- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
142

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 18. 6 Maj 1871 - E. A. Wiman: Om kyrkors uppvärmning - Maskiner för skotillverkning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

murade rör, hvilka i likhet med eldrören uti en kakelugn direkte
uppvärmas af de heta gaserna från en eldstad, så har man ett
slags liggande kakelugn, som, ifall anordningen i öfrigt är
densamma som vid ångapparaten, kommer att verka till
uppvärmning på temligen likartadt sätt med denna senare. Denna
anordning förutsätter begagnandet af sten golf för att betrygga
mot eldfara, ifall rökkanalerna bli otäta. Det är tydligt, att
dessa varma rör icke böra stå i direkt beröring med golfvet,
hvarigenom detta skulle blifva för starkt upphettadt, utan genom
ett luftrum vara skildt derifrån. Den värmda luften bör såsom
vid ångvärmningen fördela sig under golfvet för att framtränga
i bänkplatserna. Eldrörens placerande under gångarne gör
möjligt att efterse desammas täthet och verkställa med tiden
behöfliga reparationer. Eldfaran bör, om anordningen är
förståndigt utförd, icke vara större än vid kakelugnar.

Vid ombyggnad eller större reparation af en kyrka synes
anskaffandet af en varmapparat af nu i korthet antydda
beskaffenhet väl vara att tänka på, då dess utförande i sammanhang
med öfriga arbeten i många fall icke bör medföra synnerligen
afskräckande kostnader.

Maskiner för skotillverkning.


Likasom användningen af maskiner i de mest olikartade
industrigrenar allt mer och mer griper omkring sig, så hafva
de äfven vid skotillverkningen i icke obetydlig grad kommit i
bruk på de senare åren, först i Förenta Staterna och sedermera
äfven i Europa. Symaskiner för framställande af stöfvelskaft
och maskiner för sulornas utpressande hafva blifvit införda vid
många verkstäder. Äfven brukbara apparater för sulans fästande
vid ofvanlädret, ett ganska svårt arbete, hafva likaledes sedan
några år kommit till andvändning i Europa. Deremot synes
efterhärmningen af sulans fastsyende medelst den vanliga
böjda sylen genom en sjelfverkande symaskin hittills hafva
stött på stora svårigheter. Ett amerikanskt bolag, »the Black
sole sewing machine Comp.», använder sedan 8 år symaskiner
för skosulornas fästande. Dessa maskiner hafva äfven blifvit
införda i England, likasom under de sista åren agenten för
det amerikanska huset Otto Herz & C:o i Mainz skaffat dem
in i Tyskland. Med dem kunna med lätthet och säkerhet på
en dag fastsys sulor af olika storlek och tjocklek på 150 till
250 skor eller stöflor. Med så stor produktionsförmåga egna
de sig naturligen endast för yrkets bedrifvande i stor skala.
– – – – Det med dem förfärdigade arbetet, i sitt slag
utmärkt, har dock det felet, att bindsulan är medelst jernstift
fästad vid ofvanlädret, samt att dessa båda och den egentliga
sulan förbindas med hvarandra genom en såväl i skodonens
inre som utanpå sulan synlig söm; och då denna på yttre sidan
blifvit utsliten, erbjuder dess förnyande stora svårigheter.
Fabrikater af detta slag förekomma rätt ofta i handeln.

