Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10. 11 Mars 1871 - H. Meidinger: Om symaskiner - Smärre notiser - Upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hos denna också mindre än hos de andra maskinerna af samma
art, som hafva två. Grover och Baker rör sig åter något lättare
än Howe, emedan vid den senare cylindern har en större
diameter, och således till följe deraf kanalen blifver längre.
Orsaken till den hastiga spridningen på de sista åren af
Singer-maskinen är sannolikt att söka bland annat i den
omständigheten, att den af alla skyttel-symaskinerna har den lättaste gången
samt äfven deruti, att åt densamma kan gifvas lika stor hastighet
som åt Wheeler och Wilson. Emellertid är bullret hos denna
liksom hos alla skyttelsymaskiner vid hastig gång mycket häftigt,
då man deremot knappast hör gripare-maskinerna.
Hvad beträffar produktionsförmågan under fortfarande
arbete, så gifva icke talen, som uttrycka arbetet för hvarje styng,
det rätta värdet derå. Hand och fot kunna, äfven om de icke
hafva att öfvervinna något tryck, blott åstadkomma en ganska
begränsad hastighet. På kortare tid kunna de göra
omkring 4 hvarf i sekunden, men vid fortfarande arbete knappast
3, i medeltal 140 per minut. Skall dertill ett kontinuerligt
motstånd besegras, uppnås icke ens detta tal. Vid den så
lättrörliga Raymond-maskinen kunde, då arbetet fortgick utan
uppehåll under en qvarts timme, uppnås en hastighet af endast 123
hvarf, d. v. s. 246 styng per minut. Då handen rör sig
långsammare, vinner den naturligtvis i styrka. Willcox och Gibs
(Couronne) kuride, ehuru den går tre gånger så tungt som
Raymond, röras under fortsatt arbete med en hastighet af 110 hvarf
eller 220 styng i minuten; och Taylor gick med 76 hvarf eller
190 styng per minut. Emellertid erfor man i sista fallet en
större trötthet genom hela armen; dock kunde man sy oafbrutet
med den angifna hastigheten. – Ännu större visade sig skilnaden
vid trampmaskinerna, såsom synes af ofvan anförda tabell. Äfven
här blifver tröttheten med de tyngre gående skyttelmaskinerna
betydligt större än med de andra; isynnerhet Grover och Baker
för kedjesöm går särdeles ledigt utan att framkalla någon slags
känsla af trötthet. Särdeles anmärkningsvärd är skilnaden i
produktionsförmåga med hand- och fot-rörelse. Konstruktionen
af hand maskinerna tillåter icke något större utvexlingsförhållnde
mellan svänghjulet och hjulet på drifaxeln. Derjemte intager
vid vefning handen i förhållande till armen ett mycket
ogynsammare läge än foten i förhållande till benet vid
trampning. Benet har sitt stöd, hvaremot armen måste höjas och
hållas vågrätt, hvilket naturligen tröttar mycket. Armen finner ej
heller något nämnvärdt stöd emot vefven, då ju den förras tyngd
alltid är större än motståndet, som maskinen gör emot rörelsen.
Blott då handen kan få hvila emot ett stort, tungt svänghjul
gestalta sig förhållandena bättre; men ett sådant kan ej
anbringas på en handmaskin. Äfven i ett annat hänseende stå
trampmaskinerna före handmaskinerna: man kan nämligen trampa
omvexlande med den högra och den venstra foten, då alltid den
ena får hvila. På detta sätt kan man hålla maskinen i
gång hela dagen utan att tröttna. Vid handmaskinen åter är detta
omöjligt. Då således ett ständigt fortgående arbete betingas,
som derjemte skall raskt utföras, äro trampmaskinerna att
föredraga; åtminstone tre gånger så mycket uträttas rned dessa som
med handmaskiner.
Man hör icke sällan den åsigten uttalas, att arbetandet med
symaskiner angriper kroppen och verkar skadligt på helsan. Ej
för öfverdrifven rörelse eller muskelansträngning kan dock aldrig
blifva skadlig för kroppen, äfven om den fortsattes under en
längre tid. Men det är icke desto mindre möjligt, ja säkert,
att åstundan att hinna mycket, att förtjena mycket drifver mången
till öfveransträngning, och sådant måste, liksom öfverdrift i
andra saker, under tidernas lopp medtaga kroppskrafterna och
kan då äfven alstra kroniska lidanden. Den till drifvande af
en symaskin erforderliga kraften är också i och för sig ganska
liten, ej mer än 1/10 af den, som en fullvuxen person beständigt
har till sitt förfogande. Det arbete, som af en frisk karl af
medelmåttig styrka kan uträttas med 8 timmars arbetstid
dagligen, belöper sig till 12,000 metergram (95,041 skålpund-fot)
per sekund. Drifvandet af Grover och Baker för kedjesöm
fordrar 525 m.-gr (4,158 sk.-f.), Wheeler och Wilson likasom Singer
600 m.-gr. (4,752 sk.-f.) samt Howe 900 m.-gr. (7,128 sk.-f.);
hvilka tal i förhållande till det anförda, 12,000 m. gr., äro
obetydliga, äfven om man skulle förminska detta för en feminin
varelse med 1/3. Vid symaskinernas rörelse äro emellertid blott
få och dessutom icke de kraftigaste af kroppens muskler i
verksamhet, men dessas hela arbetsförmåga tagas deremot i anspråk.
Då likväl denna senare icke öfverskrides, d. v. s. så länge man
icke arbetar under en känsla af trötthet, så torde väl ej någon
inverkan af skadligare art på de arbetande musklerna eller i
öfrigt på hela organismen vara att befara. Genom
symaskinernas införande äro menniskoslägtets lidanden snarare
förminskade än förökade, ty sömmerskan slipper nu att intaga denna
framåtböjda, på bröstet menligt inverkande ställning, och hon
utbyter detta förslappande stillasittande mot en liflig rörelse, som
alltid befordrar blodcirkulationen.[1] (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
