Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektroteknikens 50=åriga utveckling i Göteborg och dess omgivningar. Av Professor FREDRIK H. LAMM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överkopplingarne av installationerna från de enskilda bolagens ledningsnät till stadens
blev ett drygt arbete, försvårat dels genom att stigarledningarne i fastigheterna, förut
matade från luftledning, i allmänhet införd å vinden eller i någon av byggnadens övre våningar,
måste omändras för matning från i källaren införda jordkablar, och dels emedan
Aktiebolaget Elektron genom uppseendeväckande tillkännagivanden i pressen förklarade sig skola
fortsätta sin verksamhet utöver koncessionstiden och tillkännagav, att bolaget skulle lämna
elektrisk ström till lägre pris än staden. Efter skarpa yttranden av stadens myndigheter
och ej mindre skarpa svaromål från Elektron godkände stadsfullmäktige d. 17 september
1908 ett förslag till överenskommelse mellan stadens elektricitetsverks styrelse och
Aktiebolaget Elektron, varigenom en successiv överkoppling av abonnenter från bolagets
ledningsnät till stadens möjliggjordes under tiden till den 1 januari 1909, då bolaget senast
skulle upphöra med sin verksamhet.
Med Göteborgs Elektriska Aktiebolag ordnades överkopplingsfrågan friktionsfritt
genom ett av stadsfullmäktige redan den 29 augusti 1907 godkänt avtal, varigenom
samtidigt staden på förslag av förstärkta spårvägsstyrelsen till ett pris av 300.000 kronor
inköpte bolagets kraftstation å Otterhällan. Den 11 januari 1909, då all energileverans
från de båda privata bolagen upphörde, hade alla dessas abonnenter överkopplats till
stadens elektricitetsverk.
Detta verk var då utrustat med en ångcentral och huvudstation vid Stora
Badhusgatan och en understation i hörnet av Smålands- och Västgötagatorna nära Heden.
Förutom de delar, som ingingo i spårvägscentralen, omfattade huvudstationen två
maskinaggregat för 187% varv/min., vardera bestående av en synkron trefasmaskin om
1.000 kw. vid cos 90 = 0.8 för 25 per/sek. och en likströmsmaskin om 500 kw., båda från
Asea, direktkopplade till en trippel-expansionsångmaskin om 1.500 hkr. samt dessutom ett
ackumulatorbatteri om 2 X77 element med en kapacitet av 12.000 amp.-timmar i 3
timmar. Trefasmaskinen var avsedd till att generera energi vid 6.000 volt för drift av
understationen och att vid framtida drift med Trollhättekraft tjänstgöra som motor. För den
skull kunde ångmaskinen lätt löskopplas från de elektriska maskinerna. Varje
likströmsmaskin var sammansatt av två likadana maskiner, varigenom vid seriekoppling av dem
kunde erhållas 600 volt för spår vägsdrift.
Uti understationen voro uppställda en motorgenerator om 500 kw. från
Förenade Elektr. A.-B. och två om 280 kw. från Unth & Roséns Elektr. A.-B. samt ett
ackumulatorbatteri om 2x 77 element med 6.630 amp.-timmars kapacitet under 3
timmar.
Fördelningsnätet för 2 X120 volts konsumtionsspänning omfattade en gatulängd av
över 70 km. och matades från de båda stationerna i 51 tryckpunkter, från vilka
provtrådar för spänningsmätning ingingo till stationerna. I stadens gator hade för detta nät
nedlagts sammanlagt 561 tons armerade jordkablar och 80 tons blank koppartråd för
nol-ledningar. Genom att ackumulatorbatterierna voro försedda med tre cellkopplare kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
