Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:o 15. 15 April 1871
- M. Reimann: Den så kallade torra tvättningsmetoden
- Smärre notiser
- Upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fig. 2.
slang af blyrör, hvars diameter för destillation af cirka 10 skålpund
(4,25 K.gr.) på en gång bör vara 5 linier (15 m. m.) Tvenne
hål borras i fatets väggar, det ena upptill för början och det
andra vid botten för slutet af slangen, som här utgår och
inmynnar i en flaska eller ett annat uppsamlingskärl.
Öppningarne omkring slangen tilltäppas noga med beck, och fatet fylles
med vatten. För att hålla detta fortfarande kallt, insätter man
inuti spiral-slangen en tratt, hvars pip räcker ända ned till
botten af fatet; och i denna tratt ingjutes under destillationens
fortgång kallt vatten, under det att det varma, som naturligen
stiger uppåt, vid ytan får af rinna genom ett litet rör. Öfre
delen af blyslangen utvidgas något genom indrifvandet af en
kil och deruti instickes änden af retorthalsen, hvilken ställes i
en nedåt lutande riktning, så att de i halsen möjligen förtätade
ångorna kunna afrinna genom slangen. Då retorten fylles, ställes
den på en trä- eller halm-ring med halsen vertikalt uppåt riktad,
så att benzinen med lätthet kan ingjutas. Sedan detta är
verkstäldt, införes retorthalsen i slangens öfre ände och
mellanrummet tätas med linnetrasor, som lindas omkring retorthalsen.
Dessa hållas fuktiga med vatten under det destillationen pågår,
så att icke någon benzin kan här afgå.
För upphettningen af retorten får aldrig så anordnas, att
detta sker direkte öfver elden, utan är bäst att uppsätta
densamma på en trefot i en kittel, som fylles med vatten så högt,
att det står öfver benzinens yta; det i kitteln befintliga vattnet
hålles i jemn kokning. Benzinen afdestillerar nu, om den har
låg kokpunkt, och öfvergår i en stark ström samt uppsamlas
alldeles vattenklar i den under slangens nedra ände ställda
flaskan. Skulle benzinen hafva högre kokpunkt än vatten, måste
man naturligen fylla kitteln med en annan vätska med ännu
högre kokpunkt, såsom t. ex. med palmolja, rå glycerin eller
äfven sand. I mycket stora etablissementer verkställes denna
destillation vanligen i särskilda melallretorter.
(Reimann’s Färberzeit.)
Smärre notiser.
Tvättbara tapeter af E. Heiting. För åtskilliga år sedan
försöktes först af en tapetfabrik i Dresden införande af ett nytt
slags tapeter, benämnda »oljefärgstapeter eller tvättbara tapeter»;
och hafva derefter flera fabrikanter hvar och en på sitt vis sökt
att framställa en produkt med samma egenskaper. Det, som
dessförinnan kallades tvättbara tapeter, var för det mesta
trätapeter, på vanligt sätt grundade och slutligen med en fet
fernissa öfverdragna. Vid de nyare tapeterna åter är sjelfva
grundningsämnet hufvudsaken i fabrikationen, i det att den dermed
erhållna ytan, sedan tapeten fått torka, måste besitta den
egenskapen, att kunna tvättas med vatten, äfven med tvål utan att
upplösas, hvilket naturligen inträffade med de förut omnämnda,
med limfärg strykna tapeterna under samma omständigheter.
På den torkade grunden tryckas mönstren med oljefärg på samma
sätt som vid fernissetryck för bronspåläggningar. Dessa
tvättbara tapeter ega denna vackra »matthet», som nyligen vid de
så mycket omtyckta s. k. »Unistapeterna» väckt uppmärksamhet,
samt utmärka sig dessutom derigenom, att de städse med
lätthet kunna hållas rena. Hvilket förfaringssätt uppfinnaren
begagnar, är ännu en hemlighet. Utan tvifvel kunna dylika
tapeter framställas på mångahanda sätt; frågan är blott att finna,
hvilket af de bekanta framställningssätten för dylika produkter
bäst lämpar sig för hvarje särskildt fall. De första
fabrikanterna af ifrågavarande tapeter läto patentera följande
grundningsämne till deras åstadkommande: oljefärg blandas med en
lösning af tvål i Terpentinolja, hvarefter blandningen göres tjock
genom tillsats af kalk. Detta förfaringssätt är dock ej särdeles
att rekommendera till följe af eldfarligheten i handteringen, hvilket
lätt inses, om man blott tänker sig, huru fort ett torkrum vid
en någorlunda omfattande tillverkning fylles med ett större antal
tapetbanor, och dertill lägger svårigheten, med hvilken
terpentinoljan afdunstar.
