Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 / 134 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 17. 29 April 1871 - Tillverkning af smidesjernsrör vid Wednesbury

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

rörfabrikationen använda processerna, ur praktisk synpunkt betraktade,
och icke en historisk eller generel berättelse öfver denna affär,
skola vi inskränka meddelandena om de olika utvecklingsstadier,
som denna industri genomgått, innan den ernått närvarande
proportioner, till några få ord.

De första gasrör, som tillverkades i England i någon större
skala, synas hafva blifvit utförda af gamla musköt-pipor, hvilka
såldes af regeringen efter slutet af franska kriget såsom
öfverflödigt förråd. Bakändarne af dessa pipor utborrades,
afsvarfvades och gängades utvändigt, hvaremot mynningarne gängades
invändigt. De smärre, vidare rörbitarne användes för
sammanfogningar och dylikt. Detta utfördes, såsom vi tro, första gången
af mr James Russel från Wednesbury, hvilken likaledes år 1824
patenterade en ny metod, enligt hvilken rören hopböjdes medelst
hamring för hand, så att kanterna kommo intill hvarandra,
hvarefter de välldes tillsammans mellan halfcirkelformiga sänken,
fastade dels i städet och dels i penet till en liten hammare,
drifven ined maskinkraft. En dorn måste insättas i röret, så
att detta kunde motstå det yttre trycket från hammarens slag
längs efter detsamma. Rören fullbordades, i det de passerade
mellan valsar med halfrunda spår, hvilka pressade dem öfver
den koniska ändan af en lång jernstång, då den inre ytan äfven
blef slät. Det följande året införde mr Cornelius Whitehouse
med mycken framgång ett nytt sätt att välla rören genom att
draga dem öfver dornar eller genom hål, ett sätt, hvilket, såsom
vi strax skola visa, ännu är i bruk. Dessa steg framåt i denna
fabrikation utgjorde blott början till en serie mer eller mindre
vigtiga förbättringar i de olika metoderna att sammanvälla rören.
Såsom exempel härpå må vi nämna sättet att hopböja
rörplåtarne medelst tvenne pressningar mellan backar, förda med
maskinkraft, först till halfcylindrisk och sedan till fullständig
rörform, hvarefter hela processen fulländades genom valsning (den
senare delen af denna metod visade sig dock icke fullt
praktisk). Likaledes patenterades åtskilliga uppfinningar af rnessrs
T. H. Russell, Richard Prosser, James Roose m. fl., hvilka dock
endast voro modifikationer af de redan omnämnda processerna.
Dessa uppfinningar afse hufvudsakligen gasrörs-fabrikationen,
men i många afseenden äro de äfven tillämpliga på
tillverkningen af ångpannerör. Vi kunna dock ej underlåta att påpeka
en vigtig uppfinning af mr T. H. Russell år 1845, som helt
och hållet afser ångpannetuber. Då denna process ännu med
framgång anlitas, skola vi beskrifva den r det följande, men
det hade varit ett förbiseende att ej omnämna den i denna korta
historik öfver de anmärkningsvärdaste uppfinningarne.

Med afseende på utvecklingen af denna industri i
Wednesbury skola följande statistiska uppgifter från ett enda verk bäst
gifva en aproximativ idé om de perioder, som äro mest
anmärkningsvärda för denna fabrikations hastiga tillväxt:

år	1824	tillverkades	308,676	fot	(91,646 m.)	rör;
»	1838	»	813,345	»	(241,483 m.)	»
»	1848	»	576,000	»	(171,011 m.)	»
»	1858	»	4,334,336	»	(1,286,894 m.)	»
»	1861	»	4,916,321	»	(1,459,645 m.)	»
»	1863	»	5,742,020	»	(1,704,776 m.)	»
»	1865	»	5,454,515	»	(1,619,486 m.)	»
»	1870	»	c:a 5,543,640	»	(1,645,957 m.)	»

Totaltillverkningen af rör för hela Wednesbury under år 1870
anses i rundt tal uppgå till 12,000,000 fot (3,563,000 m.),
hvilket utgör tjugu gånger så mycket som tillverkningen år 1824.

