- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
99

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13. 1 April 1871 - Om den ryska jernindustrien - Spencers graver-maskin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erfarenheten, att de utaf lämpligt material förfärdigade skenorna
vunno betydligt i värde för den praktiska användningen genom
härdning medelst hastig afkylning; och sedan dess härdas i
Ryssland vid alla rälsfabriker de färdigvalsade och afskurna
skenorna i vatten. Vid herr von Putilows rälsfabrik nära
Petersburg, der skenorna tillverkas med hufvudet af temligen mjukt
puddelstål, låter man dessa afkylas, ända tills den synliga
rödhettan i det närmaste försvunnit, innan man kastar dem i vatten.
Vid Salda äfvensom vid den kejserliga fabriken vid Wolkinsky,
der hela skenan göres af hårdt jern samt hufvudet och foten
specielt af sammanvällda plattor, kastas den från sågen kommande
skenan i kallt vatten, medan den ännu innehar tydlig glödhetta.

Uppenbarligen beror faran för brott å goda härdade skenor
uteslutande på graden af härdningen och temperaturen, vid hvilken
den sker, samt på kolhalten i det stålartade Jernet. Något hållbart
skäl, hvarföre ej härdning vid skenors tillverkning skulle begagnas,
då den anlitas vid så många andra tillfällen för artiklar, hos hvilka
en bristning kunde föranleda ingalunda mindre olägenheter än
vid jernvägsskenor. Obestridligt är också, att en sådan härdning
medelst hastig afkylning verkar bättre och är åtföljd af mindre
fara, än förhållandet är, då ett fosforhaltigt, kallbräckt jern
begagnas. Men äfven vid rent, från oarter fritt jern torde med
en och samma hårdhetsgrad, hvilken vid härdade skenor med
ringa kolhalt ernås genom hastig afkylning och vid ohärdade
genom en högre kolhalt, i förra fallet faran för bristning vara
mindre; och i alla händelser är tillverkningen af skenor utaf
jern med ringa kolhalt vida lättare och billigare. Härdningen
af skenor, utförd i öfverensstämmelse med beskaffenheten af det
jern, hvaraf de äro förfärdigade, rekommenderas derföre till
vederbörande fabrikers och jernbanors uppmärksammande, så mycket
mera som de derför erforderliga försöken fordra blott
fackkännedom, men deremot ej förorsaka några egentliga omkostnader;
och denna operation kan likväl, ja enligt erfarenheten i
Ryssland måste den i praktiken medföra vigtiga ekonomiska resultat.

5. Tillverkningen af stora härdsmältor.
Redan vid verldsutställningarne i London och Paris likasom
senast vid expositionen i Petersburg tilldrogo sig de från de
Demidoffska bergverken vid Nischne-Tagilsk utställda, sammanpressade
härdsmältorna af 54 centners vigt (2,30 tons) allmän
uppmärksamhet; och man ville knappast tro, att de voro framställda af
en enda smälta i en vanlig härd, blott med tiågot större
dimensioner. Med storleken af härden ökas tillika i betydlig grad
mängden af bläster samt dennes pression. Slutligen tillsmältes
mera afhugg och affall af stångjern till smältan, ju större den är.
För tillverkning af det vanliga stångjernet och plåten göras
smältorna af 1,5–5,8 centners (64-247 K.gr.) vigt, hvarvid på 3
delar tackjern tages 1 del afhugg. Härden håller då 175–215
lin. (520–639 m. m.) i qvadrat och är 80 lin. (538 m. m.)
djup. Jernafbränningen för de pressade smältorna uppgår till
något öfver 18 proc.; träkolsåtgången 7,2–7,7 kub.-fot per
centner smältjern. På 12 timmar tillverkas 23,5–26 centner
(1,000–1,106 K.gr.) smältjern per härd. För smältor om
11,5–23 centn. (489–978 K.gr.) förbrukas tackjern och afhugg
(eller annat affall af stångjern) till nästan lika vigtsmängd.
Härden håller 266–350 linier (790–1,040 m. m.) i qvadrat
och är 90–100 lin. (267–297 m. m.) djup. Afbränningen
går till 25 à 28 proc.; kolförbrukningen 6,7–7,2 kub.-fot
per centner. 26,5–58,8 centner (1,127–2,500 K.gr.)
smältjern produceras per härd och skift. För smältor om 29–58
centner (1,233–2,467 K.gr.) nedsmältas på en del tackjern 3
delar smidesjerns-affall. Härden håller 350-425 lin. (1,040–
1,262 m. m.) i qvadrat och är 100–106 lin. (297–315 m. m.)
djup. Afbränningen går till 30 à 40 proc.; kolförbrukningen
5,6–6,2 kub.-fot per centn.; och tillverkningen är 35,3 à 41,2
centn. (1,501–1,752 K.gr.) smältjern per härd och skift.

