Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. 14 Januari 1871 - Om export af möbler till Ryssland - Den svenska husslöjden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väl kan framvisa alster, täflande ined de bästa dylika fabrikater i
andra länder, hvad arbetets utförande beträffar. Tillika har jag
framhållit, att de å de ryska möblerna gällande, höga priserna
göra det möjligt för oss att kunna konkurrera med dervarande
fabrikanter. Priserna voro nämligen öfver hufvud taget tre
gånger så höga som de, hvilka äro gängse hos oss eller fordras af
våra bästa och dyraste snickare. Såsom exempel härpå är i
sagde berättelse anfördt en mängd prisuppgifter å olika möbler,
utförda i åtskilliga ryska provinser och städer.
Med anledning af den i förra numret (sid. 1) framställda
afbildningen af en i ek skulpterad stol, utställd vid
Petersburger-expositionen samt närmare beskrifven i en der förekommande
uppsats, «Användande af inhemska växtformer till
konstindustriela föremål», är jag i tillfälle att kunna lemna ett dirikte
bevis på riktigheten af de angifna prisförhållandena. En sådan
stol kostar nämligen i Ryssland 60 rubel (omkring 135 Rdr);
men det lider intet tvifvel, att en likadan här i Stockholm hos
våra bästa snickare kan erhållas för högst 45 Rdr, hvilket ju
är tredjedelen af ofvanstående summa.
De betydligt högre lefnadskostnaderna i Ryssland jemte
andra tillkommande omständigheter måste naturligen också
medföra dessa högt uppdrifna arbetslöner. Till följe häraf
importeras redan nu ej så litet antal lyxmöbler irån östra delen af
Tyskland, synnerligen från Berlin. De svenska
möbelfabrikanterna hafva dock den förmånen framför de tyska, att deras
tillverkningar icke behöfva underkastas dyra landttransporter, då
de ju kunna direkte och utan omlastning sjöledes levereras vid
kaj i midten af den ryska kejsarstaden.
Den här omordade lyxmöbel-exporten får ej förblandas med
den i ofvannämnde berättelse äfven förordade exporten af
möbler, åstadkommna genom husslöjd. Denna slöjd tillhör i
Sverige en helt annan klass af tillverkare, och dess produkter
äro afsedda endast för de mindre bemedlade klasserna i
Ryssland. Med anledning deraf måste äfven priserna på dessa senare
hållas så låga, att de kunna konkurera såväl med de möbler
af krökt rödbok, som ined sådana af annan art, hvilka i stort
antal importeras från Wien och Scharzfeld am Harz, från hvilka
platser rottingstolar säljas i Petersburg för 2 1/2 à 3 rubel stycket.
Dessa fylla nu i det närmaste behöfver! för de lägre klasserna.
En särdeles vigtig anmärkning är dock härvid att göra,
nämligen att våra husslöjdsmöbler icke kanna exporteras i det
skick hvari de nu befinna sig, utan risk för, att svenska
möbeltillverkningen skall råka i misskredit. Vissa detaljer af de nu
tillverkade möblerna äro nämligen till sin form och teckning
mycket otillfredsställande, hvarföre en förändring häruti först
måste införas. En sådan reform kan också med lätthet
åstadkommas genom anskaffande af för export lämpliga modeller,
hvilka jemte en instruktör böra sändas till de orter, der
landtbefolkningen idkar möbeltillverkning.
