Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 4. 28 Januari 1871 - Bergborrningsmaskin, konstruerad af Mr Charles Burleigh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om alla bergarter, i hvilka borrning med
maskin kommer i fråga, voro af lika
hårdhet ända igenom, och om borrarne alltid hade
samma skärpa, skulle naturligen genom
experimenter kunna bestämmas ett exakt
förhållande mellan storleken af armarne å
häfstången a’, stigningen å skrufven t och
längden af slaget hos spärrhaken w, för att
erhålla en jemn och tillräcklig matning af
borren. Men då detta ej är förhållandet, så är
gifvet, att en konstant matning, som stundom
blifver större än borrens inträngande för
hvarje slag, skall gifva anledning till
förstörande inverkningar på maskinen; ehuru, om
ej variationerna blifva allt för stora,
ställningens glidning och luftens eller ångans
elasticitet alltid medgifver någon liten
modifikation. Till undanrödjande af denna
olägenhet är å maskinen anbragt en
sjelfreglerande mekanism, hvarigenom matningen sker
i förhållande till borrens inträngande. I
samma öppning å cylindern, hvarest
häfstången a’ är belägen, finnes för detta
ändamål ett spärr d’ (fig. 6), så placeradt, att
det, då frammatningen af cylindern är större
än inträngandet af borren, uppskjuter
häfstången, så att densamma ej kan träffas
af skifvan r, då denna rör sig bakåt. Vid
rörelsen i motsatt riktning kommer ej
skifvan så långt, att deri träffar spärret, utan
förblifver detta såväl som häfstången i
denna ställning, då naturligen ingen matning
åstadkommes, till dess maskinen borrat så
långt, att skifvan når spärret, då detta
undanskjutes och häfstången nedfaller samt
träffas af den förra på återvägen, hvarigenom
nu åter matning verkställes. Då
häfstången härvid upplyftes af skifvan r,
återföres spärret medelst en fjeder i sin förra
ställning och hindrar således ånyo häfstången
att falla så långt ned, att deri kan komma
i beröring med oftanämnde skifva, förr än
borren avancerat tillräckligt, så att matning
ånyo kan ske.
I främre ändan af pistonstången
fastskrufvas sjelfva borrarne, hvilkas egg har
utseendet af ett X, på det att hålen må blifva
fullkomligt runda, och således verktygen ej
kila sig fast. De måste derföre smidas med
särskilda stansar, hvarigenom
hvässningsarbetet något fördyras; en omständighet som
dock i mångdubbelt mått ersattes af
borrarnes längre varaktighet och större effekt.
Den nu gifna beskrifningen, hvilken
vi gjort temligen omständlig för att
framhålla de många sinnrika detaljerna i
konstruktionen, visar densamma såsom särdeles
enkel och hållbar, det senare isynnerhet
derföre att stötarne vid borrningen upptagas
endast af pistonen och dess stång, hvarföre
de finare och ömtåligare delarne ej lida så
mycket genom skakningar och dylika
våldsamma inverkningar. Maskinen är det
oaktadt fullkomligt sjelfverkande, både hvad
slidreglering, vridning och matning beträffar.
– Det såsom drifkraft verkande mediet är,
såsom sagdt är, antingen ånga eller
komprimerad luft; det senare dock att föredraga
vid sådana tillfällen, då långa ledningar
komma i fråga, såsom i tunnelar, grufvor,
m. m., der den från maskinen utströmmande
luften dessutom bidrager till en ganska
kraftig ventilation.
 |
Ch. Burleigh’s bergborrningsmaskin. 1/8 af naturliga storleken. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