Vi öfvergå nu till beskrifningen af de olika processerna
vid rörtillverkningen, sådan den hufvudsakligen bedrifves vid
messrs James Russel and Sons’ verk »the Crown Tube Works».
Det jern, som begagnas vid fabrikation af gasrör, är af bästa
sort från Staffordshire, Shropshire och Lowmoor. Plåtarne
variera i längd från 12–15 fot (3,₅₆–4,₄₅ m.) och i bredd från
17–100 linier (50–297 m. m.), och kallas de i denna form
»skelps». Den första processen är att upphetta dessa plåtar i
en reverberugn, hvaraf åtskilliga konstruktioner finnas, föga
afvikande från hvarandra. Följande beskrifning på Prosser’s ugn
skall tillräckligt visa den allmänna anordningen. Ugnen är
naturligen så lång, att den kan rymma de längsta plåtarne, och
kunna i densamma på en gång uppvärmas sex à åtta stycken.
Vid hvardera ändan finnes en lucka för dessas inläggande och
uttagande. Vid den ena sidan äro åtskilliga öppningar anbragta
för brännmaterialets införande, hvilket för det mesta är kol,
någon gång kåks; och vid den motsatta muren framför
ugnsbryggan äro placerade motsvarande öppningar, ledande till en
aflång kammare, parallel med eldstaden, och derifrån till den höga
skorstenen. Dimensionerna af öppningarne äro precis afpassade,
så att ugnen erhåller lika värmegrad öfver allt. Vid här
ifrågavarande verk eldas nästan alla ugnarne med för ändamålet särskild
tillverkad gas, och sparas derigenom ganska betydligt i
brännmaterialer. Detta sätt att elda ugnarne är likväl ett undantagsfall.
Jernets uppvärmande till en passande grad är en sak som fordrar
mycken omsorg och omdömesförmåga hos arbetaren. Den
följande processen afser att hopböja plåtarne, då de blifvit
tillräckligt uppvärmda, till rörform, hvarvid begagnas tvenne olika
metoder: den ena med användning af en maskin, känd under det
alldagliga namnet »krokodilen», och den andra med tillhjelp af
en dragbänk. Då vi äro i tillfälle att meddela teckningar å
dessa båda maskiner, kunna vi i största korthet beskrifva dem.

Krokodil-maskinen, hvars yttre form (fig. 1 å sid. 133)
sannolikt gifvit anledning till det egendomliga namnet, består af två
delar. En massiv jernhäll, varierande i längd från 3–5 fot
(0,₈₉–1,₄₉ m.), är säkert fästad nära baksidan af ugnen. Den öfre
ytan af densamma är formad i öfverensstämmelse med de rör, som
skola tillverkas; och kallas denna del af maskinen dess nedre
käft. Den öfre käften, som är rörlig, Öfverensstämmer naturligen i
längd och öfriga detaljer med den undre samt sättes i rörelse
medelst en vefstake, förenad med ett hjul, som på vanligt sätt är
förbundet med maskineriet genom en under golfvet belägen axel.
Denna öfre käft höjer och sänker sig sålunda med en hastighet
af 40 slag i minuten, och dess kraft är tillräcklig att forrna 6
liniers (18 m. m.) och ännu gröfre plåt med fullkomlig lätthet
vid denna hastighet, om det blott vore möjligt att mata
maskinen lika fort. Krokodilen begagnas hufvudsakligen för större
rördimensioner, och ehuru den är en gammal maskin med ett
något primitivt utseende, har enkelheten i dess
verkningssätt och lättheten, med hvilken den uträttar sitt arbete, gjort,
att fabrikanterna ännu bibehålla den samt föredraga den framför
andra maskiner, afsedda för samma ändamål.

Fig. 2 å sid. 133 gifver en allmän idé om principerna för
den andra, nyare böjningsmaskinen, hvaraf vid »the Crown Works»
funnos flera i verksamhet. Likasom krokodilen är den placerad
invid reverberugnen, till hvilken luckan med häfstången och
vidhäftade kula, synliga å teckningen, hör. En dragbänk med en
kedja af omkring 20 fots (5,₉₄ m.) längd utgör subbasementet
till denna maskin, vid hvars åt ugnen belägna ände är fästad
en stol, i hvilken insättas tvenne backar eller käftar, hvarigenom
rörplåtarne dragas. Innan plåtarne insättas mellan backarne,
åtskiljas dessa medelst ett handtag och häfstångs-mekanismen,
såsom synes å figuren. Då rörplåten blifvit insatt mellan
backarna och dessa blifvit tillklämda, omfattas den med en slags
knipsax, fästad vid en vagn, som är förenad med kedjan, hvilken
nu sättes i rörelse med tillräcklig kraft för att draga plåten
genom backarne och derigenom gifva den rörform. För närvarande
begagnas denna maskin endast för mindre rör, men experimenter
pågå för att utröna dess användbarhet för rör af alla
dimensioner. Skulle dessa försök lemna goda resultat, äro sannolikt
krokodilens dagar räknade, ty så väl den än arbetar, har dock
den nu beskrifna maskinen flera fördelar, af hvilka den
förnämsta är, att den formar plåten till mera fullständig rörform,
i det den bringar kanterna i närmare beröring med hvarandra,
än krokodilen kan åstadkomma.

Den näst följande processen är vällningen, och utföres den
med en maskin till utseendet mycket lik den nyss beskrifna
böjningsmaskinen; den enda skilnaden ligger i formen och
anordningen af backarne. Dessa äro här af olika storlek, mindre
ju mera processen framskrider, och genom alla dessa måste
hvarje rör passera. – Såsom här nedan skall visas, vällas
ångpannetuber på annat sätt. – Då vällningen blifvit fullbordade,
äro rören färdiga att riktas. Denna senare operation liknar
mycket den vanliga hushållsprocessen att knåda deg, med
undantag deraf att i stället för käften ett tungt plant jernblock
medelst en vefstake och exenterskifva föres fram och åter öfver
en riktskifva på ett särdeles verksamt sätt, men som ingalunda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>