Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektroteknikens 50=åriga utveckling i Göteborg och dess omgivningar. Av Professor FREDRIK H. LAMM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medförde någon nedgång i konsumtionen av elektrisk energi. Det förtjänar i detta
sammanhang nämnas, att under krigsåren elektricitetsverkets taxor icke höjdes eller berördes
av några som helst restriktionsåtgärder och att ej heller någon ransonering av den
elektriska energin behövde företagas.
Sedan Trollhätte Kraftverk år 1926 börjat att till Göteborgs elektricitetsverk leverera
växelströmsenergi med 50 perioder per sekund, har verket genom särskilt ledningsnät
kunnat distribuera dylik. Redan förut hade i några områden, belägna i stadens utkanter,
från särskilda, mindre transformatorstationer serverats lågspänd växelström för
motorändamål och belysning. Men då denna ström var av 25 perioder per sekund, åstadkom
densamma ständiga blinkningar i belysningen. Den år 1926 påbörjade, för
belysningsända-mål lämpligare distributionen av 50-periodig energi har under hand utsträckts till att
omfatta följande stadsdelar: Kålltorp, Böö, Jakobsdal, Runden, Änggården, Uundby,
Färje-näs och Gamlestaden, varförutom förut från Yngeredsfors med 50-periodig ström matade
delar av örgryte anslutits till stadens nät för 50-periodig Trollhättekraft.
Under de första 10 åren efter det elektricitetsverket haft tillgång på energi från
Trollhättan har medelst ånga blott alstrats 0,1 ä 1,3 % av hela verkets energibehov och under
därpå följande år 1,6 ä 3,0 %. Att energiproduktionen i så hög grad kunnat täckas med
Trollhättekraft beror på, att Elektricitetsverket för varje år kunnat träffa särskild
överenskommelse med Trollhätte Kraftverk om att för toppbelastning erhålla s. k. »sekunda
energi», som ställt sig för verket förmånligare än medelst ånga alstrad energi. Med
hänsyn till risken för avbrott i energileveransen från Trollhättan har emellertid ångverket
hållits igång på de tider, då likströmsförbrukningen varit större än ackumulatorbatteriernas
sammanlagda arbetsförmåga. Genom den år 1931 anordnade ångackumulatoranläggningen
har tryggheten mot driftstörningar på grund av avbrott i Trollhätte-kraften ytterligare
ökats.
Dessa enligt Ruths system utförda ångackumulatorer räcka vid urladdning till för
alstrande av sammanlagt c:a 15.000 kwh elektrisk energi. De hava till uppgift dels att
upptaga belastningsspetsar, när »sekunda effekt» ej står till förfogande, och dels att
utgöra en momentanreserv i samarbete med de elektriska ackumulatorbatterierna.
I avseende på avbrott i arbetsöverföringen från Trollhättan förekommo dylika ganska
ofta under de första 10 åren, till ett antal mellan 22 och 51 per år och med en
varaktighet av ända till 25 timmar. Från och med år 1922 kan emellertid en högst betydlig
förbättring iakttagas såväl i avseende på avbrottens antal som varaktighet. Det är
givetvis tack vare denna ökning i driftsäkerheten, som man i allt större omfattning
ansett sig kunna övergå till direkt distribution av växelström i stadens yttre delar.
Det förtjänar att nämnas, att under årens lopp Göteborgs Elektricitetsverk till och
med år 1931 av egna vinstmedel har nedlagt 24.876.300 kronor på utvidgning av
anläggningarne och dessutom till stadskassan av nettovinsten har inbetalt 37.789.614
kronor, ett sannerligen vackert resultat av 23 års verksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
