- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
50

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 7. 18 Februari 1871 - L. Dietrichson: Den grekiska keramiken - Husslöjdens uppkomst och utveckling i Thüringen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gjutkärlen, hvilkas hufvudbestämmelse var att kunna
utgjuta drycken antingen i ett annat kärl eller direkte i munnen,
omfatta den öfvervägande mängden af bekanta grekiska
vasformer. Vi indela denna klass i egentliga gjutkärl och
dryckeskärl, eller, som vi i vår tid skulle uttrycka oss, i flaskor och
glas, eller enligt det antika språket i tillbringare och bägare.

I de egentliga gjutkärlen bildar öppningens
utgjutningskanal hufvudkännetecknet, hvarjemte naturligtvis ett
upprättstående, lätt svängdt handtag aldrig saknas. Här hafva vi
alltså en framsida (kanalen) och en baksida (handtaget). Den
vanligaste arten är 1) Prochous (fig. 3), nästan direkte
öfversatt vår »tillbringare»; den förekommer – begagnad för vatten –
äfven vid handtvättning såsom handkanna. 2) Epichysis (fig. 4)[1]
har högre hals och finare öppning samt högt uppsvängdt handtag.

3) Oinochoe begagnades, som namnet säger oss, för vin; dess
form kan svårligen bestämdt skiljas från prochous. Mynningen
är vanligen treväplingsformad


Dryckeskärlen, bågarne, äro de mångfaldigaste, ty här har
uppfinningens frihet det största spelrum. Man finner dem djupa
och höga, med och utan handtag, med och utan fot, med enkla och
sammansatta former o. s. v., likasom stoffet vexlar mellan lera,
brons, silfver, guld, glas, elfenben m. m. Vi skola framhålla
några af de vigtigaste formerna. 1) Phiale, den platta och
runda skålen utan handtag. Den begagnades vid vinoffringar,
libationer, då vinet gjöts från epichysis i phiale. 2) Kylix
(fig. 5 är den på fot satta, låga, platta bägaren med två
horizontela handtag. 3) Skyphos (fig. 6) är det för vin
bestämda, kopp liknande, med handtag försedda kärlet. Det
egentliga dryckeskärlet för vin vid festliga tillställningar var
4) Kantharos (fig. 7), en hög pokalform med skönt svängda,
högt öfver randen uppstigande, vertikala handtag. En
egendomlig form var 5) Rhyton (kera, fig. 8), hornet, än af
verkliga djurhorn, än formad i lera, brons o. s. v. Deras nedre
del slutade vanligen i ett djurhufvud, ett örn-, lejon-, tiger-,
eller åsne-hufvud o. s. v.; och stundom benämndes sjelfva
rhyton efter det djur, hvars hufvud fanns formadt på
detsamma. På antika bilder ser man stundom den drickande
liggande tillbords med rhyton i den högt upplyftade handen.
Rhytons nedre ända, djurhufvudets mun är genomborrad, och
drycken sprutar från öppningen ned i den drickandes mun.

Alldeles särskild, med en annan bestämmelse står den grupp,
vi kunna benämna kärl för olja och salfvor, hvilka förekomma
än keramiska, än i brons, silfver och glas. Bland dessa nämna
vi specielt den egendomliga, höga Lekythos-formen, hvars
mynning är trurnpetformad och med en i en skifva afslutad,
tjockläppad mynning. Hit hör äfven den lik en rund eller stundom
långdragen droppe, med skifmynning försedda Olpe, likasom de
ofta förekommande, men ej genom formerna bestämdt skilda
namnen: Alabastron, Aryballos, Bombyllion samt balsambyssan,
Pyxis, väl äfven begagnad som toilettask, och tårflaskan, som
innehöll den vid begrafningar använda balsam.

Bland de för oljans begagnande bestämda kärlen intaga
de antika lamporna af bränd lera en hög plats såväl genom
deras enkelhet som genom deras formskönhet. Den enkla runda
ytan, som betäcker det låga oljekärlet gifver anledning till en rik
och vacker dekoration; det har i midten ett hål, genom hvilket
oljan gjutas in i lampan. Från det andra i lampans spets
befintliga hålet nedstickes veken i lampan, och antändes sedan
den blifvit genomfuktad. Dekorationen, som på lamporna alltid
är relief eller – i Pompei – en och annan gång ronde bosse,
inskränker sig stundom till blotta ornament, stundom åter höjer
den sig till figurframställning.[2]

Hvad de grekiska vasernas målade dekoration angår, så
består den än af sömliknande randornament af artikulerande
och begränsande art, än af ytan utfyllande ornament. De
sömliknande ornamenten äro hufvudsakligen enkla linier, stundom
mäanderartade, stundom vågformade. Likaså förekomma ofta
palmetter i strängt stiliserade former, samt mera naturalistiskt
uppfattade efeurankor, stundom väpling. De ytan fyllande
ornamenten äro antingen djur eller hufvudsakligen menniskofigurer,
i äldre tider inramade, i yngre tider fristående, samt stiliserade
blad. Betydelsefullt är det förträffliga sätt, på hvilket rummet
alltid är begagnadt, så att hvarken öfverläsning eller tomhet
förekomma. Hela orriamentsystemet samverkar alltid till ett
harmoniskt intryck.