Det har dock lyckats en i Amerika förut bosatt tysk, H.
E. Gros
från Giengen att uppfinna en skosulningsmaskin, som
är i stånd att fullständigt efterhärma och ersätta handarbetet.
Hans maskin arbetar med en starkt krökt, half cirkelformig nål,
som oscillerar omkring sin egen medelpunkt; och medgifver den
tillika skons sulande på lästen, då deremot vid den förut
omnämnda maskinen denna måste uttagas vid sulningen, hvarigenom
formen på skon lätt kan vanställas. Medelst den nu
ifrågavarande maskinen förbindes först bindsulan med ofvanlädret och
en kringgående list genom en söm, hvarefter yttersulan fastsys
vid samma list genom en andra söm. Härigenom skyddas den
förra sömmen genom den undre sulan från att nötas sönder, och
då denna senare åter blifvit utnött, kan naturligen en ny sula
fästas vid listen, utan att den inre behöfver utbytas. Maskinen
kan verkställa icke blott denna s. k. listsöm, utan äfven
dubbelsöm samt söm för omvändt arbete. Herr Gros har för
fabriksmässig tillverkning af dessa maskiner associerat sig med
A. Voigt i Kappel vid Chemnitz, hvarifrån de distribueras. En
dylik maskin uppställdes i industrimagasinet i Stuttgart och
arbetade der helt nyligen i närvaro af en mängd würtembergiska
skofabrikanter. Den är placerad på en vid golfvet fastskrufvad
jernpelare, vid hvars sida arbetaren står och styr den på lästen
uppsatta skon. Rörelsen meddelas genorn ett svänghjul, som
utan ansträngning drifves för hand. Under det att några dagar
före den offentliga pröfningen de af herr Gros förevisade skorna
syddes med lätthet, och maskinen dervid arbetade särdeles väl,
inträffade åter vid sagde hufvudprof, då likväl en inöfvad
arbetare skall hafva skött maskinen, några oordningar genom nålens
sönderbristande, hvilket högst sällan händer; och hade detta sin
grund hufvudsakligen deruti, att de af vana arbetare tillredda
skoämnena, som herr Gros medfört för profarbetet, tagit slut,
hvarföre andra der på platsen måste förfärdigas af arbetare,
som ej varit dermed förut sysselsatta. Detta oaktadt blefvo de
närvarande öfvertygade om, att med denna maskin ett stort
framsteg blifvit vunnet. Den i Stuttgart utställda maskinen
är afsedd för listsömnad och kan ersätta detta hittills endast
för hand uträttade arbete. Härtill erfordras dock tvenne till
principen öfverensstämmande maskiner. Den ena, den s. k.
enstickningsmaskinen, utför det omvända arbetet å
fruntimmersskodon samt syr tillsammans bindsulan, listen och ofvanlädret.
För att derpå fästa undersulan vid listen begagnas en annan,
från den förra föga afvikande, s. k. dubbelmaskin. Båda
maskinerna arbeta, såsom redan är nämndt, med en cirkelformig
nål, rörlig omkring sin medelpunkt, under det att skon sitter
på lästen och sålunda måste bibehålla sin form. De
förberedande åtgärderna med lädret äro nästan desamma som vid
handarbete. Uppspikningen sker med kopparstift. Uppritandet för
sömmen kan ske for hand, men verkställes noggrannare med
en kanelleringsmaskin. Då man observerade maskinens gång,
kunde man lätt iakttaga, att dess skötsel fordrade en mycket
van och uppmärksam arbetare, men att i sådan händelse det
utförda arbetet såväl i qvantitativt som qvalitativt hänseende
lemnade intet öfrigt att önska.

Tvenne andra mekaniska inrättningar för sulning af skor
och stöflor förtjena äfven att här omnämnas. De sedan lång
tid bekanta svårigheterna vid sulors fästande medelst maskin
ledde i Frankrike till det derstädes mycket utbredda
Lemercier’s system, enligt hvilket sulorna fästas med messingsskrufvar.
A. v. Gasteiger från Graz förfärdigar de dervid erforderliga
maskinerne för ungefär 500 rdr. I Amerika och Ryssland har
man nöjt sig med att fästa sulorna med trästift (pligg) för hand.
Äfven i Tyskland har detta arbetssätt funnit användning, och
erhålles dermed ett rätt starkt arbete, om sulorna icke äro allt
för tunna.[1] För att raskt utföra detta arbete, så att det
tilllika blifver varaktigt, har nyligen en liten maskin i Amerika
kommit i handeln, hvilken förtjenar att bekantgöras och
användas, nämligen den amerikanska skopliggningsmaskinen, hvilken
kan erhållas hos Biernatzky & C:o i Hamburg för ungefär 200
rdr. Denna kompendiösa maskin är inrättad att drifvas för hand
samt är så lätt, att arbetaren kan hålla densamma med ena
handen, under det han med den andra sätter handhjulet i
rotation. Skon, som skall sulas, uppsattes på en jernlist, fästad
vid passande höjd på ett flyttbart stativ. På skon placeras
sedermera maskinen så, att den å densamma anbragta föraren
följer kanten af sulan, under det att maskinen med hela sin
tyngd hvilar på denna senare. För hvarje hvarf af handhjulet
utföras fem operationer: sylen borrar hål i sulan, en knif skär
trästiftet i lämpliga dimensioner, hvarefter detta instickes i hålet
och indrifves i sulan samt slutligen maskinen flyttar sig för att
upprepa samma operationer undan för undan.
Hufvudbeståndsdelen af maskineri är eri drifstång, som för sylen och
stiftdrifvaren. Deri förstnämnda upplyftes genom handhjulets vridning
och nedföres åter af en stark spiralfjäder. Vid dess öfre ände
fasthålles den medelst tvenne starka muttrar mot underlagda
läderskifvor, som tjena såsom buffertar och förmildra slagen.
Trästycket, hvaraf stiften göras, är på ena sidan uppklufvet
samt på den andra snedt afspetsadt. Det framföres under
maskinens arbete framför knifven, hvilken för hvarje hvarf afskär
ett stift af erforderlig storlek. För frammatningen af tjockare
eller tunnare trästycken allt efter sulans groflek finnas två
kugghjul med 22, resp. 26 tänder. För att kunna sätta stiftraden
närmare till eller längre ifrån sulans kant, eller för att reglera


[1] Såsom bekant, är detta sätt att fästa sulorna mycket anlitadt
äfven här i Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free