Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektroteknikens 50=åriga utveckling i Göteborg och dess omgivningar. Av Professor FREDRIK H. LAMM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De båda elektricitetsbolagen blevo med anledning härav tvungna att för fortsatt drift
söka koncession hos stadsfullmäktige, som den 22 maj 1902 beviljade båda bolagen dylik
för en tid av 3 år från samma dag. Det för spårvägarnes drift byggda elektricitetsverket
var i det närmaste färdigt, då ovannämnda koncessioner beviljades, och staden hade nu i sin
hand att, eventuellt genom utvidgning och komplettering av detta verk, själv ombesörja
distribution och försäljning av energi även för elektrisk belysning och motordrift etc.
Den 1 oktober 1903 beslöto stadsfullmäktige att tillsätta en beredning av sju personer
för att närmare utreda en del frågor, som stodo i nära sammanhang med planerna att
sta-den själv skulle övertaga all elektricitetsdistribution inom samhället. Då denna
berednings yttrande hade vittgående följder för elektroteknikens fortsatta utveckling inom
Göteborg, och densammas den 16 maj 1904 avgivna betänkande belyser såväl de
existerande elektricitetsverksbolagens ställning till kommunen som de bestämmelser
och förhållanden i övrigt, på vilka staden senare grundade sin på sin tid skarpt kritiserade
åtgärd att neka de båda privata bolagen tillstånd till fortsatt verksamhet, samt dessutom
lämnar en inblick i de förhållanden, som vid tiden för sekelskiftet voro rådande i avseende
på de privata elektricitetsverken, skall jag här nedan återgiva det huvudsakliga innehållet
av detta betänkande.
Efter en historisk redogörelse för vad stadsfullmäktige redan förut åtgjort i ändamål
att bringa ordning på de elektriska utomhusledningarne och omnämnande av tidigare
förekomna underhandlingar med de enskilda bolagen rörande stadens övertagande av de
befintliga elektricitetsverken samt omnämnande av de koncessioner som staden lämnat
bolagen anför beredningen följande:
»Såsom af förestående redogörelse framgår har så godt som vid hvarje tillfälle, då frågan om elektriska
ledningar härstädes af en eller annan anledning varit föremål för behandling af stadens styrelser eller
beredningar, den åsigt uttalats, att den elektriska belysningen icke kan blifva på ett fullt tillfredsställande sätt ordnad
med mindre staden sjelf öfvertager och bedrifver densamma; och de skäl, som härför anförts, synas beredningen
till fullo ådagalägga lämpligheten och önskvärdheten häraf.
De elektriska belysningsledningarne här i staden hafva under senare åren till antal och längd vunnit en
betydlig utvidgning. Men då ledningarne, såsom här varit förhållandet, i den mån abonnenter anmält sig
framdragits utan någon enhetlig plan af två bolag inom samma område, har häraf blifvit en naturlig följd, ej blott
att ofvanjordsledningarnes antal blifvit större än eljest varit behöfligt, hvarigenom den med dylika ledningar
förenade eldfara och vanprydnad onödigtvis ökats, utan även att de icke kunnat anordnas på ett fullt lämpligt
sätt. Äfven om ofvanjordsledningar öfver hufvud taget kunde tillåtas, vore det alltså nödvändigt att
förhållandena härutinnan blefve på ett eller annat sätt ordnade.
Emellertid har, såsom ofvan anförts, framställning gjorts af spårvägsstyrelsen, att de belysningsbolagen
tillhöriga ledningar, som korsa spårvägarnes ofvanjordsledningar, skola snarast möjligt borttagas. Detta är för
öfrigt icke det enda uttalande i sådan rigtning som blifvit gjort. Enligt beredningen från spårvägsstyrelsen
till-handakommet utdrag af det protokoll, som af statens inspektör öfver elektriska anläggningar C ari, A. ROSS ander
förts vid den af honom den 18 December 1903 förrättade besigtning af stadens elektriska spårvägsanläggning,
anmärkte förrättningsmannen, att talrika belysningsledningar korsade spårvägsledningarna utan några
skyddsåtgärder, hvarför förrättningsmannen, under hänvisning till svårigheten att åstadkomma fullt tillfredsställande
skyddsanordningar i detta afseende, framhöll önskvärdheten af att samtliga belysningsledningar vid korsningar
med spårvägen förlädes i jorden. Och vid afgifvande af yttrande med anledning af belysningsbolagens
anmälningar rörande sina anläggningar anförde inspektören öfver stadens elektriska anläggningar, telegrafinspektören
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
