Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 1. 7 Januari 1871 - Återblick på det förflutna året
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellanrum framblixtrande snilleyttringar, dessa glänsande
uppfinningar, som den industriela utvecklingen föres framåt; äfven
det anspråkslösa hvardagsarbetet för densamma med långsamma,
men jemna och säkra steg till en allt större och större
fulländning.
Hvad särskildt beträffar vårt eget kära fädernesland, är
det med sann glädje vi anteckna såsom vår första
iakttagelse under år 1870 en större företagsamhet, en lifligare
verksamhet just uti dessa hvardagsarbeten inom industriens olika
grenar. Det genom felslagna skördar framtvingade
stilleståndet, det aftynande lifvet uti all slags affärsverksamhet började
visserligen redan under senare hälften af 1869 så småningom
upphäfvas till följe af de då ljusnande förhoppningarna för
blifvande skörd; och det delvisa förverkligandet af dessa
förhoppningar ingöt nytt lif i hela vår företagsamhet, hvilket lif högst
väsentligt utvecklats under inflytande af de synnerligen
gynsamma utsigterna om riklig afkastning af 1870 års jordbruk.
Sedan de löften i detta hänseende, som årets förra del
innebar, blifvit af den senare till fullo infriade, skall också vår
industriela verksamhet inom kort tid vara uppdrifven till en
betydande höjd, blott det krig, som för närvarande skakar den
europeiska kontinenten, blir afslutadt, och det politiska
ovisshetstillstånd, hvaruti vår verldsdel nu sväfvar, hinner regleras
och stadga sig.
För en i nära samband med jordbruket stående
industrigren, fabrikation af hvitbetsocker, har under året mycket blifvit
uträttadt. Visserligen har sjelfva tillverkningen af brist på betor
icke vunnit någon större tillväxt, oaktadt fabrikernas antal ökats;
men de verksamma åtgärder, som vidtagits, för att uppdrifva
beteodlingen, låta oss hoppas, att denna fabrikation snart skall
förminska sockerimporten i högst betydlig grad, ett framsteg så
mycket vigtigare, som det bidrager till att göra oss oberoende
af utlandet, på samma gång som det är en stor
nationalekonomisk vinst.
Den till fullo bestyrkta nödvändigheten, att göra stora
minskningar i vår skogsafverkning, såvida vi ej inom en
alltför snar framtid vilja sätta våra efterkommande ur stånd att på
eget område fylla sina behof af bränsle, virke m. m.
dylikt, gör, att vi med sann och liflig glädje helsa hvarje företag,
afsedt att åstadkomma dylika inskränkningar. Ett sådant är
det nyligen bildade aktiebolaget »Industria», hvars verksamhet
skall blifva, att till bränsle förvandla en del af våra snart sagdt
outtömliga torfmossar enligt en ny metod för beredning af s. k.
»kultorf». Att bolaget bildats af framstående män inom
Göteborgs samhälle, är en orsak mer till framgång, hvilken hvarje
fosterländskt sinnad måste önska alla dylika företag. - En af
våra nyaste industrigrenar, som äfven under årets lopp ökats
genom tillkomsten af flera fabriker, är trämassetillverkningen.
Väl användes dervid icke fullt mogen skog; men dels består
denna till en del af asp, hvars bortrödjande ur våra skogar är
en nyttig sak, dels tvingar en ordnad, kontinuerlig tillverkning,
bygd på skogarnes bestånd, äfven till deras riktiga underhåll,
hvilket allt bör förorsaka en väsentlig minskning i den till
oroväckande hög grad uppdrifna utförseln af unga träd, desse
skogarnas förhoppningsfulla barn, hvilkas storartade utvandring man
ännu förliden vår kunde bevittna, då många dagar hela Göta
kanal från Wenersborg till Göteborg var bokstafligen fylld af
skutor, lastade med dylika passagerare. Dessutom vinna vi
alltid på skogsprodukternas utförande i en mera förädlad form,
emedan arbetskostnaden stannar inom landet. Också blifver en
liten del af vår utomordentligt rika tillgång på vattenkraft
använd vid denna fabrikation.
På vår minsta och vår största industris områden,
hemslöjden och jernhandteringen, hafva vi visserligen icke några stora
framsteg att anteckna, men deremot vigtiga förberedelser till
blifvande framgångar. Vi sammanställa dessa båda grenar icke
för att söka besanna ordspråket: »ytterligheterna beröra
hvarandra», utan derföre att båda äro så ytterst vigtiga för vårt vara
eller icke vara i industrielt afseende, äfvensom derföre att bådas
senaste framsteg hufvudsakligen bestå i förberedande åtgärder.
Hvad först hemslöjden beträffar, var det naturligt, att denna
måste ådraga sig synnerlig uppmärksamhet af de
hushållningssällskapens ombud, hvilka förliden vår funnos samlade i
Stockholm, för att öfverlägga om landtbruket och dess binäringar.
