Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektroteknikens 50=åriga utveckling i Göteborg och dess omgivningar. Av Professor FREDRIK H. LAMM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle staden för övertagande av deras anläggningar vid koncessionstidens utgång få
vidkännas en utgift av tillhopa i runt tal 3.150.000 kronor.
Beredningen, som fann, att någon uppgörelse om överlåtelse å staden av bolagens
anläggningar vid koncessionstidens slut icke kunnat komma till stånd på för staden antagbara
villkor, föreslog stadsfullmäktige att bevilja bolagen koncession på ytterligare tre år eller
till den 1 juli 1908, inom vilken tid staden skulle kunna uppföra eget elektricitetsverk för
tillhandahållande av elektrisk energi. Beredningens betänkande innebar dessutom bl. a.
en hemställan, att stadsfullmäktige skulle uppdraga åt spårvägsstyrelsen, förstärkt med
två ledamöter av gasverksstyrelsen, att till stadsfullmäktige inkomma med förslag till de
åtgärder, som erfordras för att sätta staden i tillfälle att själv ombesörja leverans av
elektrisk ström för belysning, motordrift m. m. samt att, om och i den mån styrelsen vid
fullgörandet av detta uppdrag finner anledning, träda i underhandling med bolagen angående
förvärvande åt staden av dessa bolags tillhörigheter eller delar därav. Stadsfullmäktige
godkände den 10 juni 1904 utan votering beredningens förslag.
Den förstärkta spårvägstyrelsen vände sig till överingeniören vid Stockholms stads
elektricitetsverk Aug. Decker för att erhålla en plan för anläggandet av kommunalt
elektricitetsverk i Göteborg. I mars 1906 inkom ing. Decker med förslag i två alternativ, det
ena i stort sett en efterbild av Stockholms elektricitetsverk med ett ångkraftverk för
alstrande av trefasig, högspänd växelström, förlagt till stadens periferi och med, till att börja
med, två understationer för omformning av växelströmmen till likström av 2 X220 volt.
Detta alternativ (Alternativ I) förordades av ingeniör Decker. Det andra alternativet, som
tillkommit med hänsyn till förstärkta spårvägsstyrelsens önskan, skilde sig från det förra
huvudsakligen däri, att ångkraftverket, anordnat för direkt generering av 2 X220 volt
likström, förlädes till den redan vid Stora Badhusgatan befintliga kraftstationen för
spårvä-garne. Ingeniör Decker avstyrkte förslaget att förlägga ångkraftverket till denna tomt
huvudsakligen på den grund, att den icke skulle räcka till för alstrande av mera än 2.407
kilowatt hos kunderna. Det må nämnas, att f. n. finnes å denna tomt installerade pannor och
ångmaskineri för generering av sammanlagt 19.000 kw. (16.200 kw. likström).
Anläggningskostnaderna för de båda alternativen beräknades till 7.612.000 resp. 4,557>ooo kronor,
i vilka summor dock icke ingick kostnaderna för erforderlig ombyggnad av privata
installationer för 2 X220 volts driftspänning, vilka enligt ing. Deckers approximativa beräkning
skulle uppgå till c:a 900.000 kronor.
I och för uppgörande av en detaljerad plan för elektricitetsverkets anläggning
anställde förstärkta spårvägsstyrelsen ingeniör Einar Wikander. Denne utarbetade snabbt
ett detaljerat förslag, som hade det gemensamt med ingeniör Deckers alternativ I, att
anläggningen grundades på användande av högspänd, trefasig växelström för drift av
understationer, och det gemensamt med Deckers alternativ II, att ångkraftstationen förlädes till
stadens spårvägscentral vid Stora Badhusgatan, men den avvikelse från båda Deckers
alternativ, att likströmsspänningen var 2 X120 istället för 2 X220 volt. Genom att bibehålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
