- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
82

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. 18 Mars 1871 - C. Ahlborn: Gjutning af silfver och brons - Träpappersmasse-fabrikationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

död afstannade äfven all bronsgjutning i Sverige, hvarföre man
också sedan dess varit nödsakad att alltid vända sig till
utlandet. Sålunda göts Carl XIII:s staty och de omgifvande lejonen
hos Carbonneau i Paris, samt Birger Jarls, Carl Johans till häst,
Berzelii, Gustaf II Adolfs i Göteborg och Carl Johans i
Norrköping statyer hos Ferdinand Miller i München.

Professor Molin har genom hitkallandet af en utaf cheferna
för bröderna Heroldts gjuteri i Nürnberg för att här hemma
utföra Carl XII:s staty bidragit till att bronsgjutningen möjligen
åter kan komma till lif hos oss. De vid de å kongl, myntet under
herr G. Heroldts ledning verkställda gjutningarne biträdande
arbetarne äro nämligen till större delen svenskar, och således
äro dessa i tillfälle att praktiskt inhemta och utbilda sig i
bronsgjutningskonsten. Här har på detta sitt blifvit utförda utom
sistnämnda staty Wadmans byst, kronprinsessan Lovisas
taffeluppsats i silfver samt nedre delen af Molinska fontänen; den
öfre blifver under loppet af detta år färdig.

Hvad andra länder i Europa beträffar, äro de flesta ganska
väl försedda med bronsgjuterier. Sålunda finnas i Ryssland
utom en mängd mindre sådana, endast i Petersburg 4 större
etablissement, af hvilka den s. k. »Petersburger bronsfabriken»,
ett verk af framlidne hertigen af Leuchtenberg, är af stor
betydenhet; den har också utöfvat ett mäktigt inflytande på denna
industri i Ryssland, då de flesta af dess idkare derifrån utgått.
Tyskland eger 20 nämnvärda större bronsgjuterier. Frankrike
har under loppet af detta århundrade sysselsatt omkring 16
större statygjuterier, hvarförutom en mängd andra etablissement
för mindre bronsarbeten finnas, så t. ex. ensamt i Paris 400
stycken. I England stod denna gren af gjutningskonsten
ända till början af detta århundrade på ungefärligen samma
ståndpunkt som för närvarande hos oss. Det första franska
kejsardömet, som kände behofvet af att åt efterverlden bevara
minnet af sina segrar genom uppförande af talrika bronsstoder,
framkallade äfven i England begäret efter monumentala
konstverk, såsom bildstoder af brons, m. m. För uppnående af detta
mål inkallades från Frankrike arbetare, hvilka dock till en början
icke lyckades i framställande af tillfredsställande produkter.
Först efter 1840 visade sig bättre resultat, sedan man en längre
tid praktiserat med gjutningen af Wellingtons kollossala staty
équestre, 33 fot (9,8 m.) hög, vägande 956 centner (40,7 tons)
samt kostande 648,000 rdr. För dennes utförande uppfördes
en gjutugn, rymmande omkring 478 centner (20,3 tons). Och
allt sedan har denna gren af konstindustrien i England gått
framåt med jättesteg. Äfven i Belgien och Nederländerna har
bronsgjutningen åter börjat visa ny lifaktighet, hvarom åtskilliga,
på sista tiden der utförda arbeten bära vittnesbörd. (Forts.)

Träpappersmasse-fabrikationen.


(Forts. fr. sid 69.)

II. Träpappersmassas framställning på kemisk väg.

Huru stor utveckling än tillverkningen af träpappersmassa
genom mekaniska medel på sista tiden vunnit och oaktadt de
dervid använda maskinernas fulländning, måste man medgifva,
att sjelfva principen för fibrernas särskiljande från hvarandra på
detta sätt är sådan, att ett fullt tillfredsställande resultat, hvad
den erhållna produkten beträffar, ej kan uppnås. Den
våldsamhet och häftighet, hvarmed fibrerna afsöndras från trästyckena,
gör nämligen att de afslitas och blifva jemförelsevis korta,
hvaraf följden åter blifver för liten sammanhållighet och styrka
hos det af denna massa förfärdigade papperet, om för stor
qvantitet deraf begagnas i förhållande till den ingående mängden
lump. Den tanken ligger då nära till hands att söka på något sätt
upplösa träets massa och sålunda få fibrerna skilda från
hvarandra med bibehållande af en större längd. Denna idé, som
för öfrigt ingalunda är ny, har gifvit anledning till en mängd
storartade och med ifver bedrifna försök att med användning af
kemiska medel vinna en produkt, som kunde öfverträffa den på
mekanisk väg erhållna. Isynnerhet de trenne sista åren hafva
varit rika på förslag i denna riktning, hvarom de många olika
patent, som äfven hos oss blifvit uttagna, bära vittne. Vi gå
således nu att redogöra för grunddragen hos några af de mest
framstående af dessa förslag.

