Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 2. 14 Januari 1871
- Den Whitwellska regenerator-varmapparaten för masugnar
- Flaska för gjutning af rör med tunnt gods
- Maskin för uppskärning af tapparne å hjulekrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tvärväggen H sjelf går ingenstädes ända ned till botten, utan
uppbäres af små hvalf h, mellan hvilka och bottnen genomgångar
sålunda lemnas för gasernas eller blästerns framgående från det
ena till det andra af de utaf tvärväggen annars afdelade
rummen. För öfrigt är oftanämde vägg H i de begge andrummen
på tvenne ställen genombruten, så att dessa endast äro
ofullständigt afdelade. Rummen äro på figurerna numrerade efter
den ordning, hvari de under tillvärnmingen passeras af gasen.
När apparaten deremot genomgås af blästern, sker det
naturligtvis i en dermed alldeles motsatt ordning.
Väggarne göras af eldfast tegel, men för att kunna motstå
blästertrycket, måste hela apparaten omgifvas af en väl
sammannitad beklädnad utaf jernplåt. För hvarje kubikfot luft, som i
minuten skall genomgå apparaten, beräknas en upphettningsyta
af 4 qv. fot (13,577 qv. m. per kub. m.). Apparatparet skötes så, att
när man genom observationsgluggarne RR märker värmegraden
hafva så nedgått, att endast den till gasinledningen B närmaste
tredjedelen af apparaten lyser röd, så omkastas ventilerna och
den andra dittills i tillvärmning stadda apparaten, hvari bläster
då skall insläppas, bör dervid vara så het, att endast den till
afledningsröret D närmaste tredjedelen af apparaten icke genom
observationsgluggarne synes rödvarm.
Sjelfva ventilomkastningen beskrifves på det sätt, att man
i den under tillvärmning varande apparaten först igenslår
ventilen för afledningsröret D till skorstenen och afstänger
tilledningen för gas B och förbränningsluft bb, samt derefter öppnar
tilledningsröret C för kall bläster och ändtligen
utsläppningskanalen A för den tillvärmda blästern. Den andra apparaten,
hvari blästerupphettningen hittills försiggått, har härunder
lemnats orörd och begge apparaterna genomgås således för några
ögonblick af bläster, men dock endast under några sekunder,
ty så snart de nyssnämda ventilomkastningarne äro verkställda,
öfvergår man genast till den andra apparaten, som skall ställas
på tillvärmning. Härvid tillgår sålunda: sedan först ventilen i
varmblästerutloppsröret A och derefter spjellet i
blästertilledningsröret C blifvit igenslagna, öppnas afledningsröret D till
skorstenen och derefter gas- och luft-tilledningsrören B och
bb. Dessa omkastningar i gasens och blästerns
rörelseriktningar hafva med ofvananförda apparat-dimensioner visat sig icke
behöfva verkställas oftare än hvarannan timme, och
blästertemperaturen påstås ändock blifva jemnare, än den med andra
varmapparater vanligen fås.
Den med dessa apparater bekomna blästervärmen håller sig
emellan 700° och 800°, hvarföre också tättorna lysa alldeles
röda. Förut använde man på samma ställen emellan 500° och
600° blästervärme, och det genom dessa apparater vunna
värmetillskottet af 200° uppgifves såväl hafva åstadkommit 20
proc. mindre kåksåtgång i masugnen som ock med ungefär
lika mycket ökat beloppet af tillverkadt tackjern. R. Å.
Flaska för gjutning af rör med tunnt gods.
Vid jernverk, verkstäder, etc. förekommer ofta, att
ledningar för luft af låg pression behöfva nedläggas i jorden.
Genomskärningsarean å dylika ledningar är vanligen rätt stor,
hvarföre de måste göras af billiga materialer, såsom tunnare
plåt, trä, stundom äfven af murverk. Plåtledningarne hafva
dock den olägenheten, att de snart förtäras af rost; de af trä
ruttna fort, och de murade förorsaka genom sina ojemna
skrofliga väggar för stort motstånd mot luftens rörelse. Dessutom
äro de sistnämda af andra, lätt insedda orsaker ej fullt
ändamålsenliga. Gjutna tackjernsrör deremot uppfylla alla
fordringar på en god ledning. De rosta icke så snart upp, motstå
jordtrycket, m. m.; men de blifva i allmänhet ganska dyra, på
grund deraf, att godstjockleken vanligen är större, än den
behöfver vara. Kunde derföre tackjernsrör af större diameter
gjutas med tillräckligt tunnt gods, blefve de af dem
sammansatta ledningarne icke dyrare än sådana af plåt, men deremot
mycket varaktigare.
