Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 4. 28 Januari 1871
- Våra ingeniörer såsom arkitekter
- G. R. Dahlander: Öfverblick af fysikens nyaste framsteg
- Bergborrningsmaskin, konstruerad af Mr Charles Burleigh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som torde vara egendomliga för Stockholm, ett lutande plan
på uppställda pelare af olika höjder utan den minsta aning om
arkitektoniskt sammanhang, utan ens en linie, som antyder att
man tänkt på platsens förskönande. Med skäl må frågas,
hvarföre man icke med ledning af den förut varande bron sökte en
form, som icke alltför mycket stötte ögat. Om vi gå vidare, se
vi den vackra utsigten vid Kornhamnstorg afskuren af till
utseendet provisionella, smäckra jernställningar. Hvad det stora
stationshuset beträffar, skola vi framdeles deråt egna en artikel och
visa huru de erkända och förtjenstfulla arkitekter, som der varit
anlitade, måst följa de ofta mot all arkitektur stridande
anvisningar, ingeniörerna lemnat.
Vi egna hela vår beundran åt dessa djerfva konstruktioner,
hvarpå isynnerhet England visar så vackra prof, åt dessa lätta,
af jern och glas hopfogade banhallar, der man funnit medel att
öfverhvälfva de otroligaste bredder. Sådana arbeten må vittna
om ingenjörernas stora förmåga; men vi kunna icke vid sidan
deraf utan vemod se, huru ganska vigtiga konstruktioner
utföras, der man utan särskild penningeuppoffring kunnat inlägga
någon smak, isynnerhet då de verkställas af ett material, som
trotsar tiden. Jernet börjar nu, sedan man pröfvat och erkänt
dess lämplighet såsom byggnadsmaterial, vinna mera insteg i
den privata byggnadsspekulationen; och hvad är naturligare än
att publiken, hvars konstsinne och tycken äro så lätt ledda,
följer de exempel, den har för ögonen, och således vid
boningshusen och deras inredning, då jern användes, fordrar icke
allenast de konstruktioner, hvarvid ingeniörernas arbeten vant den,
utan äfven den allt annat än prydliga karakter, som genomgår
åtminstone de i hufvudstaden utförda jernvägsbyggnaderna.
Vi hafva här endast i korthet velat påpeka den fara, som
hotar vår ännu unga, moderna arkitektur, på hvilken man söker
tvinga former, hvarifrån den en gång måhända skall hafva
svårt att kunna frigöra sig. -k-
Öfverblick af fysikens nyaste framsteg.
Af prof. G. R. Dahlander.
(Forts, fr. sid. 20.)
Den elektriska gnistans varaktighet. Tvenne franska
fysici, Lucas och Cazin, hafva anställt noggranna
undersökningar för att utröna den tid, en elektrisk gnista fortvarar. Gnistor
framkallades medelst Holtz elektricitetsmaskin och laddflaskor.
Det visade sig, att ifrågavarande tid i allmänhet är mindre än
en sextusendels sekund samt växer med det använda batteriets
yta och med afståndet mellan metallkulorna. Så t. ex. var
gnistans varaktighet, uttryckt i milliondelar af en sekund, när
afståndet mellan kulorna var omkring 0,77 linier (2,3 m. m.),
7,45 med blott en laddflaska, 11,85 med två, 21,5 med fem och
28,57 med nio laddflaskor. Härvid användes zinkkulor, men
tiden blef olika, när gnistorna fingo öfvergå mellan kulor af
andra metaller. Deremot syntes kulornas diameter ej ega
inflytande på en gnistas varaktighet.
Lucas föreslår att begagna sig af den elektriska gnistan
för att meddela signaler på mycket stora afstånd, der vanliga
elektriska telegrafer ej kunna användas, t. ex. vid en belägrad
fästning. Han stöder sig derpå, att de nyss omnämnda
försöken ådagalägga, att, när man ökar styrkan hos den elektriska
urladdningen, den elektriska gnistans varaktighet närmar sig ett
visst maximum. Vid platinakulor, hos hvilka detta maximum
är minst, uppgår det till 161 milliondels sekund. Det blifver
härigenom möjligt att med sådana kulor framkalla omkring 30
gnistor i minuten, äfven när en ytterst stark elektrisk apparat
användes. Dessutom är det afstånd, på hvilket signalen blifver
synlig, oberoende af gnistans varaktighet och beror blott af
ljusstyrkan. Genom att göra bruk af ytterst starka
elektricitetsmaskiner kunde man på detta sätt göra signalerna synliga på
mycket stora afstånd. Naturligtvis skulle man kunna kombinera
ett olika antal gnistor till en signal för att meddela
fullständiga telegrammer.