Hufvudanvandningen af dessa stora smältor är för
tillverkning af utmärkt ångpanneplåt. För detta ändamål blifva de
under en ånghammare af motsvarande tyngd sammanslagna
smältorna inlagda i en med torr ved upphettad flamugn, der de
långsamt försättas i en genomgående vällhetta, hvarefter de
ytterligare bearbetas under en stor ånghammare. Denna
operation måste upprepas med de små styckena åtminstone en gång
och med de större 2–4 gånger, eller tills de vid sista vallen
under hammaren på alla sidor visa sig rena samt fullkomligt
jemna och klara. För att härvid profva dem på deras renhet
och homogenitet, brukar man slutligen öfvergjuta dem med en
skopa vatten, då trasiga ställen eller blåsor gifva sig tillkänna
genom en mörkare färg. Visa sig dylika fläckar, så borthuggas
dessa eller urgräfvas och stycket sammanvälles ånyo.
Försvinna de ej heller härigenom, sönderhugges stycket helt och
hållet och användes till mindre plåt eller andra ändamål.
Förfärdigas af styckena runda bottnar för ångpannor, ett rätt ofta
förekommande fall, så smidas de runda, cylindriska. Detta
myckna omsmidande och vällande förorsakar dock ansenliga
kostnader, i det att afbränningen uppgår vid 2 vallar för 1,5
5,8 centners stycken till 26 proc.; vid 3 vallar för 5,8–13,5
centners stycken till 37 proc.; vid 4 vallar för 13,5–23 centners
stycken till 43 proc. och vid 5 vallar for 23–38,5 centners
stycken till 66 proc. Vedåtgången per centner vällda stycken
går till 8,3 à 15,6 kub.-fot (0,218–0,409 kub.-m.), under det
att blott 24–70 centn. (1,021–2,977 K.gr.) färdiga stycken
erhållas per härd och skift.

6. Tillverkningen af glansbleck.
Det vackra ryska glansblecket, jernplåt med en egendomligt
glänsande öfveryta, har vid alla industriutställningar beundrats
och utgör i närvarande stund en icke obetydlig exportartikel till
England och isynnerhet Nord Amerika. Rörande denna
fabrikation hänvisas till prof. Tunners berättelse öfver
London-utställningen 1863. Detta glansbleck användes i Amerika förnämligast
för tillverkning af jernplåtugnar, hvarvid fördelen ligger deruti,
att dessa vid en tillfällig öfverhettning till rödglödgning icke
genast betäckas med ett öfverdrag af röd oxid, såsom fallet ar
vid de vanliga plåtugnarne, utan bibehåller blecket längre sin
egendomliga glans och oxideras öfver hufvud ej så lätt, emedan
dess yta är försedt med ett öfverdrag af halft reducerad
glödspån. Denna fabrikation bedrifves vid flera af Urals bergverk.

Slutligen må omnämnas, att för ett par år sedan förvaltaren
Palänow vid rälsfabriken vid Salda Nischne har konstruerat en
fotometer för att nyttjas vid skenors afskärande (hvilket vanligen
verkställes mellan tvenne cirkelsågar), hvarvid temperaturen kan
noga bestämmas och derigenom äfven den åstundade längden af
de afskurna, kalla skenorna nogare träffas. Praktiken skall
hafva visat, att härmed en besparing af 9/10 af de förra
omkostnaderna för justering af den föreskrifna längden vunnits, i det
att de kalla skenornas längd numera variera högst litet.
Uppfinnaren har patent härpå i Ryssland. Vid rälsfabriken i
Volkinsky användes äfven denna inrättning, och var man der mycket
tillfredsställd med resultaten, ehuru en patén taf gif t af några
hundra rubel erlades.

Spencers graver-maskin.


Mycken både tid och skicklighet erfordras för gravering af
arabjesker, sammanflätade namn, m. m. på skedar, knifvar, gafflar
och andra föremål, tillverkade i större mängd, då detta arbete
skall utföras för hand. Redan länge hafva derföre försök blifvit
gjorda för att i detta fall ersätta det mödosamma handarbetet
med sådant åstadkommet medelst maskiner. Dessa försök hafva,
dock ej ledt till en tillfredsställande lösning, förr än genom den
af amerikanaren Spencer nyligen gjorda och i »Scientific
American» publicerade uppfinningen. Den enligt denna konstruerade
maskinen, med hvilken efter en högst enkel metod upptecknade
bokstäfver och mönster mycket troget kopieras och ingraveras i
metallen, lemnar, oafsedt lättheten i operationen, ett bättre
utfördt arbete, än som kan ernås för hand.

Teckningen å följ. sida gifver en perspektivisk bild af
Spencers maskin; och skola vi först med ledning af denna taga i
skärskådande, huru den åt ritstiftet A meddelade rörelsen
transporteras till grafstickeln B och af denna upprepas. Denna
senare är fästad i en spindel C, hvilken medelst vertikala tappar
hålles af en kring ett par andra tappar D rörlig ram C1, som
åter omfattas af den gaffelformade ändan af armen E, rörlig
kring tapparne F och G. Häraf framgår att alla rörelser hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free