Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Varvsindustrien i Göteborg och Tekniska Samfundet. Av Dr HUGO HAMMAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för skeppsbyggnad i Paris höll ett föredrag »Construction cles Vapeurs Pétroliers en
Suéde», fingo vi erkännandet att stå i främsta rummet inom denna bransch. »––––––––
non seulement par la hardiesse de leur plans, mais encore par 1’habilité avec laquelle ils
les ont realisés».
Samfundets första varvsstudie gällde sålunda fartygskonstruktioner, som haft långt
mera vittgående inflytande på skeppsbyggnadskonstens utveckling, än vad någon då kunde
ana. Av Samfundets handlingar finner man, att verkstadsingeniörerna arbetade med
livligt intresse även på en del andra sjöfartsproblem, om vilka de höllo föredrag inför
Samfundet. Sålunda finna vi föredrag om isbrytare, passagerarefartyg, maskintelegrafer,
kontrollapparater m. m. I december 1889 höll Dan. Norrman föredrag om pansarbåten »Göta»,
som även besöktes av Samfundets medlemmar. Den framåtanda, som förskaffat
Dind-holmens Verkstad världsrykte, var dock nu betydligt reducerad. De lysande resultat, som
man uppnått i tekniskt hänseende, hade ej motsvarats av de ekonomiska resultat, som
man räknat med. Verkstaden hade stora ekonomiska svårigheter och det såg ut, som om
den ärorika varvsindustrien på Götaälv skulle vara dömd till undergång. Motala
Verkstad måste inställa sina betalningar år 1892. Orsakerna härtill voro många; förnämligast
dock kanske den redan omnämnda svåra depressionen, som varade under 1880-talet.
Och då denna lättade, hade landet fått en för varvsindustrien särdeles ogynnsam
tulllagstiftning, som nästan omöjliggjorde varvsdrift annat än för hemmatonnage. Härtill
kom en teknisk svårighet, som jag särskilt önskar nämna, nämligen att det
högkvalifice-rade svenska järnet ej kunde konkurrera med det billigare engelska, vars på den tiden
låga hållfasthet krävde dyrbara specialkonstruktioner. Klassificeringssällskapen togo
nämligen ingen hänsyn till att det goda svenska järnet onödiggjorde en massa
komplicerade och dyrbara konstruktioner; genom att vi trots detta tvingades att använda sådana,
kringskuros väsentligt de svenska varvens konkurrensmöjligheter.
Under början av 1890-talet, då varsindustrien höll på att förintas, återfinna vi ej
varvsingeniörerna uti Samfundets handlingar. Där uppträder nu en annan typ av
skeppskonstruktörer, nämligen de konsulterande ingeniörerna. Jag vill här endast som exempel
nämna skeppsbyggmästaren John Johnson, som år 1892 höll föredrag om »Experiment
med fartygsmodeller och progressiva provresor», ett ämne, som sedan flera gånger behandlats
inom Samfundet och som ännu är ett hjärteintresse för den svenska varvsindustrien och
sjöfarten.
Efter Motala Verkstads konkurs rekonstruerades Eindholmen som varv. Riksdagen
beviljade år 1892 tullrestitution å material för fartygsbyggen, varefter man ånyo började
försöka sig på varvsrörelse i stor stil. Det visade sig dock här, att återuppbyggandet av
den svenska varvsindustrien var ett synnerligen svårt och krävande värv. De
Göteborgska skeppsbyggmästarne hade ett tungt uppbyggnadsarbete under ett 20-tal år framåt.
Samfundet hade allt fortfarande intresse för varvsrörelsen, och redan år 1895 finna
vi dess medlemmar på Eindholmen för att studera de nya slipbyggnaderna och förstärk -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