Thermo-elektriska apparater. Man har redan för
längesedan iakttagit, att månen utstrålar värme. Nyligen har man
lyckats visa, att de största fixstjernorna äfven utsända
värmestrålar, hvilka uppnå jorden oaktadt det ofantliga afståndet.
Då de för dessa undersökningar använda thermo-elektriska
apparaterna kunna med fördel användas äfven vid andra noggranna
bestämningar af det strålande värmet, skola vi här beskrifva
dem.
Den af den engelske astronomen Stone för undersökningar
öfver stjernvärmet begagnade, helt enkla thermo-elektriska
apparaten är afbildad i nedanstående figur, a och b äro tvenne par
stänger af antimon och vismut, anbragta på omkring 2 liniers
(5,9 m. m.) afstånd från hvarandra. Polerna äro förenade med
tråden c och med galvanometern d. Hela stapeln fastskrufvas
uti okularröret till en stor tub. Okularet beklädes sedermera
med tjockt flanell, hvilket dock ej får vidröra stapeln; denna
beklädnad hindrar luftströmmars inverkan på apparaten. De
båda sidorna vid a och b äro så nära lika hvarandra, att den
ström, som uppkommer vid lika uppvärmning af dem, är ytterst
svag. Instrumentet riktas först så, att värmestrålarne falla
mellan a och b, och får förblifva i denna ställning, tills
galvanometernålen visar nära noll. Sedan få strålarne falla ömsevis
på a och b, och galvanometerns utslag afläses, så snart nålen
har intagit sin ställning, hvilket vanligen dröjer omkring tio
minuter.
Den bekante astronomen earlen af Rosse har varit
sysselsatt med undersökning af månstrålarnes värme och för detta
ändamål gjort försök med thermo-elektriska apparater af olika
former. Han fann dervid, att instrumentets känslighet mycket
förökas genom förminskning af dess massa och i synnerhet af
tvärgenomskärningen. Äfven en annan omständighet härvid bör
iakttagas: ju mera man förminskar massan af främre ytan och
närgränsande delar af stapeln, desto hastigare stiger
temperaturen till sitt maximum, och desto fördelaktigare är apparaten vid
de tillfällen, när olika omständigheter kunna inverka störande
på iakttagelserna. De af Rosse använda staplarne hade ett par
stänger af vismut samt en legering af 12 delar vismut och 1
del tenn, lödda upprättstående omkring 2 linier (5,9 m. m.) från
hvarandra på skifvor af kopparbleck med 4 liniers (11,9 m. m.)
diameter. En träbit var fastsatt mellan de båda stängerna.
Rosse fann som resultat af sina försök, att förhållandet mellan
solens och fullmånens värmestrålning var 82,600.
Bergborrningsmaskin,
konstruerad af Mr Charles Burleigh.
De storartadt borrnings- och sprängnings-arbeten, som pågå
i Norra Amerika för framdragande af en jernväg mellan
Greenfield i Massachusett och Troy i Newyork genom Hoosac-bergen
medelst en tunnel – ett värdigt motstycke till den nyligen
genomsprängda Montcenis-tunneln – har framkallat en mängd
konstruktioner å maskiner, som afse att till någon större
grad ersätta den för dyrbara handkraften. Af de utförda
projekterna har en maskin, hufvudsakligen uppfunnen af Mr Charles
Burleigh från Fitchburg, Massachusett, tilldragit sig största
uppmärksamheten och är der i bruk sedan 1867 samt synes hafva
tillfredsställt alla på densamma ställda anspråk. Fordringarne
på en dylik maskin, samt de vilkor, den bör uppfylla, for att
blifva af någon större användbarhet, äro ganska omfattande och
taga en skicklig konstruktörs hela förmåga i anspråk. Det är
ej nog med, att den bör vara lätt att transportera och uppsätta
för arbete i hvilken rigtning som helst; detaljerna måste äfven
vara så enkla och starka, att reparationerna blifva så få och
så litet betungande som möjligt. Den måste vidare vara
lättskött, d. v. s. i största möjliga mån sjelfreglerande i alla
afseenden, så att den ej allt för mycket blifver beroende af den
person, i hvars vård den är anförtrodd. Skakningarne, för hvilka
maskiner, som i likhet med denna verka genom stöt, äro ständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0041.html
