- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Illustrerad teknisk tidning. 1871 /
162

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 21. 27 Maj 1871 - Den internationela utställningen i London 1871 - Brukssocietetens diskussionsmöte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillfredsställande lyckats, tillåtelse att begagna det erhållna
penningeöfverskottet till vidare befrämjande af konst och industri. Ett
stycke land i närheten af Hyde park inköptes derföre, hvaraf
en del uthyrdes till Royal Horticultural Society för anläggande
af någonting utmärkt i trädgårdsodlingsväg, hvarjemte komitén
åtog sig att omgifva denna anläggning med tjenliga byggnader
för hållande af utställningar; och voro dessa fullbordade 1861,
efter ritningar af kapten Fowke. Den detta år tillämnade
utställningen blef dock, i anseende till kriget i Italien, uppskjuten
till 1862} då den hölls öppen i 159 dagar och var besökt af
6 millioner personer. Den härtill använda hufvudbyggnaden af
tegel med glastak blef, såsom varande af litet värde i
arkitektoniskt hänseende, nedtagen och återstår af denna utställning
endast gallerierna och restaurationslokalen, hvilka nu blifvit
tillbyggda, dekorerade och använda för årets exposition. Af
gallerierna, som omgifva förutnämnda park eller
trädgårdsanläggning, användas de på östra sidan varande för utställning
af arbeten af bränd lera och porslin i nedre våningen; i den
öfre åter är konst- och tafvelgalleriet. Vestra galleriet
upptager i nedre botten i gång varande maskinerier och
vetenskapliga uppfinningar, samt i öfre våningar uteslutande engelska
konstarbeten, målningar i olja och aquareller. Öster och vester
om dessa gallerier finnas gårdar för utställande af sådana
artiklar, som ej inom sjelfva byggnaden kunna exponeras, och
är på den vestra af dem uppförd den byggnad, som inrymmer
den svenska undervisningsmaterielen, hvilken här väckt en
välförtjent uppmärksamhet. Södra sidan af trädgården upptages
af den sedan 1862 qvarstående tvåvåningsbyggnaden,
begagnad delvis såsom restaurationslokal och delvis för expositioner.
På norra sidan af samma anläggning är beläget ett särdeles
prydligt och dyrbart växthus af glas och jern, uppfylldt med
tropiska växter och blommor, hvarest det mest angenäma
tillfälle att återhemta sig beredes den tröttade vandraren. Den
vid detta hus anbragta balkongen kommunicerar med den nya
byggnad, som blifvit kallad Albert Hall, och hvarest utom en
konsertsalong, rymmande 7,000 beqväma sittplatser, finnes en
mängd lokaler, i hvilka nu äro utställda alla slag af väfnader
samt undervisningsmateriel från alla nationer. I tafvelgalleriet
äro äfven exponerade aquareller, föremål från arkitekturens
område och fotografier. Denna byggnad, som säkerligen redan
blifvit i andra tidningar beskrifven, förbigås derföre och tillägga
vi sålunda endast, att man, utkommande härifrån, befinner sig
midt emot det nära fulländade monumentet af drottningens
gemål prins Albert, hvilket är uppfördt i Hyde park och
inom kort kommer att aftäckas. Någonting ovanligt i
byggnadsväg finnes således ej vid denna exposition, och man torde
häruti finna anledningen, hvarföre en stor del af allmänheten
till en början varit i okunnighet om, dess tillvaro. Med
sedvanliga ceremonier förklarades den af prinsen af Wales öppnad
den 1:sta dennes, och har sedan dess tilloppet af besökande
tilltagit, isynnerhet sedan priset för inträde blifvit nedsatt till det
nu varande, 1 shilling. Efter att sålunda i korthet hafva
redogjort för expositionens arrangerande, så vidt det rörer lokalerna,
torde vi böra tillägga ett par ord om de tvenne omständigheter,
hvarigenom denna utställning till sin grundidé skiljer sig ifrån
föregående. Först och främst hafva alla de exponerade
artiklarne blifvit underställda en slags pröfningskomité for utrönande,
huruvida de voro af den beskaffenhet, att de ansågos värdiga
att här få utställas. Vidare äro alla artiklar ordnade efter
klasser och ej efter nationalitet. Hvad man sålunda förlorat i
mängden af exponerade artiklar, har man i stället vunnit i dessas
gedigenhet. Dock tro vi oss hafva förmärkt, att sättet att blanda
de olika nationernas insända föremål om hvarandra icke blifvit
emottaget med något synnerligt välbehag ifrån utställarnes sida;
och de, som hädanefter komma att deltaga uti dessa
utställningar, göra väl, om de på något sätt kunna arrangera sina föremål
så, att dessa åtminstone gruppvis återfinnas inom den klass, de
skola tillhöra och ej, såsom nu är fallet, spridas på flere ställen
inom densamma. Detta har på ett särdeles lyckligt sätt blifvit
utfördt af komitén for utställande af svensk
undervisningsmateriel, i det att den, såsom förut är nämndt, för detta ändamål
»låtit uppfora en särskild byggnad, hvilken genom sina lyckade
anordningar väckt odeladt bifall. Att komitén kunnat realisera
detta kostbara företag, torde främst tillskrifvas det högst
liberala bemötande, arkitekten P. J. Ekman lemnat, då han vid sin
mekaniska snickerifabrik i Stockholm låtit förfärdiga ofvannämnde
byggnad. Till hans derstädes varande utställning hoppas vi
inom kort få återkomma.