Införseltullen till Ryssland å möbler beräknas efter vigt
och är enligt ryska tulltaxan följande:
| För | opolerade möbler | 25 | kop. | per | pud; | ||
| ,, | polerade släta möbler | 1 | rub. | 10 | ,, | ,, | ,, |
| ,, | rikt skulpterade d:o | 3 | ,, | 75 | ,, | ,, | ,, |
| ,, | målade och förgyllda d:o | 3 | ,, | 75 | ,, | ,, | ,, |
| ända till | 6 | ,, | ,, | ,, | ,, | ,,
[1]</table> beroende af deras större eller mindre värde. Häraf synes att införseltullen är ganska låg å artiklar, behöfliga för de mindre bemedlade klasserna, men deremot särdeles hög för lyxartiklar, afsedda för de rikare klasser – en princip, som ej kan annat än på det högsta gillas[2]. Carl Ahlborn. Den svenska husslöjden.Af ingeniör J. H. Fredholm. I. Husslöjdens inflytande på vårt lands industri. En bland de vigtigaste frågor, rörande våra industriela förhållanden, som för närvarande stå på dagordningen här i landet, är utan tvifvel frågan om vår husslöjd. Sin stora betydelse hemtar den derifrån, att endast med en ordnad sådan det är möjligt att tillgodogöra den mörka arbetstiden, som nu till större delen bortsofves eller gagnlöst förspilles till landets skada såväl i nationalekonomiskt sorn moraliskt hänseende. Då vi besinna, att endast hvar fjerde person här i landet har sin fulla bergning, så är det väl ingalunda för djerft att antaga, att af återstoden åtminstone en million skulle vara dugliga och villiga att egna sig åt en husslöjd, som satte dem i tillfälle att förbättra sin ställning. Men om en million menniskor till nyttigt arbete använde de, lågt räknadt, 2 timmar af arbetsdagen, som under årets 5 mörka månader nu ej tillvaratagas, så blefve detta efter endast 50 örs om dagen ändock 12 1/2 millioner rdr, eller, om arbetet lönade sig så bra att de kunde påräkna 1 rdr pr arbetsdag, 25 millioner rdr, d. v. s. nära lika mycket som tillverkningsvärdet af hela vår bomullsindustri tillsammans med värdet på allt i Sverige raffineradt socker, eller som fjerdedelen af hela vår export. En sådan tillökning i produktivitet är utan tvifvel nödvndig, om vi ej skola komma att stå allt för långt tillbaka i förhållande till Europas öfriga industriidkande länder, hvilket i sjelfva verket vill säga detsamma som i kultur. Se vi t. ex. på Belgien, så uppgår dess export till fyrdubbla beloppet af vår, ehuru det ej har mer än 1 1/4 gånger så stor folkmängd. I Schweiz stiger exporten till halfannangång vår, ehuru landet har föga mer än 2 millioner innevånare; men så har det också en högt utvecklad husslöjd. Visserligen hafva vi ogynnsammare natur- och kapital-förhållanden än Europas förnämsta industriidkande länder, så att vi efter all sannolikhet ej kunna blifva med dem i industrielt hänseende jemnbördiga, men icke hafva vi så tillgodogjordt oss våra resurser i landets stora, odlingsbara trakter, dess rika berg och vidsträckta skogar samt den ofantliga mekaniska kraft, som gagnlöst bortrinner i otaliga strömmar, att ej derutinnan ännu skulle återstå ofantligt mycket att göra. Dertill fordras dock utom behöfligt kapital, äfven en industrielt odlad befolkning, hos hvilken kunskaper, smak och konstfärdighet måste förefinnas i så mycket högre grad, som intelligensen här måste ersätta de förmåner, hvilka naturen ymnigare tilldelat andra nationer. Vinlägga vi oss slutligen om att taga reda på de inre och yttre förändringar, som måste bibringas naturprodukterna för att förvandla dem till på verldsmarknaden lätt afsättliga varor, så finnes ingen anledning att antaga, det vi ej med fördel i ej så ringa grad skulle kunna deltaga i konkurrensen dersammastädes. Att så ej redan är förhållandet, dertill är befolkningens bristande industriela odling väsentligast orsaken, hvilket måste vara så mycket mera nedslående för vår sjelfkärlek, som svenskarne redan i medeltiden af utländska författare berömdes för skicklighet och konstfärdighet i färgning, väfning, virkning, knyppling m. m. Vi veta äfvenledes, huru under frihetstiden industrien här i landet starkt utvecklades, så att Sverige i detta hänseende till och med gällde såsom ett mönster för andra länder. I dessa tiders industri intog husslöjden ett högst betydande rum och var landets förnämsta, för att ej säga enda, industriela uppfostringsanstalt och derigenom gagnande i mera än ett afseende. Att husslöjden numera ej innehar denna ståndpunkt, är nogsamt bekant, och i följd deraf har den industriela färdigheten, såsom ett karaktersdrag hos befolkningen, äfvenledes, om ej alldeles försvunnit, åtminstone betydligt aftagit. II. Orsakerna till husslöjdens förfall. Den allt mer och mer aftagande lusten för idkande af husslöjd är, hafva vi sagt, beklaglig i mer än ett afseende och inverkar högst betydligt nedsättande på landets produktivitet. Man har också i känslan af det förlustbringande och ohållbara härutinnan på senaste tiden sökt att finna botemedel häremot. I sådant syfte hafva landstingen i Elfsborgs, Kronobergs, Blekinge, Hallands, Westerbottens och Stockholms län, landtbruksriksdagen och Svenska Slöjdföreningen m. fl. arbetat, alla sträfvande att genom tals hållande, uppmuntran och tagande af ett och annat initiativ återupplifva den domnade husslöjden för att dymedelst ur summan af det myckna lilla [1] 1 pud. - 38,5 lispund. (16,4 kilogr.). 1 Rubel (= 100 kopek) kan i medeltal beräknas = 2,25 rdr. [2] Denna artikel var afsedd att inflyta i förra numret i sammanhang raed den der meddelade illustrationen, hvilket dock utrymmet ej tillät. Red. << prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tektid/1871/0024.html 
|