(Bayerisches Ind.- imd Gewerbe-blatt.)
Nytt förfaringssätt utt spänna papper på ritbräden.
Ritpapperet fuktas på vanligt sätt, hvarefter dess fästande sker med
gummibestrukna pappersremsor, hvilka man lägger med ena
hälften öfver papperets kant och med den andra på brädet.
Ett pappersark lägges öfver remsorna, då de fastpressas genom
gnidning på detta senare. Dessa gummibestrukna remsor kan
man lätt sjelf förfärdiga i förlag eller också beställa hos en
bokbindare. – Bland andra ställen, der detta enkla och renliga
förfaringssätt anlitas, är äfven Polytekniska skolan i Zürich.
Beredning af kinesiskt tusch efter Jean Pion. Nämnde
person, som uppehållit sig en längre tid i Kina, berättar, att
det till tuschberedningen tjenande sotet framställes dels af olja
och fett, dels af furuträ och andra hartsrika träslag, dels äfven
direkte af harts. Finheten hos soten beror på långsamheten i
förbränningsprocessen. Det finaste sotet erhålles af svinfett,
derefter af olja och andra fettarter. Det siktas genom
sidenpåsar, göres tjockt med buffellim och vatten under tillsats af en
ringa qvantitet olja. Alltsammans knådas omsorgsfullt med
händerna samt hålles så länge vid en temperatur af 55°, att det
blifver fullkomligt homogent. Derpå utgjutes massan i flata,
1–2 skalp (42,5–85 gr.) tunga kakor, som öfverlemnas några
dagar åt sig sjelfva för att stadgas. Den sålunda härdade degen
formas vidare på det sätt, att den, sedan ett stycke deraf blifvit
uppvärmdt vid sakta koleld, införes i formar, der den pressas.
Den lifliga glansen erhålles genom styckenas borstning med en
hård i vax indoppad borste.
(Deutsche Ind.-Zeit.)
Ett vackert, blått bläck beredes på följande sätt: 10 delar
gult blodlutssalt (kaliumjerncyanur) lösas i 160 delar
destilleradt vatten. Till lösningen sättes efter hand och under
omröring en blandning af 5 delar jernkloridlösning af 1,48 eg. vigt
och 160 delar destilleradt vatten. Den uppstående fällningen
(jerncyanur-cyanid) upptages på ett filtrum och tvättas, tills den
från detta afdrypande vätskan börjar blifva blåfärgad. Den nu
i vatten lösliga återstoden på filtrum uppblandas slutligen med
ungefär 400 delar destilleradt vatten.
(Indnstriblätter.)
Upplysningar.
Under denna afdelning lemnas allmänheten tillfälle att
medelst framställande af frågor, som falla inom det tekniska
området, och dylika frågors besvarande ömsesidigt gagna och
utbilda sig. Redaktionen förbehåller sig dock rättighet att granska,
alla insända förfrågningar, innan de i tidningen intagas.
Svar:
L. F. B. Enligt uppgift från Eskilstuna mekaniska verkstad
göras der mindre maskiner för tillverkning af helgryn. Deras
produktionsförmåga är ungefär 1/2 tunna per timme, och kosta de
komplett sammansatta i träställning, men utan sten, 400 rdr. Större hafva
der ej blifvit utförda, men kunna naturligen dock erhållas. Då dylika
likväl ej blifvit praktiskt försökta, kan ju den åstundade
tillverkningen, 1 tunna per timme, lämpligast ernås genom anskaffande af
tvenne maskiner af ofvan nämnde storlek.
T. G. Sannolikt äro ej Sagebiern’s vattenhjul utförda i Sverige.
Ritningar finnas i »Traité des moteurs hydrauliques» par M.
Arrnengaud ainé; och skola vi, så snart utrymmet medgifver, i denna
tidning införa en teckning öfver dessa hjul.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0133.html
