Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11. 18 Mars 1871 - Träpappersmasse-fabrikationen - H. Meidinger: Om symaskiner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttagna patenten isynnerhet tvenne värda att något närmare granskas,
nämligen de, som afse Frys och Sinclairs metoder. Enligt den
förra af dessa, uppfunnen af G. Fry, sönderskäres först träet
medelst särskilda maskiner till små bitar af 4–12 liniers (12–36
m. m.) längd och 1–2 liniers (3–6 m. m.) tjocklek, hvilka
inläggas i en s. k. kokpanna, hvarpå vatten ifylles och
upphettas medelst ånga till en temperatur af ungefär 160°. För
att underlätta inläggningen af träbitarne äfvensom uttagandet af
den kokade massan, placeras de i en slags korgar af koppartråd
eller genombrutet zinkbleck. Kokningen fortfar längre eller
kortare tid, beroende på storleken af träbitarne, och afbrytes ej,
förr än vattnet hunnit genomtränga träet, så att alla främmande
ämnen blifvit skilda från fibrerna. Vanligen åtgår härtill 5 à
6 timmar, hvarefter massan uttages och pressas mellan valbar,
på det att vattnet måtte så mycket som möjligt afskiljas. Stundom
brukas äfven att tvätta massan före dess torkning eller vidare
användning. Då papper af densamma beredes, är den nu färdig
att passera holländaren samt blekkamrarne. Anmärkas bör äfven,
att det i kokpannan qvarblifvande vattnet upptagit alla de i
veden innehållna hartsartade ämnena m. m., hvarföre genom
vätskans destillering såsom biprodukter erhållas eter, terpentin, etc.
Några resultat i stort af denna metod hafva vi ej sett uppgifna.
G. Sinclairs metod grundar sig äfven på träets
sönderkokning, men under inverkan af ett alkali. Kokpannorna, som
uppvärmas antingen direkte af förbränningsgaserna från eldstaden
eller också med öfverhettad ånga, äro vertikalt stående samt
försedda ined koniska ändar. Inuti dessa pannor finnes en
likaledes vertikalt stående mantel, genomborrad med en mängd hål
samt upptill och nedtill försedd med öppningar för träets
inläggande och massans uttagande. Det trä, som skall användas,
sönderhyflas med särskilda maskiner i mycket tunna och fina
spånor, uppblandas med kaustik soda samt inlägges i den nämnde
manteln, hvarefter pannan fylles med vatten, tillslutes och
upphettas, så att ett temligen starkt tryck uppstår. Sedan kokningen
fortgått tillräckligt länge, aftappas vätskan genom ett vid bottnen
befintligt rör, och kunna de i densamma upplösta ämnena på
vanligt sätt tillgodogöras. Massan är nu färdig för blekning
samt vidare preparering för papperstillverkning. Efter denna
princip hafva i England flera fabriker uppstått, som sägas lemna
goda resultat. Då således blifvit visadt, att på detta sätt verkligen
god trämassa kan erhållas, beror den praktiska användbarheten
af denna metod, hvilken i vårt land tros komma till utförande,
såsom inan kan finna, ytterst på åtgången af bränsle samt af de
erforderliga kemikalerna och dessas pris. De uppgifter vi i
detta afseende varit i tillfälle att se, äro dock så stridande emot
hvarandra, att vi ej anse deras meddelanden vara något för saken
upplysande; men hoppas vi att framdeles kunna något mera
i detalj sysselsätta oss härmed, då resultaten af de
forskningar, som flera af våra ingeniörer under innevarande år gjort
vid de i England befintliga fabrikerna, hunnit blifva bekanta.
De sväfvande uppgifterna om konsumtionen af brännmaterial
och kemikaler, samt den omständighet, att träet först på
mekanisk väg måste sönderdelas ganska fint, hvartill åtgår en
betydlig drifkraft, visar äfven tydligt, att denna fabrikation ännu
är i sitt första utvecklingsstadium, och att således åtskilliga
praktiska detaljer behöfva förenklas och förbättras. I
betraktande af den korta tid, under hvilken denna metod arbetat sig
fram till den ståndpunkt, den redan innehar, bör man väl dock
hafva anledning att förmoda, det väsentliga förbättringar ännu
skola ined densamma kunna vidtagas.
–––––
Trämassefabrikationen har blifvit, man kan gerna säga, en
modern industri, och detta icke blott hos oss utan äfven i de
flesta andra länder. Få af dem äro dock så väl utrustade för
denna tillverkning som Sverige, i första rummet hvad råmaterial
beträffar, samt vidare, då fråga är om dess bedrifvande på
mekanisk väg, i afseende på drifkraft. Dessa förhållanden synas
också hafva blifvit uppskattade, att döma efter den mängd
fabriker, som på jemförelsevis kort tid uppstått och äfven nu äro
under anläggning. Man har på grund häraf hört en och annan
uttala sin fruktan för en möjligen snart inträffande
öfverproduktion af trämassa. Enligt flera personers yttranden, hvilka varit
i tillfälle att utomlands taga kännedom om den ofantligt
stigande konsumtionen af trämassa samt de ständigt ingående nya
reqvisitionerna å partier att regelmässigt levereras till sådan
utsträckning, att de icke kunnat med den nuvarande tillgången på
pappersmassa inom landet antagas på fasta ordres, äro likväl dylika
farhågor alldeles ogrundade. Detta synes äfven bekräftas ef
de höga pris trämassan fortfarande betingar, nämligen 17 pund
st. per ton för granmassa och 19 pund för aspmassa. Kan
dessutom det kemiska beredningssättet af dylik massa bidraga
till att fylla bristen på lump till finare papperssorter, bör det ej
blifva omöjligt för oss att i stort sjelfva förädla den till papper
för export, hvilket naturligen skulle löna sig ännu bättre, då
till och med de engelska fabrikanterna hafva vinst på
pappersfabrikationen oaktadt ett så högt pris på råmaterialet. Men härtill
fordras naturligtvis äfven betydliga qvantiteter lump, hvarpå vi
ej heller skulle lida så stor brist som nu, om vi bättre begagnade
oss af de befintliga tillgångarne och ej läto utländska
kommisionärer beröfva oss en stor del af detta för pappersindustrien
värdefulla material. Enligt kommersekollegii berättelser
exporterades nämligen 1869 ej mindre än 20,932 -centner (890 tons)
lump. Använde vi denna qvantitet sjelfva samt för öfrigt
arbetade på erhållandet af lämpliga surrogater för lump, med
hvilka trämassan kunde uppblandas för tillverkning af finare
papper, skulle sannolikt i sammanhang med åtminstone några af
våra storartade träsliperier pappersfabriker kunna drifvas med
utsigt om goda ekonomiska resultat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