Ett sätt att bereda trämassa på kemisk väg har blifvit
försökt af en ingeniör Orioli. Han lät spånor af poppel och
gran åverkas under 24 timmar af kungsvatten (4 delar saltsyra
och 1 del salpetersyra), och blefvo dessa derigenom så smidiga
och uppluckrade, att de till och med under en så lindrig
tryckning som mellan fingrarne förlorade sammanhanget. Efter denna
operation tvättade han massan noga, söndermalde samt behandlade
den med 10 proc. natronlut, hvarpå den ånyo tvättades och
slutligen blektes med 10 proc. klorkalk. Produkten bestod af
långa, smidiga och fullkomligt hvita, sidenartade fibrer. Dessa
gynnsamma resultat föranledde experimentens utförande i stort,
då man likväl stötte på oväntade svårigheter. Ehuru
behandlingen med kungsvattnet försiggick i stora täljstensgrytor och
oaktadt alla möjliga vidtagna försigtighetsmått, utträngde detta
och föranledde sprickor i kärlen, hvarigenom, då dessa blefvo
omöjliga att täta, utkom syra, som uppbrände arbetarnes kläder
och med sina ångor menligt inverkade på deras helsa. Träets
derpå skeende söndermalning utfördes mellan ett par qvarnstenar,
och massan upplades i högar. Fördröjdes nu uttvättningen
något, riskerade man, att fibrerna förbrändes genom den långa
beröringen med syran. Denna olägenhet visade sig särdeles
betänklig, ty trots de starkaste tvättningsmedel qvarblef dock
alltid någon qvantitet syra, som medföljde i kärlen för
natronurlakningen och der angrep jernblecket, hvaraf dessa voro
förfärdigade. Man befarade således alltid att få jernföreningar
inblandade i massan. Dessutom neutraliserade den qvarvarande
syran onödigtvis en del af natronet. Alla dessa omständigheter
sammanlagda gåfvo slutligen anledning till försökens
upphörande. Lika litet har det lyckats andra, som arbeta i denna
riktning att komma till några tillfredsställande resultat. Sådana
voro t. ex. Coupier, Barre, Blondel och Delaye, hvilka användt
kokande, utspädd salpetersyra.

Mrs Bachet och Machard hafva äfven användt en likartad
metod, hvars egentliga intresse dock torde ligga i erhållandet af
en särdeles värdefull biprodukt, nämligen alkohol. I en stor
panna, innehållande en blandning af vatten och saltsyra inläggas
träbitarne i form af små, tunna, runda skifvor, och blandningen
hålles medelst ånga i kokning under 12 timmars tid, hvarefter
till den aftappade lösningen sättes kolsyrad kalk, tills saltsyran
blifvit mättad; den får nu stå för att gäsa, hvilket
ej förhindras af den närvarande klorkalken, men deremot kan
underlättas genom tillsats af något gäst. Efter en tid
underkastas vätskan destilation, då en qvantitet alkohol erhålles.
Den återstående trämassan tvättas slutligen sorgfälligt,
söndermales mellan ett par stenar samt sorteras och behandlas på
vanligt sätt, då en brunaktig massa erhålles, lämplig för
tillverkning af omslagspapper. I Schweiz finnes vid Bex en fabrik,
grundad på denna tillverkning, hvarifrån uppgifves, att af 38,2
kub.-fot (1 kub. m.) trä erhålles 235-282 skålpund (100-120 K.gr.)
trämassa samt alkohol till mera än lika stort värde

För några år sedan uppfördes i Philadelphia i Norra Amerika
af bolaget Jessop & Moore en fabrik för tillverkning af
trämassa på kemisk väg, der träet, sedan det blifvit sönderraspadt
till grofva spånor, behandlades med starka kaustiska alkalier för
fibrernas uppluckrande, söndermaldes i en vanlig holländare samt
slutligen blektes. Denna fabrik är dock redan nedlagd, emedan,
såsom det säges, massan blef för dyr till följe af derstädes
rådande höga arbetslöner och pris på kemikalerna. Det af denna
massa förfärdigade papperet lärer dock egt en utomordentligt
hög grad af seghet och styrka, så att det ansågs kunna
jemföras med det berömda japanesiska papperet, beredt af basten
från ett slags mullbärsträd. År 1869 uttogs patent på
denna metod äfven i England, och anlades vid Lydney i
Gloucestershire af Cone Paper Mill Company en fabrik, som allt
sedan varit i gång. Såsom exempel på utmärktheten hos här
erhållna fabrikat må nämnas, att detsamma användes för
tillverkning af glas- och smergel-papper, hvilket såsom bekant
måste vara mycket både segt och fast. Vanligt papper,
tillverkadt af den såhmda åstadkomna massan, lärer dock med sina
utmärkta egenskaper ställa sig något högt.

I Sverige äro bland de för här ifrågavarande ändamål

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 21:15:25 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1871/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free