Sålunda framträder den grekiska vasen för oss som en ej
blott ändamålsenlig, utan äfven i sin ändamålsenlighet
fullkomligt skön förebild för den moderna keramiken; och vi
beklaga, att vi nu från skildringen af dessa former måste vända
oss till en ingalunda fördelaktigt utfallande kritisk undersökning
af vår moderna keramiks alster, en undersökning, som kommer
att visa oss, huru oändligt mycket vi hafva att lära af dessa
enkla, gamla former. Vi skola dervid taga i betraktande ej
blott keramikens allmänna ställning i Europa utan äfven vår
inhemska, i många afseenden lofvärda och med aktningsvärda steg
framåtsträfvande porslinsfabrikation. (Forts.)

Husslöjdens uppkomst och utveckling i Thüringen.


(Forts. fr. sid. 43.)

Forskar man efter anledningen till den snabba
utvecklingen inom nästan alla grenar, som blifvit föremål för denna
trakts husslöjd, finner man snart, att den förvånansvärdt högt
uppdrifvna färdighet, till hvilken hvarje arbetare kommit inom
sitt fack, isynnerhet härtill bidragit; men denna färdighet kan
ej frambringas utan en konseqvent genomförd arbetsfördelning,
hvilken också här blifvit drifven nära nog till sin spets.
Endast härigenom är det äfven möjligt att kunna sälja en mängd
af de tillverkade artiklarne till så fabulöst billiga priser, som
köpmännen betinga sig. Såsom exempel härpå må anföras att
1000 st. grifflar kosta ungefär l rdr, 360 st. barntrumpeter
2,25 rdr o. s. v. Om också förtjensten ej blifver så
synnerligen stor för den mängd arbetare, gamla och unga, män,
qvinnor och barn, som härmed sysselsättas, kan man å andra sidan
icke upptäcka någon nöd. Hufvudandelen i förtjensten tillfaller
naturligen de köpmän, genom hvilkas försorg dessa massor af
leksaker spridas kring hela verlden. De i den sydliga delen
af Sonneberg belägna, eleganta husen, omgifna af prydliga
trädgårdsanläggningar vittna också om den inom handelsklassen
rådande välmågan. Man skulle knappast vilja tro, att dessa
små obetydliga effekter kunna gifva anledning till några större
affärer, och likvisst finnas i denna stad ej mindre än 26
handelshus, af hvilka några omsätta varor för ej mindre än 1 1/2 à
2 millioner rdr. Årliga tillverkningsvärdet af blott leksaker
uppgår till minst 6 à 7 millioner rdr. Ett annat exempel på
omfånget af den här rådande industrien finner man i den
uppgiften, att årligen omkring 5000 famnar furuträ levereras hit
såsom råmaterial från de hertigliga meiningska skogarne.

Denna verksamhet har allt mer och mer utbredt sig öfver
det meiningska höglandet, ett litet stycke land af ungefär 3
qv-mils (34,292 H.are) omfång. Redan år 1840 räknade man
här 264 svarfvare och träsnidare, 111 papiermaché-arbetare, 44
modellörer, 31 blockmakare, o. s. v. utom alla arbetare inom
många andra mera eller mindre talrikt representerade
näringsgrenar, såsom förfärdigandet af askar, lådor, veforglar, fioler,
grifflar, griffeltaflor, slipstenar, marmorkulor, porslins- och
glasvaror, m. m. Endast med leksakstillverkningen voro vid denna
tid i dessa trakter inalles 7000 personer sysselsatta. Och att
industrien sedan dess med raska steg gått framåt, inses bland
annat deraf, att staden Sonnebergs befolkning under loppet af
detta århundrade stigit från 2,400 till 6,000 menniskor.
Idogheten har uppsvingat sig till en fullt utbildad kommersiel
verksamhet; tillverkningen af alla här alstrade artiklar har blifvit
fullkomligt sjelfständig och oberoende; deras form och yttre
så förädladt, att ej blott de finare utan äfven de ordinära
fabrikaterna finna en lätt och lönande afsättning äfven utom Europa,
såsom i Amerika, Australien, Java, m. fl. ställen. I Europa är
England den bästa afnämaren. Ar 1861 belöpte sig godstrafiken
på den från Koburg till Sonneberg afvikande grenen af
Werrabanan till 453,520 centner (19,288 tons), hvaraf 266,514


[1] En del af dessa figurer förekom i tidningens profnummer,
men upptagas åter här för fullständighetens skull. Red.
[2] Exempel på denna klass af kärl skola i ett kommande
nummer meddelas. Red.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free