Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 20. 20 Maj 1871 - G. H. Lassen: Torrdestillation af trä - Smärre notiser - Upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
material använda liggande retorter, men för hartsrikare stående.
Ett skäl härför är, bland andra, att, då vid destillation af ett
hartsrikare råämne mycket större gasqvantiteter utvecklas, än
om detta är hartsfattigt. och dessa gaser vid sin cirkulation
medföra mycket värme, som dervid kommer till nytta, man med
framgång kan använda stora retorter, rymmande t. ex. 432
kub.-fot (11,318 kub. m.). Och dessa retorter byggas och skötas både
lättare och billigare, om de erhålla en upprättstående ställning,
hvilken jag i min föregående uppsats (N:o 4, sidd. 30 och 31)
sökt visa vara den fördelaktigaste för gasernas cirkulation. Man
har vidare för ofvan anförde regel funnit stöd uti den
omständigheten, att alla tjär- och olje-artade destillationsprodukter af
trä, såväl flytande som gasformiga, blifva mera vidbrända, ju
mera de komma i beröring med heta metallytor. Då nu
destillationen i en stående, stor retort företrädesvis underhålles af
den relativt lindriga värme, de cirkulerande gaserna medföra,
men i en liggande retort af det värme, som antingen vid
beröringen från retortväggarne afledes eller från dem utstrålar,
och då tillika den del af dessa väggar, som kommer i direkt
beröring med lågan och förbränningsprodukterna från eldstaden
är hos de liggande retorterna större i förhållande till den rymd,
de innesluta, än vid de stående; måste metallytan i förra fallet
blifva jemförelsevis varmare än i det senare, och således de
sistnämnda retorterna lemna mindre vidbrända produkter och ett bättre
resultat. För en 432 kub.-fots (11,318 kub. m.) stående retort
belöper sig nämligen på hvarje kubikfots rymd en metallyta af
0,69 qv. fots (6,09 qv. d. m.) storlek, under det att vid en
liggande retort om 3 fots (891 m. m.) diameter och 50 kub.-fots
(1,310 kub. m.) rymd metallytan för hvarje kubikfot blir 1,59
qv. fot (13,02 qv. d. m.).
Vidare anföres emot liggande tackjernsretorter, att de äro
lätt utsatta för att spricka, hvilket ofta nog ej kan på ett
tillfredsställande sätt repareras, utan måste de då utbytas mot nya.
Ett system af dylika retorter lärer äfven blifva mycket dyrare
såväl i anläggning som drifvande och fordrar alltid en
noggrannare skötsel.
För en ytlig betraktare af de ugnar, jag i min föregående
uppsats beskrifvit, kan det möjligen synas vara ett fel, att icke
gasutloppet är vid ugnens topp (och sannolikt har också herr
L. haft ett sådant på sin stående retort). Försök i denna
riktning hafva också blifvit utförda, men resultatet blef, att
tjärutloppet vid botten igenstoppades af delvis bränd tjära, då
ångorna af träolja, tjära, träsyra och vatten utgingo vid toppen.
Troligen föranleddes detta deraf, att hettan blef för hög vid X
(se fig. 3 å sid. 21, N:o 3 af denna tidning), så att tjäran der
till en del förkolades, hvarefter den på sin väg till III afkyldes
och der öfvergick i fast form. Resultaten af en sådan gasernas
uttagning vid ugnens topp äro dessutom tydligen beroende bland
annat äfven af utloppets storlek. År detta så stort, att alla
gaserna, så fort de alstras, derigenom kunna bortgå, måste
naturligen följden blifva en högst ofullständig destillation, i det att
endast genom gasernas cirkulation en jemn destillationshetta är
möjlig att ernå inom hela retorten. Göres åter utloppet ej
större, än att endast en del af gaserna få tillfälle att genast
afgå, måste de öfriga cirkulera och sprida värme till de från
eldstaden aflägset belägna delarne af retorten, hvaraf följden
blir, att ett bättre och under vissa vilkor relativt godt
resultat ernås, ehuru en sådan anordning alltid menligt inverkar
på kolningen. Att herr L. kommit till bättre resultat med
liggande än med stående retorter, bevisar sålunda ingenting,
alldenstund af det här ofvan yttrade framgår, att resultaten i
väsentligaste mån bero på, huru fabrikationen bedrifves och
apparaterna behandlas.
