Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern kemisk=teknisk undervisning och forskning. Intryck från en resa till europeiska kemiska laboratorier sommaren 1931. Av Professor J. ARVID HEDVALD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser Wilhelm-Gesellschaft» hörande institutet för silikatforskning, Berlin-Dahlem,
Fara-dayweg 16. Det finns som bekant i Tyskland en hel rad av dylika
»Kaiser-Wilhelms-Institute», för biologi, antropologi, exp. terapi, hjärnfysiologi, psykiatri, allm. medicin,
fysik, kemi, bränsleforskning, järnets metallografi, metallforskning, läderforskning,
textilkemi, aerodynamik etc. En stor del av dessa förstklassigt inrättade laboratorier ligga
i Berlin, andra i Dortmund, Munchen, Heidelberg, Miihlheim, Dresden och Göttingen.
Det är en för Sverige okänd generositet mot forskningen man möter i dessa
vetenskapens och teknikens hj ärtkammare. Och dock! prof. Eitel berättade, att den ifrån gatan
synliga skylten på huset »Kaiser Wilhelms-Institut fur Faserstoffchemie» får stå kvar
för att visa, att det i samma hus inrymda silikatkemiska laboratoriet är så obetydligt
att det ej ens är värt en egen skylt. Vi kunde vara rätt nöjda, om vi i Sverige av detta
slag hade endast det som prof. Eitel har! Eaboratoriet arbetar rent vetenskapligt och
utan direkt samverkan vare sig med undervisningen eller tekniken. Alltså fri
uppställning av problemen, så som det t. o. m. i stor utsträckning förekommer på de stora rent
industriella forskningslaboratorierna. Tyskarna räkna med, att ett gediget vetenskapligt
arbete förr eller senare alltid kommer till användning och med, att den forskande
inspirationen mår bäst — och på lång sikt även arbetar nyttigast — utan alltför kännbara
tvångströjor. Det ser onekligen ut som om de hade rätt. — Här på
silikatforsknings-institutet, liksom för övrigt överallt, mottagas med glädje främlingar, som även nu i rätt
stort antal voro verksamma där. Jag träffade t. ex. en japan, prof. Shoichiro Nagai,
från laboratoriet för kemisk teknologi vid Imperial University i Tokyo, som just var
sysselsatt med undersökningar, som voro nära befryndade med de reaktioner med
järnoxider, som på sista tiden utförts på Chalmerslaboratoriet.
Prof. Eitels institut var, som man kan vänta av ett laboratorium med rent forskande
uppgift, uppdelat i en mängd smårum, celler, där vederbörande forskare kan i ström-, gas-,
luft- och övriga avseenden få ungefär vad som helst, som av ett modernt fysikaliskt kemiskt
upplagt arbete kan fordras. Det var en hel del arbeten av mycket stort intresse, som voro
i gång. Jag kan t. ex. nämna, att man höll på med att undersöka strålningen från
glas-smältor av olika sammansättning och temperatur, en undersökning, som givetvis bör leda
till för glasindustrien värdefulla resultat. Vid denna undersökning och många andra kommo
de nu överallt brukade fotocellerna, system »Sperrschicht» till användning. De ha en
fenomenal volteffekt och äro av en praktiskt taget fullständig oföränderlighet.
Röntgenlaboratoriet var förstklassigt. Här och, som jag senare fann, även på många andra ställen
arbetade man gärna med Miiller-Metalix-rör även för upptagande av strukturdiagram.
Kameran kopplas då direkt till röret, och exponeringstiderna synas ej bli längre än med rör av
Siegbahntyp. Överallt rekommenderades firman Koch und Sterzel, som ej bara levererar
apparatur av standardtyp utan även specialkonstruktioner.
Professor O. Herzog, författaren till den även hos oss använda läroboken i organisk
kemisk teknologi, förestår »Institut filr Faserstoffchemie» i samma hus. Eaboratoriets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
