Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern kemisk=teknisk undervisning och forskning. Intryck från en resa till europeiska kemiska laboratorier sommaren 1931. Av Professor J. ARVID HEDVALD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På ett laboratorium, där upphettningar spela en så stor roll, har givetvis
temperatur-mätningsfrågan ägnats ett speciellt intresse. För området upp till c:a i6oo° användas
som vanligt termoelement (Pt-PtRh) och i vissa fall även upp till 2100° (Ir-IrRu). Vid
högre temperaturer än 16000 mätes i allmänhet med tillhjälp av optiska pyrometrar, varvid
särskilt rekommenderades de förhållandevis billiga konstruktionerna av Dr. Hase,
Hannover eller ännu hellre »Hartmann u. Braun».
Professor K. Endell föreläser vid Techn. Hochschule i Berlin över
byggnadsmaterialens kemiska teknologi. Som silikatkemist med alltmera utpräglad teknisk läggning har
han ett även inom Sverige (Höganäs, Gustafsberg) väl känt namn. Endell är en av de
första, som insett, att reaktioner i fast tillstånd — i första hand naturligtvis kiselsyrans —
kunna vara av grundläggande betydelse för kiselsyrehaltiga produkters egenskaper och av
vikt att studera således för alla de industrier, som syssla med framställning av tegel,
cement, glas, porslin m. m. Det var speciellt med anledning härav, som jag uppsökte
honom i hans privatlaboratorium vid Breite Strasse 3. De undersökningar, som sedan c:a
tjugo år sysselsatt mig och mina medhjälpare, beröra ju i främsta rummet materiens
reak-tionsförmåga i fast form och dylika reaktioners även tekniska betydelse. Särskilt intresse
har därvid ägnats sintringsfenomenet och därav beroende tekniska processer. Då prof.
Endell just var sysselsatt med studiet av vissa slaggproblem i samband med de bekanta
kopparverkens i Mansfeld verksamhet, så var detta sammanträffande för mig av särskilt
värde.
Jag begagnade här även tillfället att diskutera ett spörsmål, som sedan länge
intresserat mig och vars minst sagt bristfälliga behandling i svensk teknisk utbildning är ägnad att
i hög grad förvåna. Jag tänker på det förhållandet, att såvitt jag vet Sverige ännu 1931 var
det enda land, där det icke åtminstone gavs ett tillfälle att erhålla speciell undervisning om
silikat-kemiska produkters och deras råvarors kemiska egenskaper och förhållande under de processer,
som betinga deras användning eller framställning. Tegelbrännaren vet föga eller intet om vad
som händer vid lerans bränning till tegel med dess i avseende på väder och vind alltefter
olika leror och dessas behandling så skiftande beständighet. Varken byggmästare eller
arkitekter hava fått någon nämnvärd undervisning om de speciella kemiska problem, som
i första hand dock äro de bestämmande för varaktigheten och utseendet av deras
skapelser, och våra brobyggare och konstruktörer av kraftverksdammar veta ännu för litet om
anledningen till t. ex. betongens beroende av olika vattenslag, sand etc. Nu kan
möjligen invändas, att det här gäller ett område, där en mängd viktiga frågor ännu äro ganska
outredda och undervisning därigenom försvårad. Inom vissa delar av silikatkemin kan ju
detta äga ett relativt berättigande, men ingenting borde kunna hindra, att en lärare sattes
i tillfälle att tala om vad vi dock — och det är ej så litet — redan inhämtat genom eget
eller andras arbete. Det är dock på det sättet och genom upprättande av
speciallaboratorier, som en kunskap till sist växer fram. Vi kunna inom Sverige icke klara av dylika
brister endast genom att en eller annan sättes i tillfälle att företaga en studieresa. Resultatet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
