Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 9. 4 Mars 1871
- L. Dietrichson: Antika lampor
- August Töpfer: Om den dekorativa behandlingen af gjutjern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 9. Stockholm den 4 Mars 1871.
Tidningen utkommer hvarje Lördag.
Pris: för 1/1 år 10 rdr, 1/2 år 5,25 rdr, 1/4 år 2,75 rdr.
Lösnummer 25 öre.
Hufvudredaktör och ansvarig utgifvare:
Civilingeniör W. Hoffstedt.
Adress: Mästersamuelsgatan N:o 56.
Annonspris: 10 öre pr petitrad. Tidningens
expedition: Norra Smedjegatan N:o 28.
Innehåll:
Antika lampor (illustr.). Om den dekorativa behandlingen af gjutjern, af
August Töpfer (forts.) Den föreslagna Jernvägsförbindelsen mellan
England och Frankrike (forts.). Ingeniörsföreningens sammanträde.
Användning af torf i förening med stenkol. Träpappersmasse-fabrikationen
(illustr., forts.). Ducomet’s tryckmätare (illustr.). Svar på artikeln
"Arkitekter och ingeniörer". Förslag till uppvärmning af
passagerarevagnar å jernvägar, af C. Djulstedt. Notiser. Patenter. Adresslista.
Annonser.
–––––
Antika lampor
från Stockholms slöjdskolas samlingar.
För beskrifningen af dessa hos de gamla till belysning
med olja använda kärl hänvisa vi till den af professor L.
Dietrichson författade afhandlingen om »den grekiska keramiken»,
sid. 50 af n:o 7.
Om den dekorativa behandlingen af gjutjern.
Af August Töpfer.
(Forts. fr. sid. 63.)
Kommer gjutjernet, såsom här blifvit antaget, helt och
hållet eller åtminstone i hufvuddelarne ensamt till användning,
så blifver den konstnärliga bearbetningen deraf så tillvida
begränsad, att den väsentligen beror af metallens egenskaper.
Men förarbetas det i förening med andra metaller, och bland
dem företrädesvis smidesjern, såsom den mest beslägtade, så
lemnas konstnären friare händer i samma mån, sorn fördelarne
hos denna mjukare och böjligare metall få medverka; och på
detta sätt ersätta och fullkomna den ena metallens egenskaper
den andras. Begagnas för denna händelse gjutjernet t. ex. till
blommor, löfverk och dylika ornerande föremål, hvilka eljest
måste drifvas och hamras, så skall detsamma erbjuda en lätt
framställbar och billig ersättning för smidesjernet. Det kan
också med en rätt kännedom om dess egenskaper bringas
till temlig likhet med drifvet arbete. – Vid de stegrade anspråken på
industrien, " hvad beträffar snabbhet och billighet vid tillverkningen,
blifva hamrade och hopsvetsade jernarbeten naturligen
allt mera sällsynta, och såsom eqvivalent derför
framträder i stället det mera lätt handterliga och billigare
gjutjernet.
Sedan enligt dessa principer riktiga teckningar och
modeller erhållits för framställande af
 |
Antika lampor.
|
jernpjeser, hvaraf i väsentlig grad äfven utseendet af sjelfva
gjutgodset beror, och då de särskilda delarne blifvit vederbörligen
placerade och sammanfogade, måste med ytan vidtagas en sådan
behandling, som har till ändamål icke blott dess skyddande mot rost,
utan äfven bibringandet åt föremålen af ett behagligare utseende,
än jernets oansenliga färg medgifver. Det naturligaste och rättaste
vore väl då att blott öfverdraga ytan med ett tunnt, fernissartadt
lager, som skyddade den mot luftens åverkan, samt att med
densamma företaga endast sådana åtgärder, hvilka hafva sin grund
antingen i gjutjernets speciela egenskaper eller också i metallernas
i allmänhet. Men jernets färg är egentligen temligen intetsägande,
den tilltalar ej vårt smaksinne och harmonierar icke alltid med
det omgifvande, hvarföre man vanligen, om ock oriktigt,
föredrager, att medelst något öfverdrag gifva denna metall
utseende af en ädlare, på samma gång man härigenom söker
bibringa jernet en lifligare och varmare färgton.
Det vanligaste medlet för en dylik försköning af
gjutjernsföremål är olje- eller lack-fernissa. Sedan med en sådan
gjutgodset bestrukits, anbringas under torkningen på de upphöjda
ställena något fint rifven brons, och erhåller det hela härigenom,
om också ofullständigt, utseendet af äkta brons. Den
omsorgsfullaste anstrykning inverkar dock alltid mer eller mindre
menligt på formernas skärpa och bestämdhet, förminskar gjutgodsets
skönhet och låter aldrig den för metallen egendomliga glansen
framträda. Derjemte är äfven den pulveriserade bronsen af
mycket ringa varaktighet, emedan den ganska hastigt oxiderar,
synnerligast i fria luften, hvarigenom naturligen all metallglans,
äfven den konstgjorda, går helt och hållet förlorad.
För att undanrödja dessa olägenheter har man mycket
experimenterat med att å gjutgodsets yta på galvanisk väg
aflagra verklig metall; men rnan måste erkänna, att detta hittills
icke låtit verkställa sig på samma lätta och enkla sätt som vid
andra metaller. Det ligger också i sakens natur, att
framställandet på galvanisk väg af en förening mellan tvenne
metaller, af hvilka den ena innehåller en stor qvantitet
kol, bör möta stora svårigheter. Exempel på
galvanisering af gjutjern i större skala saknas dock icke.
Sålunda har man i Paris lyckats på ett temligen
tillfredsställande sätt öfverdraga de derstädes begagnade
gaskandelabrarne med koppar. Den härvid erhållna
produkten är dock ingalunda fri från felaktigheter,
hvaribland må nämnas, att, om genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0079.html
