Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. 24 Mars 1871 - Tillverkning af smergelskifvor och konstgjorda slipstenar - A. W. Cronquist: Om feta oljor och deras undersökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Derpå tillblandas 1,235–1,450 lispund (525–617 K.gr.) af de ofvan
nämnda, mera eller mindre fint pulveriserade mineralämnena (sand,
qvarts, smergel, m. m.), hvarvid en deg uppstår, som göres
homogen genom knådning mellan de begge ihåliga valsarne F
af 1 fots (297 m. m.) diam. Dessa valsar vrida sig i motsatta
riktningar samt med olika hastighet, i det den ena gör 2
och den andra 6 hvarf i minuten. De uppvärmas genom en i
deras inre cirkulerande ångström af 50 till 60 graders
temperatur; och de på deras yta sig utvecklande oljeångorna afledas
genom en bleckmantel och röret F1 till skorstenen. Den på detta
sätt bearbetade degen föres vidare mellan tvänne likadana
ställbara valsar, hvilka dock löpa med samma hastighet, 1 hvarf per
minut. Från dessa valsar utkommer massan i form af skifvor
af 1,4 till 30 liniers (4,2–89 m. m.) tjocklek, hvilka uppläggas
på ett med pulveriserad talk beströdt bord (fig. 3), der de äfven
ofvanpå bestrykas med talk och sedermera sönderskäras medelst
ett cirkelformigt huggjern. De sålunda erhållna, med talk på
alla sidor beströdda skifvorna inpassas i lämpliga, starka ringar
samt insättas i en hydraulisk press (fig. 4), der de underkastas
ett tryck af 3,500–4,700 centner (149–200 tons). För att
sedan kunna lossa skifvorna ur ringarne, insätter man dem i en
skrufpress (fig. 5), der blott ringen understödjes. Nu återföras
de åter på det förut omtalade bordet (fig. 3), för att medelst
huggjernet befrias från oregelbundna, framstående kanter, då
äfven samtidigt ett hål utstötes i midten. Naturligen kan genom
olika skapnad på huggjernen olika form på stenarne erhållas.
Slutligen inläggas stenarne i den s. k.
vulkaniseringscylindern (figg. 6 och 7), i hvilken de svaflas för att erhålla
erforderlig hårdhet och fasthet. Härvid måste temperaturen
hållas vid 140°, hvilken frambringas derigenom att
vattenånga af 153° och 5 atmosferers tryck inledes genom röret G
till manteln d i den af 3,5 liniers (10,4 m. m.) jernplåt
förfärdigade dubbla cylindern H. Äfven det vid dennes
framsida anbragta locket C kan förses med mantel, i hvilken ånga
får cirkulera. G1 är ett afloppsrör för det kondenserade vattnet.
De vid cylinderns inre väggar fastade hörnjernen b äro afsedda
som stöd åt tunna gjutjernsplattor, på hvilka de runda eller på
annat sätt formade stenarne uppläggas. Då dessa föremål blifvit
inlagda i cylindern, så att rummet tillgodogöras på bästa sätt,
tillslutes öppningen med locket, hvilket väl fastskrufvas vid
cylindern, och ånga påsläppes, som underhåller den nämnda
temperaturen under 7 à 8 timmar. Under hela denna operation
förbinder sig en del af den utaf svaflet utträngda vattengasen
med öfverskottet af svafvel till vätesvafla, hvilken gas bortföres
genom röret f till följe af ett svagt luftdrag, alstradt genom en i
lockets midt befintlig liten öppning af 3 liniers (8,9 m. rn.)
diameter. Genom samma rör bortgå äfven de oljeångor, som
ännu möjligen kunna utvecklas. Slutligen får cylindern kallna,
och stenarne kunna uttagas. Då cylindern rymmer ungefärligen
1,200 lispund (510 K.gr.) slipstenar och andra föremål, bor det ej
möta någon svårighet att på 24 timmar svafla 2,400 lispund
(1,021 K.gr.).
Enligt denna metod tillverkade slipstenar äro fullkomligt
homogena och utomordentligt fasta. Den största sorten af 2 fots
(594 m. m.) diameter och 25 liniers (74,2 m. m.) tocklek kostar i
Paris omkring 30 rdr och väger 94 lispund (40 K.gr.); den minsta
har 95 liniers (282 m. m.) diameter och är 1,4 linier (4,2 m. m.)
tjock. De skifvor, som äro afsedda för skärpning af tänderna
på stora sågar, hafva en tjocklek af 1,4 till 7 linier (4,2 till
20,8 m. m.). För detta senare ändamål äro smergelskifvor
särdeles att rekommendera och hafva dervid ett betydande företräde
framför de vanligen begagnade filarne, alldenstund de bespara
omkring två tredjedelar icke blott af handarbetet utan äfven i
sågarnes afnötning.[1] Med stor fördel kunna de äfven begagnas
för afputsning, Slipning och polering af de mest olikartade
föremål af gjutjern, smidesjern, stål och sten.
(Precis de Chemie industrielle.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
