringenjörens viktigaste och
svåraste uppgifter är därför att bland de fysiskt möjliga problemlösningarna utvälja
den ekonomiskt gynnsammaste. Det ligger i sakens natur, att denna ej alltid
sammanfaller med den rent tekniskt fullkomligaste.
Bland dem, som tidigare gjort vägande insatser på inbyggnadsteknikens område,
må nämnas B. Fjellman2) och P. Rydbeck.3) Den under det senaste decenniet
uppnådda, stegrade prestationsförmågan hos kullager och rullager i samband med en
utvecklad och fullkomnad inbyggnadsteknik har i synnerhet genom H. Helmsteins4)
insatser alltmera vidgat användningsområdet.
Längre fram i artikeln skall lämnas exempel på några inbyggnadskonstruktioner, vilka
giva en antydan om de nya fält, som tack vare målmedvetet och sakkunnigt tekniskt arbete
hava vunnits.
*) Dr Ing. J. Kirner, SKF, Cannstatt-Stuttgart.
2) Ingenjör Bengt Fjeilman, SKF, Göteborg, f 1922.
3) Bergsingenjör Patrik Rydbeck, övering. v. SKF, Göteborg.
4) Civilingenjör Harry Heemstein, övering. v. SKF, Göteborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
