Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern kemisk=teknisk undervisning och forskning. Intryck från en resa till europeiska kemiska laboratorier sommaren 1931. Av Professor J. ARVID HEDVALD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Göteborg, som förvärvat sig mycket aktade namn även här, nämligen disp. S.
Reuter-skiöld och den även i detta institut saknade, nyligen bortgångne sockerkemisten dr.
H. IyUNDÉN.
Professor Huttigs laboratorium i de förut omnämnda nya lokalerna vid Horskå i en
annan utkant av staden blev mitt sista besök i Prags vetenskapliga värld. Det blev som
väntat dock det, som i rent kemiskt avseende gav mest, därför att de arbeten, som under
Huttigs ledning äro i gång på detta laboratorium, länge stått i intim kontakt med en del
av de undersökningar som bedrivas här av mig och mina medhjälpare. Det är för närvarande
oxidernas katalytiska förmåga som undersökes, och prof. Huttig och ett tjugotal
assistenter mäta och observera vissa grupper av kemiska och fysiska egenskaper hos dessa ämnen
för att få fram några relationer mellan deras katalytiska effekt och övriga karakteristika.
En särskild uppmärksamhet ägnas därvid deras förbehandling, vars inflytande på
reak-tionsförmågan i fast form jag påvisade 1916. Jag tror, att jag kom just lagom för att
ingripa i en försöksserie med en av en assistent erhållen gulaktig zinkoxid. Det har nämligen
spökat gul zinkoxid i Prag förr. I samband med mina undersökningar av Rinmans grönt
1911 trodde sig dåvarande prof. BurgstallER ha påvisat, att den gröna färgen berodde på
koboltens blå och zinkoxidens gula färg. Zinkoxiden blir nämligen gul i värme, men det
är ej någon annan kristallografisk modifikation, som man ofta har trott, utan, som Fajans
i Miinchen senare visat, endast en begynnande sensibilisering av elektronskalen, som
automatiskt försvinner vid återgång till lägre temperatur. Nyligen har från
Chalmersla-boratoriet skickats över ett av våra särskilt framställda zinkoxidpreparat till Prag, där
denna oxid av obegriplig anledning tycks lida av permanent gulsot. I gengäld fick jag
goda uppslag beträffande apparaturen för undersökning av katalysprocesser. Ingeniör
S. Ejungkvist har tillsammans med mig sedan en tid med understöd från den Chalmersska
forskningsfonden varit sysselsatt med dylika arbeten på härvarande laboratorium. Vi
använda som katalysoxid därvid den i Tekniska Samfundets Handlingar 1930 av ing. P.
Sjöman och mig förut beskrivna fasta lösningen av järnoxid i kristobalit, en substans, vars
intressanta egenskaper nu redan voro väl kända på de »oxidlaboratorier» jag besökte. Vi ha
emellertid använt oss av horisontella ugnar, men det ser ut, som om man med fördel skulle
kunna gå över till Huttigs vertikala, utan risk att förlora ett tillräckligt
konstantintervall och med den givna fördelen av en jämnare kontakt med katalysatorn. Av apparater
för övrigt må nämnas en praktisk homogeniseringsanordning för pulverblandningar, en
fransk högvacuumpump från Baudouin (Paris), en centrifug från Leune, Paris, rue
Cardinal-Eemoine 28, och en röntgeninstallation från Philips i Eindhofen.
Den Huttigska institutionen var just en god bekräftelse på det förut nämnda
förhållandet, att en mängd icke-tjecker gärna gå till de tyska högskolorna. Här arbetade polacker,
ryssar, ungrare och en god del av de i Prag synnerligen rikligt representerade judarne. Det
var trots detta och trots utsikterna för en liten skärmytsling då och då med de i samma
hus arbetande tjeckiska handelshögskoliterna en förträfflig anda på detta laboratorium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
