Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern kemisk=teknisk undervisning och forskning. Intryck från en resa till europeiska kemiska laboratorier sommaren 1931. Av Professor J. ARVID HEDVALD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
direkt eller indirekt influera på hans forskande och skapande verksamhet. En sådan,
alltför ofta obefintlig, eller, där den finns, ej sällan genom olämplig personaltillgång förfuskad
institution är laboratorieverkstaden för kvalificerat mekaniskt arbete. Jag har under denna
och tidigare resor till sammanlagt ett sextiotal forskningslaboratorier i ett tiotal olika
länder alltid funnit den och alltid under vandringen genom institutet förts dit och ofta
fått höra, att »här slår hela laboratoriets hjärta förutan vilket hjärnan arbetar lönlöst
eller åtminstone ytterst oekonomiskt» eller liknande uttalanden, som jag alltför väl förstår.
Under min samvaro med silikatkemisten docent R. B arta — en ättling på
mödernet av en under trettioåriga kriget i Praha kvarbliven svensk krigsman Trolle — hade
jag tillfälle att taga del av de problem, som f. n. behandlas på de silikatkemiska
laboratorierna i detta land. Dessa sammanhänga i ej obetydlig grad med den livliga
byggnadsverksamhet, som för närvarande råder överallt i Tjeckoslovakiet och framför allt i
huvudstaden. Ingen tid har som vår framkommit med krav på nya materialslag eller
förbättringar i redan förut använda produkters egenskaper. Detta gäller icke minst på de
områden, som intressera byggnadsindustrien. Och då man bygger i en stad som Praha
med dess underbara gamla barock-, rokoko- eller renässanskvarter får man, om man är
en pietetsfull människa, se till, att inte vilka gräsligheter som helst stoppas in i en
vacker och traditionsmättad miljö. Och den bildade tjecken är mycket pietetsfull.
Följaktligen granskas både stilar och material väl innan en byggnad kommer till stånd,
och följaktligen kan man också här glädja sig åt ett visserligen naturligt, men trots allt
inte så alldeles vanligt samarbete mellan de män, som bygga och dem som
experimentera ut eller pröva byggnadsmaterialet. Jag har framför mig en hel rad av arbeten,
som beröra olika golv- och trottoirbeläggningsmaterial, nya rön angående kalkbränning och
dessas betydelse för framställning av cement eller vanligt luftmurbruk, processer vid
teglets bränning etc. publicerade i »Spisy Ceskoslovenské Keramické Spolecnosti» (skrifter
från Tjeckoslovakiska Keram. Sällsk.) eller i »Stavivo», d. v. s. tidskriften
»Byggnadsmaterial». Tyvärr äro dessa skrifter i ungdomligt nationellt övermod i allmänhet inte
ens försedda med en på något vanligt språk avfattad sammanfattning. Det är ett av de
många, givetvis rätt opraktiska, men trots allt begripliga drag av nationalism man
möter — f. ö. redan i järnvägskupén — vid en vistelse i detta land, vars folk och vanor
i mångt dock ej misslyckas i att tjusa främlingen, men vars kultur ändå förblir mycket
svåråtkomlig på grund av detta egendomliga språk, som t. o. m. icke är helt
gemensamt för män och kvinnor.
Professor Jaroslav MilbauER, nuvarande dekanus i tekniska högskolans »fakultet
för kemi» — man har det här liksom i allmänhet utrikes även vid de tekniska
högskolorna vad administrationen beträffar litet universitetmässigt ordnat — och från och
med i år, med dess betydelsefulla partiella överflyttning till den nybyggda
högskolan, rektor, innehar professuren i oorganisk kemisk teknologi. En sammanslagning av
både den organiska och den oorganiska kemiska teknologien till en lärostol så som här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
