Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 5. 4 Februari 1871
- Baxter's sjelfverkande apparat för vägning af säd, m. m.
- G. H. Lassen: Torr-destillation af töre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
praktisk synpunkt knappast torde behöfva tagas i betraktande; och
kan dessutom detta lilla fel åsidosättas, om vid gradering af
balansen eller justering af motvigten afseende fästes dervid. I
öfrigt är denna nya våg ett särdeles ändamålsenligt och
tidsbesparande instrument, som otvifvelaktigt skall erhålla mycken
användning. – Den förfärdigas af D. Hart & C:o i London.
(Annalen der Landwirthschaft.)
Torr-destillation af töre
för framställning af träolja, tjära,
kol, m. m.
Af ingeniör G. H. Lassen.
(Forts. fr. sid. 31.)
Tjära. Denna allmänt kända produkt har en mycket varierande
sammansättning. Den består af flera i brännoljor upplösta
brännhartser, kreosot, paraffin och andra fasta och flytande kolväten
samt något träsyra. Utbytet af tjära är naturligen beroende på
törets beskaffenhet och varierar således ganska mycket. Såsom
exempel må nämnas att 2,724 kub.-famnar (15,415 kub.m.) i
ofvan beskrifna ugnar lemnat 214,065 kannor (560,853 lit.)
tjära eller i medeltal 78,5 kannor
per kub.-famn (36,3 lit. per kub.m.). Härvid bör likväl anmärkas,
att, om man vill kalkylera resultatet vid afverkning af töre utaf
okänd beskaffenhet, man ej torde böra upptaga mera än 50 kannor
per kub.famn (23,1 lit. per kub.m.). Den vattenhaltiga tjäran, som
afgår före och" efter den vattenfria och utgörande tillsamman
3 à 4 k:or per kub.famn (1,4 à 1,9 lit. per kub.m.),
uppsamlas särskildt och befrias från vattnet genom kokning. Äfven
torde tjena att försökas att till den vattenhaltiga tjäran sätta
en koncentrerad koksaltlösning, hvarigenom vattnet blifver tyngre
och låter frånskilja sig.
Vanligen försäljes tjäran i det tillstånd, den erhålles, ehuru
behållningen blifver större, om den kokas till beck. Allra bäst
lönar sig att destillera och vidare förarbeta densamma till
fernissor, vagnsmörja, maskinolja och tjärkåks.
Tjärolja. Då tjäran rinner utför töret.i retorten, kan ej
undvikas, att någon liten del deraf öfverdestillerar. De dervid
uppkommande gaserna kondenseras redan, innan de hinna
kylaren, och bilda den s. k. tjäroljan, som utrinner genom
afloppsröret n (fig. 3, sid. 21). Är töret väl rensadt och klufvet
i raka stycken, afgår tjäran temligen hastigt, och destillationen
blifver obetydlig, så att endast 3 à 7 kannor tjärolja erhållas
per kub.famn (1,4 à 3,2 lit. per kub.m.); men är det åter
dåligt, krokigt och orenadt af murkna partier, så hindras tjäran
att afgå tillräckligt fort, hvarföre dess destillation blifver mera
omfattande, då tjäroljeafkastningen kan uppgå ända till 8 à 9
kannor per kub.famn (3,7 à 4,2 lit. per kub.m.) eller ännu mera.
Till sin konsistens, liknar denna olja linoljan och luktar som
tjära. Den är ett vackert bestrykningsmedel för trä, i hvilket
den intränger ganska djupt, och tjenar således såsom
konserveringsmedel, på samma gång den gifver åt träet en behaglig,
ljust gulbrun färg, som lemnar fibrerna synliga. Träoljan
torkar fullkomligt och passar sålunda bra till grundmålning af
yttre arbeten i stället för linolja, såsom t. ex. vid strykning af
bättre landtmannabyggnader, om skeppsbord, m. m.
Träsyra. Tillsammans med tjäroljan erhålles en träsyra,
känd i handeln under namnet perma, som innehåller en mängd
brännhartser och tunga oljor upplösta. Dessa utfalla och bilda
en slags tjära, om träsyran blandas med mycket vatten, hvilken
 |
Baxter’s apparat för vägning af säd.
|
tjära skiljer sig från den vanliga deruti, att den är nästan olöslig
i träolja och alldeles olöslig i rå sådan. Inkokas denna tjära,
erhålles ett beck, som bibehåller samma egenskaper i afseende på
olösligheten. Då man hittills helt och hållet saknat något ämne,
som i förening med lågt pris besitter förmågan att göra t. ex.
trä ogenomträngligt för rå träolja, bör detta beck särdeles väl
lämpa sig för att förekomma de förluster, som blifva en följd af
läckage vid denna oljas förvaring. För detta ändamål torde vara
lämpligt att magasinera den råa träoljan i stora, omsorgsfullt gjorda
reservoirer, som öfverdragas med sådant beck och nedgräfvas ända
till öfverkanten i jorden; eller också förfärdigas dubbla kärl, det
ena stående inuti det andra, med ett litet mellanrum mellan kärlens
bottnar och väggar, utfylldt med olöslig tjära. Ifrågavarande beck
är äfven ett ypperligt lack att användas vid träoljas förvaring på
buteljer. Det vanliga lacket löses af denna olja och dess ångor.
Samma brännhartser förefinnas äfven i den träsyra, som afgår
från röret 8 (fig. 3, sid. 21), ehuru i betydligt mindre mängd.
Likaledes innehåller den råa
träoljan ett dylikt harts, som den vid förvaring afsätter på kärlets
väggar, hvarigenom detta blifver mindre lämpligt till förvaring
af ren träolja. Detta harts löses dock lätt af svag sodalösning.
Träolja. Denna produkt utgöres af åtskilliga kolväten,
som koka vid olika temperaturer, och kan användas dels
såsom lysolja, dels såsom surrogat för terpentin. Träoljan, som
kokar vid 150° å 160°, erhålles genom den råa oljans
omde-tillation med vattenånga i en sådan apparat, som nedanstående
fig. 10 visar. Pannan c fylles till två tredjedelar med rå
träolja, hvarefter genom röret a inledes
vattenånga, hvilken vid sin afgång ur pannan genom
röret b medför den renade oljan till en kylare,
der båda kondenseras. Den sålunda halfrenade
oljan flyter ofvanpå det, kondenserade vattnet och
afskiljes derifrån med lätthet. Den innehåller
likväl ännu många oljor, som lätt förhartsas, hvarigenom
den är mindre tjenlig till belysningsmedel, enär de af dessa
oljorna bildade hartserna fastna i lampveken och minska dess
dragkraft. För att aflägsna dessa och andra skadliga
beståndsdelar, får oljan under loppet af några dagar stå i ett
öppet kärl, der de lättast förhartsade oljorna vid luftens till
trade blifva syrsatta. Samtidigt tillsättes kalkhydrat (släckt
kalk) för att mätta närvarande sura beståndsdelar (ättiksyra,
kreosot), hvarefter blandningen då och då omröres. För
åstadkommande af fullständig mättning och rening, destilleras nu
oljan ännu en gång i samma apparat, som begagnades vid första
omdestilleringen; denna gång dock tillsammans med kaustik
natronlut och med så svag ånga som möjligt.
Den qvantitet träolja, som sålunda erhålles är mindre
beroende af törets beskaffenhet, än hvad fallet är med tjäran.
En kubikfamn töre gifver 20 à 24 kannor ren träolja (9,3 à
11,1 lit. per kub.m.); men då man tager i beräkning den för
Fig. 10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0051.html