Klart inseende svårigheten för denna, såväl som all mindre
tillverkning, att erhålla någon synnerlig utveckling, förr än den
blefve bättre i tillfälle att utställa och försälja sina produkter,
uppdrogo dessa herrar ombud åt tre af sina ledamöter, att
anskaffa en expositions- och försäljnings-lokal inom Stockholm, der
tillverkare kunde mot en billig provision få utställa sina alster
»till benäget påseende», äfvensom få dem försålda. Detta
uppdrag är helt nyligen fullgjordt och lokal anskaffad i
handtverksföreningens hus, N:o 15 Brunkebergstorg, hvilken lokal snart
blifver tillgänglig för allmänheten. Den sålunda vidtagna
åtgärden hoppas vi skola i väsentlig mån bidraga till husslöjdens
och den mindre tillverkningens utveckling, icke minst genom
den maning till efterföljd på andra håll, som densamma
ovilkorligen innebär.
Beträffande utvecklingen af vår förnämsta industrigren,
jerntillverkningen, har den icke kunnat hålla jemna steg med
utlandets, hvarföre också vårt jern börjat blifva alltmera
svårsäljbart på den utländska marknaden. Denna vigtiga
omständighet har på senaste tiden framtvingat ändrade åsigter
om nämnda tillverkning, hvilka under förlidet år framträdt
i form af förslag till genomgripande, storartade förändringar
uti densamma. För att kunna sälja billigt är det
nödvändigt, såväl att fullkomna maskiner och metoder, som att drifva
tillverkningen i stor skala. Det är också i senare
hänseendet förslag framställts, att anlägga stora förädlingsverkstäder
på ställen, der större vattenkraft finnes, och lemna hyttorna
qvar i skogstrakterna. Likasom en stor del af de s. k.
bergsmans-smedjorna redan försvunnit och de öfriga så småningom
följa efter, så skall visserligen också vid denna plans
realiserande en hel del mindre bruk försvinna; men det är all
utvecklings lag, att den ena formen, den ena organisationen får
lemna rum för en annan, mera fullkomlig.
Hvilken betydelse den ryska marknaden eger specielt för
vår jernindustri har också blifvit alltmera klart insedt. Väl har
framhållits svårigheten för oss, att der vinna afsättning på
jernvägsmateriel till följe af nämnda tillverknings ringa omfång,
hvilken icke tillåter oss, att nog hastigt leverera tillräckligt
stora qvantiteter. Men under huru många andra former kan icke
jernet utgå! Med afseende härpå må det tillåtas oss anföra
något, hvarom vi hafva särskild kännedom. Ett af våra större
bruk, hufvudsakligen tillverkare af jordbruksredskap, har sålt
snart sagdt hela sitt gamla lager jemte hela sin tillverkning för
året till en firma på Ryssland. Till samma firma har också ett
annat mindre bruk sålt sin årstillverkning, bestående
uteslutande i spadar.
I oupplösligt samband med frågan om vår hufvudnärings
utveckling står frågan om kommunikationernas ordnande inom
bergslagerna. Och äfven härvidlag har det förflutna året varit
rikt på förslager. Första rummet intager obestridligen det af
Ingeniörsföreningens komiterade uppgjorda förslaget om Falu-
Krossekärrsbanan. (Samma komiterade tillhör äfven förslaget om
stora förädlingsverkstäder.) Länge torde det väl dock dröja innan
den banan blir förflyttad från fantasiens till verklighetens
område. Icke blott det storartade häruti och de ekonomiska
svårigheterna lägga hinder i vägen, utan ännu mera de mäktiga
intressen, mot hvilka förslaget har att kämpa, äfvensom banans
egenskap af rival till statsbanorna. Förslaget är dock värdt
beundran och verkar godt, såsom hvarje storartad tanke, t. o. m.
blott genom den lyftning åt idéerna, som detsamma
åstadkommer. - Dernäst kommer jernvägskomiténs betänkande, hvilket
äfven i första rummet uppställer våra bergslagsbanor, dock inga
primära. Obestridligen är också det rättaste och bästa för den
enskilda företagsamheten i den vägen, att numera inskränka sig
till sekundära och tertiära banor inom mellersta och sydliga
Sverge, då vi väl kunna säga, att det primära systemet genom
de redan färdiga och beslutade statsbanorna är ganska väl
utveckladt. - En af våra allravigtigaste sekundärbanor, Frövi-
Ludvika, genomgående trakter med outtömlig rikedom på malm,
har under året tagit ett stort steg från de fromma
önskningarnes område, hvarpå den länge sväfvat, till verklighetens.
Redan nästa sommar tros ett par mil deraf blifva öppnade för
trafik. Denna bana har en viss vigt äfven i ett annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
