Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 4. 28 Januari 1871
- Bör det franska mått- och vigt-systemet hos oss införas till allmänt bruk?
- Våra ingeniörer såsom arkitekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åstadkomma ännu mera splittring i denna fråga, än hittills varit
fallet. Såsom ett ytterligare skäl för bibehållandet af den
franska metern såsom universel enhet må slutligen äfven
anföras att densamma redan är införd i flera europeiska stater,
såsom Frankrike, Belgien och Spanien. I Nordtyska förbundet
är det metriska mått- och vigt-systemet från detta års början
antaget att frivilligt begagnas, men från och med 1872 är
detsamma det enda gällande. I de flesta öfriga stater såväl i
Europa som Norra Amerika är det legaliseradt; och, såsom ofvan
nämndes, det har äfven i England blifvit adopteradt vid en
del verkstäder.
Tydligt är således, att äfven vi måste förr eller senare
tillegna oss detta, snart nog för hela Europa gällande mått- och
vigt-system, om vi vilja vinlägga oss om att undanrödja
hindren – och detta kanske ett af de väsentligaste – för ett
lätt utbyte med andra nationer, hvaraf industriens utveckling i
så hög grad är beroende. Antagandet af detsamma kan väl
alltså betraktas som en blott tidsfråga; och månne icke just
nu rätta tidpunkten är inne för vidtagande af någon kraftigare
åtgärd till vinnande af det önskade målet? Vi tro det, ty det
metriska systemets införande hos oss samtidigt som i vårt
grannrike söder om Östersjön skulle säkerligen underlätta öfvergången
från det gamla, hittills brukade systemet. Vidare bör anmärkas,
att det gamla, verkmåttet ännu på långt när ej kommit ur bruk
hos den större allmänheten utan fastmera är det vanligaste.
Likaså arbetas vid alla våra verkstäder, jernbruk, m. m. nästan
uteslutande efter verkmåttet. Det vore följaktligen bäst och
önskligast att nu på en gång, ju förr desto hellre, taga steget
fullt ut genom adopterande af metersystemet, till hvilken
åtgärd vi, såsom förut blifvit nämndt, slutligen ändock blifva
nödsakade. Naturligen hvarken kunde eller behöfde en sådan
förändring verkställas med ens, utan borde både fot- och
metersystemet få frivilligt användas under en följd af år, hvarefter
endast det senare skulle vara det lagligen antagna. Vi instämma
således till fullo i följande, vid Ingeniörs-föreningens
sammanträde den 29 Dec. 1869 fällda yttrande: »Inser man nyttan af
metersystemets införande i Sverige, så bör man se till, att en
förordning derom utkommer, som ålägger dess användande i
officiela handlingar, dess inlärande i skolorna, etc., ty eljest
tager förändringen för lång tid.» Denna åsigt biträddes af alla
vid mötet närvarande ledamöter, hvarföre dess offentliggörande
i föreningens tidskrift enhälligt beslöts.[1]
Till dess en sådan förordning utkommer, hvilket vi hoppas
ej skall dröja så länge, kan dock mycket göras för spridandet
af kännedomen om det ifrågavarande systemet och dess fördelar
ej blott genom de offentliga undervisningsanstalterna
(folkskolor, elementar- och tekniska läroverk, m. m.) samt andra
offentliga verk och inrättningar, utan äfven genom enskilda
personer såsom konstruktörer, ingeniörer, verkstads- och
bruksegare samt öfriga industriidkare, hvilka vi derföre taga oss
friheten härtill uppmana.
Äfven vi skola, genom att såsom hittills jemte de svenska
måtten och vigterna utsätta motsvarande franska och dymedelst
vänja läsaren att uppskatta de förra i de senare, söka draga vårt
strå till stacken, öfvertygade, att den dag ej bör vara så långt
aflägsen, då vi endast behöfva utsätta de senare.[2]
Våra ingeniörer såsom arkitekter.
Ingeniörvetenskapens hastiga framsteg har, på samma gång
den medfört stora förändringar inom det egna området, icke
varit utan inflytande äfven på arkitekturen, med hvilken den
har åtskilliga praktiska och konstruktiva beröringspunkter. För
icke långt tillbaka skulle en sådan inverkan ansetts omöjlig.
Ingeniörerna sysselsatte sig med maskiner, dertill hörande
byggnader, broar, vägar, etc. Arkitekterna åter egnade sig uteslutande
åt boningshus, monumentala byggnader, åt föremål, som fordrade
en dekorativ behandling samt gjorde nödiga studier för de
konstruktioner, som kunde förekomma vid en byggnads uppförande;
och för den, som något behandlat arkitektur, är det väl
bekant, huru vidsträckta dessa studier äro, hvilka erfordras icke
allenast för att inhemta det praktiska, utan i synnerhet för att
utveckla den smak och formkänsla, det sinne för proportioner,
hvaraf en byggnads karakter är väsentligt beroende. Vi veta,
huru ifrigt de antika mästerverken och någon gång äfven
medeltidens byggnader uppmätas och af tecknas, samt huru de
allmänna skönhetslagar, dessa lyda, ännu i dag äro gällande. Det
är också dessa förebilder vi hafva att tacka för alla de moderna,
mest utmärkta arkitekturverken, de Schinkelska monumenten,
den nyfranska skolans renaissance och den engelska skolans
gotik. Men vi kunna vid en blick på de många fantastiska
former, flera af de utländska arkitekterna uppfinna, ej undgå
den observationen, att ett afvikande från den väg, de gamle
utstakat, icke lemnar några lyckliga resultater.