Ett ganska enkelt och praktiskt sätt att lösa denna
uppgift har benäget blifvit oss meddeladt från en af våra mera
framstående gjuterier, der det under några år blifvit med fördel
användt; och framställes den dertill erforderliga gjutflaskan i
figg. 3 och 4, å sid. 12 af hvilka den förra är en
vertikalsektion efter linien A-B och den senare plan, sedd uppifrån.
Såsom häraf synes består flaskan af flera delar af omkring 55
liniers (163 m. m.) höjd, passande den ena ofvanpå den andra.
I den understa flaskdelen är en axel eller ståndare a
fastskrufvad, hvilken genom klackarne d uppbära brickorna b. Dessa,
som äro afsedda att uppbära sandkärnan, så att denna ej faller
tillsammans, hafva ungefärligen 5 liniers (14,9 m. m.) mindre
diameter än det blifvande röret invändigt samt äro försedda med hål
c för bortledande af de gaser, som under gjutningen bildar sig
i kärnan; för hvilket ändamål bottnen i den understa flaskdelen
äfven bör vara genomborrad af flera sådana hål. Modellen,
hvilken utgöres af ett tackjerns- eller plåt-rör af den diameter,
som å det blifvande röret åstundas, bör vara svarfvad både
ut- och in-vändigt med något tjockare gods åt ena ändan. Dess
längd är 125 à 150 linier (307 à 405 m. m.) och godstjocklek
2 lin. (5,9 m. m.). För skarfhylsan eller flänsen till röret göres
särskild modell.
Formningen, som sker i s. k. rå sand, verkställes
samtidigt för både rör och kärna på följande sätt: Rörhylsans modell
nedrammas först i understa flaskdelen n:o 1, hvarefter
modellröret inpassas i hylsan till lagom höjd och något sand
inpackas, så att modellen står qvar. Derpå afjemnas
sanden utomkring denna jemnt med öfverkanten på flaskdelen n:o
1, skiljesand ditströs, och flaskdelen n:o 2 pålägges, i hvilken
sand inrammas både inuti och utomkring modellen, samt nyss
beskrifna förfaringssätt upprepas. Innan sanden inlägges i
flaskdelen n:o 3, måste dock modellen dragas upp så mycket att
dess öfre ända når ett stycke öfver sistnämnde flaskdel. På
detta sätt fortsattes, till dess röret blifvit uppformadt till den
längd, som önskas, då öfversta delen n:o 9 påsättes, inrammas
och förses ined ingjutningshål, hvilka böra placeras på
sandkärnans midt och derifrån skäras ut till rörkanten. Brickorna b
inläggas och fästas på ståndaren a under formningen, så att
en af dem kommer i hvarje eller hvar annan flaskdel, allt efter
behof. Då hela flaskan sålunda blifvit upprammad, aftages
öfversta delen, modellen uppdrages helt och hållet och
flaskdelarne af lyftas den ena efter den andra. Rörkärnan qvarstår då,
sedan äfven hyls-modellen borttagits, fri och kan afputsas; likaså
de bortflyttade flaskdelarne. Hela flaskan sammansättes nu åter,
så att delarne komma i samma ordning som förut, och formen
är färdig till gjutning.
Maskin för uppskärning af tapparne å hjulekrar.
Teckningen å sid. 13 framställer en enkel inrättning,
afsedd att underlätta uppskärningen af tappar å ändarne af
hjulekrar samt att utföra detta arbete så exakt som möjligt.
Apparaten är transportabel samt lätt uppsatt, innehåller inga
detaljer, som snart komma i olag samt skall, påstås det, sätta
arbetaren i stånd att uträtta mera och bättre arbete än utan
densamma.
Hjulet upplägges på en vanlig bänk, så att nafvet
kommer att hvila på en å bänkens midt fästad jernskifva, från
hvilken och genom nafvet uppgår en axel, gängad i öfre ändan,
hvarigenom blifver möjligt att medelst muttern A med sin
nyckel fast förbinda hela apparaten med bänken. Öfre kanten af
nafvet infattas mellan flera ställbara klämmor B, fasthållna
medelst skrufvar, så att denna del bildar en slags
centreringspatron för hjulet. Omkring öfre delen af denna patron kan en
hylsa C, fritt röra sig, likasom en större dylik D är vridbar
omkring bottenplåten. Från dessa hylsor utgå tvenne, i tre
partier afdelade armar, hvilkas längd är reglerbar medelst de
höger- och venster-gängade muttrarne E, och som således kunna
inställa sjelfva verktyget på behörigt afstånd från centrum. Detta
senare P fästes med en skruf i skaftet O, genomgående den
rörformiga armen F, som är flyttbar äfven i vertikal led genom
de i rören G upp och ned rörliga skrufvarne H, hvilka erhålla
sin samtidiga rörelse genom en kuggutvexling och handhjulet I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0028.html
