Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modern kemisk=teknisk undervisning och forskning. Intryck från en resa till europeiska kemiska laboratorier sommaren 1931. Av Professor J. ARVID HEDVALD
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Friedrich-Bayerstrasse » är naturligtvis en stor esplanad. Under dessa färder möta vi
då och då lokomotiv, som varken se ut eller heta som vanliga. Här kommer ett vitt,
som heter »Aspirin», där ett grönt med namnet »Methylengrun» och vidare andra med
namn som »Benzopurpurin» och »Amidoazobenzol».
Planeringen av fabrikerna är mönstergill. De fabriker, som behöva de tyngsta
råvarorna eller framställa de tyngsta produkterna, ligga alla närmast Rhein. Ju längre
man avlägsnar sig från floden desto lättare, färdigare eller mera förädlad blir produkten.
Gången blir alltså: oorganiska avdelningen, mellanproduktsavdelningen och
färgämnes-avdelningen. Dessa tre komma i tre med floden och med varandra parallella linjer. Vid
sidan av dessa ligga administrationsbyggnaden, ingeniörskontoren, de vetenskapliga
laboratorierna, biblioteket, en yrkesskola för arbetarnes barn samt diverse mindre
fabrikslokaler, såsom exempelvis för fotografiska artiklar m. m. I närheten befinner sig också
den stora kraftcentralen, och utanför det egentliga fabriksområdet ligger ett stort casino
och vidare det biologiska institutet och andra till lantbrukskemiintressena hörande
byggnader.
Det skulle föra för långt att gå in på vad som på detta ställe finnes endast av sociala
inrättningar och dylikt, polikliniker, förlossningshem (300 födelser per år),
rekreations-lokaler med teater för 1200 personer, parkanläggningar, arbetarbostäder (3000), skolor för
all möjlig slags undervisning för barn och äldre, bibliotek, läsesalar, hushållsskolor,
sanatorier etc. I de med varandra särskilt nära förknippade verken Leverkusen, Elberfeld
och Dormagen sysselsättas normalt c:a 10,000 man, därav något mer än femtedelen
kvinnor. Dessutom finnas över 3,000 tjänstemän, som fördela sig på följande sätt: 144
kemister, 12 läkare, 45 apotekare, 4 jurister, 7 vetenskapligt utbildade agronomer, 76
ingeniörer, 2 arkitekter, 721 tekniska medhjälpare, 1688 kontorister och över ett
hundratal andra.
Under 1930 förbrukades: 142,000 ton kol, 10,6 mill. m3 gas, 106 mill. kilowatt-timmar
el. energi, 920,000 ton ånga, 38,8 mill. ton is, 34,8 mill. m3 vatten och 72,8 mill. m3
tryckluft.
I Elberfeld, där den ursprungliga fabriken låg, har man nu koncentrerat fabrikationen
av läkemedel, som i Leverkusen egentligen endast förpackas. Packningsarbetet utföres av
arbetardöttrar. Under ledning av doktor Ott besågo vi nu laboratorier och fabriker.
Forskningslaboratorierna sysslade här med ungefär samma saker som i Ludwigshafen,
så där är knappast något nytt att anteckna, särskilt som inredningen också var av samma
typ. Svavelsyra framställes ur spansk kis enligt den vanliga kontaktmetoden.
Rostgaserna renas med Cottrell-apparater som förut beskrivet. För S03-alstringen har man
endast på detta ställe ej mindre än ett tjugotal kontaktugnar (Falun har 2).
Kisbrän-derna bearbetas enligt extraktionsmetoden på koppar. Klorfabriken stod tyvärr.
Preparatfabrikerna för färgämnen bestodo naturligtvis till största delen av anordningar för
klorering och bromering, av autoklaver, upplösnings- och kristallisationskärl, av nutschar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