Tyvärr synes äfven vårt lands arkitektur erhålla en
riktning, hvilken icke kan nog skarpt klandras. Närmaste orsaken
dertill är just den del, ingeniörerna taga i en konst, som är
så vidt skiljd från deras eget fack. I samma mån som
jernvägarne utsträckt sig åt alla håll, hafva de medfört och
fortplantat en smak, som mer och mer hotar att uttränga
verkligt sinne för arkitektur. Då jernet är ett material, som visat
sig särdeles lämpligt till byggnadsdetaljer och till följe deraf
användes mycket vid jernvägarne, har man dermed infört en helt
och hållet ny stil, den s. k. jernvägsstilen, hvars
hufvudkarakter bildas af dessa stränga och stela detaljer, som obevekligt
följa gifna dimensioner utan att göra ens den minsta eftergift
för att tilltala eller behaga. Sålunda blifver väl ett vid
konstruktioner vändt öga tillfredsstäldt, men de estetiska
fordringarne uppfyllas så mycket mindre. Låtom oss t. ex. betrakta
några af de arbeten, der ingeniörerna haft tillfälle visa sina
arkitektoniska kunskaper.
Vid Riddarholmen förenade en verkligen stilfull och
prydlig bro platsen framför Riddarholmskyrkans Carolinska
grafkapell med Riddarhustorget, der den ståtliga byggnaden och
statyen afslutade en af de vackraste vyer, vi egde i Stockholm.
Jernvägen måste fram och bron nedrefs. Derom är ingenting
att säga; detta var det minsta offer, man kunde fordra vid en
anläggning, som ansågs medföra stora fördelar för staden. Men
hvad ersättning gifver man oss; jo, en af dessa sneda broar,
[1] Ingeniörs-föreningens förhandlingar 1870, sid. 11.
[2] Till ledning för de af våra läsare, som ej hafva till hands
någon fullständig uppgift öfver det franska mått- och vigt-systemet,
meddela vi nedanstående tabell, dervid inom parentes utsättande de
förkortningar, som i denna tidning hädanefter komma att begagnas.
Längdmått:
1 meter (1 m. = 3,3681 fot) = 10 decimeter (10 d.m.) = 100
centimeter (100 c.m.) = 1000 millimeter (1000 m.m.);
1 myriameter (1 M.m.) = 10 kilometer (10 K.m.) = 100
hektometer (100 H.m,) = 1000 dekameter (1000 D.m.) = 10,000 meter.
Ytmått:
1 qvadratmeter (1 q.m. = 11,3443 q.fot) = 100
qvadratdecimeter; 1 qvadratdecimeter (1 q.d.m.) = 100 qvadratcentimeter; 1
qvadratcentimeter (1 q.c.m.) = 100 qvadratmillimeter (100 q.m.m.);
1 qvadratmyriameter (1 q.M.m.) = 100 qvadratkilometer; 1
qvadratkilometer (1 q.K.m.) = 100 qvadrathektometer; 1
qvadrathektometer (1 q.H.m.) = 100 qvadratdekameter; 1 qvadratdekameter
1 q.D.m.) - 100 qvadratmeter.
1 are = 100 qvadratmeter = 10 deciares (10 d.are) = 100
centiares (100 c.are) = 1000 milliares (1000 m.are);
1 myriare (1 M.are) = 10 kiliares (10 K.are) = 100 hektares
(100 H.are) = 1000 dekares (1000 D.are) = 10,000 ares.
Rymdmått:
1 kubikmeter (1 kub.m.= 38,2089 kub.-fot) = 1000
kubikdecimeter; 1 kubikdecimeter (1 kub.d.m.) = 1000 kubikcentimeter; 1
kubikcentimeter (1 kub.c.m.) =. 1000 kubikmillimeter (1000 kub.m.m.);
1 kubikmyriameter (1 kub.M m.) = 1000 kubikkilometer; 1
kubikkilometer (1 kub.K.m.) = 1000 kubikhektometer; 1
kubikhektometer (1 kub.H.m.) = 1000 kubikdekameter; 1 kubikdekameter
(1 kub.D.m.) = 1000 kubikmeter;
1 liter (1 lit.) = 1 kubikdecimeter = 10 deciliter (10 d.lit.) =
100 centiliter (100 c.lit.) = 1000 milliliter (1000 m.lit.);
1 kiloliter (1 K.lit.) = 1 kubikmeter = 10 hektoliter (10 H.lit.)
= 100 dekaliter (1 D.lit.) = 1000 liter;
1 stère (1 st.) = 1 kubikmeter = 10 decistères (10 d.st.) = 100
centistères (100 c.st.) o. s. v.; 1 dekastère (1 D.st.) - 10 stères, o. s. v.
Vigt:
1 gram (1 gr. = 0,23515 ort) = vigten af en kubikcentimeter
vatten vid en temperatur af + 4° Celsius = 10 decigram (10 d.gr.)
= 100 centigram (100 c.gr.) = 1000 milligram (1000 m.gr.);
1 kilogram (1 K.gr.) = vigten af en liter vatten vid + 4°
temperatur = 10 hektogram (10 H.gr.) = 100 dekagram (100 D.gr.) =
1000 gram;
1 ton = 1000 kilogram; 1 quintal = 100 kilogram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0040.html