Herr L. säger vidare, att, om ej destillationsprodukterna
genast blifva i tillfälle att afgå till kylarne utan för länge
utsättas för den temperatur, vid hvilken de bildats, så sönder
delas de och öfvergå delvis i permanenta gaser, »hvarigenom
naturligen en betydlig förlust uppkommer». Detta påstående
eger sin riktighet, om nämligen tid och värme äro tillräckliga
för åstadkommande af en sådan sönderdelning. Härom får man
dock endast veta, att herr L. föreställer sig, att ett sådant fall
här förefinnes. Det borde dock för honom hafva varit lätt att
framdraga bevis härför, då han med sina liggande retorter gjort
sig oberoende af denna »betydliga förlust». Han bör naturligen
då hafva uppnått en större afkastning, och genom uppgifter
om denna i jemförelse med de af mig förut lemnade, rörande
de stående retorternas produktionsförmåga, borde han äfven kunna
bevisa riktigheten af sitt föreställningssätt; men man får endast
veta, att »på detta sätt sannolikt det största möjliga utbytet
erhålles» – en förmodan, hvaraf man lika litet kan draga någon
afgörande slutsats som af jemförelsen mellan de permanenta
gasernas mängd i ena eller andra fallet, hvilken iakttagelse kan
hafva värde först då, när man blifvit öfvertygad om, att den är
byggd på riktiga grunder, och att resultatet är rätt uppfattadt.
Med det sagda har jag sökt visa de stående retorternas
företräden framför de liggande. Att dock äfven dessa
förstnämnda ej äro så fullkomliga, att mot dem intet kan anmärkas,
är klart; och bör det derföre vara hvars och ens skyldighet,
som sysselsätter sig ined torrdestillationsindustrien, att söka i
möjligaste mån fullända de dervid anlitade apparaterna. Jag har
derföre konstruerat ett nytt system för torrdestillation af töre,
hvilket jag hoppas skall till en del undanrödja de förras
olägenheter, och som jag framdeles skall hafva nöjet meddela
redaktionen af Ill. Teknisk Tidning. Till dess detta hunnit blifva
försökt, håller jag mig dock till det system, som förut blifvit af
mig beskrifvet, af skäl, som dervid angafvos, och af hvilka bär
några må återkallas i minnet: Systemets produktionsförmåga är
i förhållande till anläggningskostnaden jemförelsevis stor,
hvarjemte apparaternas skötsel blir ytterst enkel, så att detta kan
anförtros åt en ordentlig arbetare och ej kräfver någon skicklig
tekniker. Således lämpar sig detta system särdeles väl, der man
på spridda ställen vill anlägga mindre fabriker för råmaterialets
tillgodogörande och sedan samlar de härvid erhållna produkterna
vid en centralt belägen förädlingsfabrik; hvilket väl också är
det enda lämpliga sätt att drifva denna fabrikation i större skala,
då anläggandet af större ugnar om 15 à 20 kub.-famnars (83,89
à 113,18 kub. m.) rymd icke visat sig motsvara ändamålet.
Slutligen några ord om benämningarne »tjärolja» och
»warnish». Herr L. klandrar, att de med dessa namn betecknade
produkterna utbjudas under annat namn än »fin tjära», då
de enligt hans förmenande ej äro något annat. Jag kan ej
heller härutinnan dela herr L:s åsigter. Med trätjära, äfven fin,
förstår man vanligen ett bestrykningsmedel, som vid
begagnandet delvis intränger i träet, men alltid till en del qvarblifver
på ytan och der efter torkning bildar ett hartslager, som fyller
åtminstone mindre sprickor. Dessa egenskaper tillkomma
deremot hvarken tjäroljan eller warnishen. Tjäroljan betingar
dessutom ett ganska högt försäljningspris, och bör derföre äfven
lämpligen till skilnad från tjäran få bibehålla sitt särskilda
namn. Ännu mindre kan warnish få namn af fin tjära, hvilken
den först och främst ingalunda kan ersätta. Den qvarlemnar,
såsom nämndes, ej heller något hartslager synligt på de
bestrukna föremålen, och gifver icke samma destillationsprodukter
som tjäran. Benämningen, hvilken möjligen i och för sig kan
vara olämplig, har denna produkt fått i följd af sin likhet med
engelsk warnish. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
