Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8. 25 Februari 1871 - Den föreslagna jernvägsförbindelsen mellan England och Frankrike - Träpappersmasse-fabrikationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betraktas såsom ovärdiga vår tid. Fartygen på dessa
kommunikationslinier äro små och af ringa djupgående, och större sådana
låta ej använda sig till följe af de grunda hämnarne. De
klimatiska förhållandena bidraga dessutom väsentligt att öka
olägenheterna, i det att utaf årets 365 dagar omkring 90 hafva
lugn sjö, 144 någorlunda drägligt väder, 120 häftig blåst och
starkt upprörd sjö samt 29 storm och särdeles svår sjögång.
Det händer äfven, att under några dagar af året fartygens
in- och ut-löpande är alldeles omöjligt, då all förbindelse mellan
England och fasta landet, till och med för post, är afskuren.
Med den storartade person- och varu-trafik, som nu existerar,
kan således med rätta de högsta anspråk ställas både på
ändamålsenligheten och beqvämligheten af de härför begagnade
medlen. Förbättringsförslager hafva också redan flera gånger
blifvit framkastade, det första redan för 70 år sedan af en mr
Mathieu, hvilken sökte öfvertyga första konsuln Bonaparte om
möjligheten och fördelen af en submarin förbindelse mellan de
bagge länderna, dock utan påföljd.
År 1856 offentliggjorde mr Thomé de Gamond en plan
att åstadkomma en jernvägstunnel under kanalen, för hvilket
ändamål 13 konstgjorda öar skulle i hafvet framställas genom
uppfyllning, i hvilka schakt kunde nedsänkas för utarbetning af
tunneln och framdeles äfven tjenande för dennes ventilation. Denna
djerfva plan väckte stor uppmärksamhet och framkallade en
mängd andra projekter. Bland annat ville man i stället för
anläggandet af en tunnel nedsänka stora jernrör på sjöbotten
eller på bestämdt djup under hafsytan medelst förankringar
och bojar upphänga dem. Andra ville öfvergå kanalen med en
gallerverksbro, och tror sig en mr Boutet kunna reducera
kostnaden för de dyrbara jättepelarne till ett minimum genom att
utföra bro-spannen med 10,000 fots (2,969 m.) spännvidd.
Midt i denna flod af förslag hafva trenne trädt i
förgrunden och tilldragit sig teknicis uppmärksamhet, dels på grund
deraf att de voro utarbetade med särdeles omsorg, dels emedan
de så väsentligt skillde sig från hvarandra.
Det första af dessa förslag, framstäldt af mrs Fowler,
Wilson och Abernethy, afser inrättandet af möjligaste
fullständiga färjor för öfverförandet af hela bantåg. Härtill fordras
i första rummet anläggandet af goda och väl skyddade hamnar
på bägge kusterna, så att in- och ut-löpandet i dessa blefve
oberoende af de klimatiska förhållandena vid alla årstider. Ångfärjorna
borde erhålla sådan storlek samt så starka maskiner, att man
kunde hoppas en tillfredsställande beqvämlighet äfven under
stark sjögång, samt att öfverfarten kunde ske på en timme.
Vid båda hämnarne uppbyggas stora banhallar af 140 fots
(41,6 m.) spännvidd, i hvilka fartygen inlöpa, och der således
ibåde vid ankomst och afresa erbjudes fullkomligt skydd för
väder och vind. Bantågen höjas eller sänkas på ett slags
plattform medelst hydrauliskt tryck, för att oberoende af den genom
ebb och flod uppstående nivåskillnaden kunna inlöpa å
fartygen, på midten af hvilka de erhålla sin plats. På detta sätt
verkställes öfverföringen från hamnspåren till fartyget af de af
10 à 12 vagnar bestående tågen mycket lätt och på kort tid.
Kostnaden för hamnar, färjor, jernvägar m. m. anslås till 36
millioner rdr; och på tre år kunde förslaget realiseras. Resan
mellan London och Paris blefve härigenom förkortad till 8
timmar, och derunder behöfde man ej vexla plats på hela
resan utan kunde lugnt qvarsitta i sofkupéen till framkomsten.
Lastvagnarne skulle, då de komma från kontinenten,
sammanföras i Audrecelles, samt då de komma från England i Dover,
hvarefter de såsom sammankopplade tåg föras öfver
kanalen. För bestridande af all denna trafik fordras minst 10
sådana stora färjor. Ehuru genom detta förslags realiserande
en väsentlig förbättring i det närvarande tillståndet skulle
skapas, blefve dock dervid ännu mycket öfrigt att önska,
hvaribland isynnerhet må anmärkas fartygets mycket obehagliga
slingringar till följe af strömmarne i kanalen, och hvilket väl
ej lär kunna undvikas.
En annan, vida djerfvare plan är framkastad af mrs Bateman
och Revy samt afser, att på botten af den 180 fot (53,4 m.)
djupa kanalen och tvärs öfver densamma nedlägga gjutjernsrör,
som skulle tjena såsom tunnel. Denna ledning, hvars hela
längd blefve 3,2 mil (34,2 K.m.), sammanfogas enligt förslaget
af ringar utaf 13,75 fots (4,08 m.) längd och 35 liniers (104
m. m.) godstjocklek. Hvarje ring, sammansatt af 6 lika delar,
är för sammanfogningen ined de andra försedd med rundtorn
gående flänsar. Stora svårigheter måste naturligen uppstå vid
nedläggandet af dessa rör, isynnerhet på grund deraf att allt
arbete måste bedrifvas inifrån och intet utifrån. De för
lösningen af detta problem konstruerade inrättningar och
hjelp-maskiner äro mycket genialiskt uttänkta.[1] Man anser, att vid
arbetets ordentliga bedrifvande dagligen omkring 100 fot (29,7 m.)
skulle kunna nedläggas, och att således kusterna kunde förenas
inom tre år. Tager man de långa förberedelserna och
oförutsedda hinder med i beräkningen, bör väl tiden uppgå till minst
dubbelt. För en ordentlig trafikering af en 3,2 mil (34,2 K.m.)
lång tunnel ligger uppenbarligen hufvud-svårigheten i
åstadkommandet af en verksam ventilation. Derföre låg den tanken
nära till hands att alldeles utelemna lokomotiven samt förstärka
den för ventilationen erforderliga luftströmmen till en viss grad,
så att den äfven kunde nyttjas såsom pneumatisk drifkraft för
tågen, hvarvid genom det totala åsidosättandet af all
förbränning i tunnelröret och genom en beständig cirkulation af frisk
luft hvarje obehaglighet för de resande åsidosattes. – Detta
förslag, så intressant det äfven är, har dock uppväckt många
betänkligheter och skulle, oafsedt de tekniska svårigheterna, med
blott enkelt spår fordra ett kapital af omkring 144 millioner rdr.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