Brukssocietetens diskussionsmöte.


De af Brukssocieteten föranstaltade, sedvanliga, årliga
offentliga diskussionerna öfver frågor, omfattande grufvebrytning,
bergsmekanik, tackjernstillverkning, stångjerns- och
stålberedning samt skogshushållning, egde rum i Jernkontoret Lördagen
den 20 dennes.

I. Grufvebrytning.

De detta ämne berörande frågorna behandlades först; och
uttalades med anledning af den första, »har takbrytning med
Igensättning af arbetsrummen visat sig vara ett fördelaktigt
brytningssätt vid något eller några svenska grufvefält, och
huru böra arbetsbetingen vid denna botningsmetod anordnas?»,
den åsigten, att sagde brytningssätt, bedrifvet på samma sätt
som flerestädes utomlands, hade föga utsigt att här i landet
vinna någon vidsträcktare tillämpning hufvudsakligen af det
skäl, att våra inalmföraride berg i allmänhet äro så hårda, att
detta dyrbarare arbetssätt ej behöfver anlitas. Härvid erfor
dras nämligen först och främst ganska omfattande förarbeten,
hvarjemte ofta stora svårigheter möta för erhållande af
tillräckligt igensättningsmaterial utan särskilda, härför vidtagna
åtgärder, då i allmänhet de svenska malmerna äro mera fyndiga än
ofyndiga. Äro åter de malmerna omgifvande berglagren af
särdeles lös beskaffenhet, samt der god tillgång på timmer saknas,
bör takbrytningen kunna med någon modifikation blifva
fördelaktig. Detta är t. ex. fallet vid Dalkarlsbergs och Vikerns
grufvor, der också detta brytningssätt på senare åren blifvit
anlitadt, dock ännu för kort tid för att deraf skall kunna dragas
några resultat. Aflöningen vid dessa gruffält sker per borraln,
och endast utfyllningsarbetet betalas per dagsverke.

Den andra frågan, »hvilket är det förnämligaste
aflöningssättet vid vanlig pallbrytning?», besvarades olika af trenne
talare. Bergmästare Sjögren förordade aflöning per borraln, såsom
det enda sätt, hvilket kunde leda till stor produktion, då
härigenom arbetsförmågan hos grufarbetaren i väsentlig mån
uppdrifves. Detta aflöningssätt förebygger dessutom de underslef,
som eljest äro så vanliga, både då betalningen sker per
dagsverke, och då den ur grufvan uppforslade mängden berg skall
bestämma aflöningens storlek. Vill man derjemte hålla
arbetarens intresse för en ordentlig brytning vid lif, kan
lämpligen honom medgifvas utom betalningen per borraln en viss
procent af nettobehållningen å grufvan. Professor Nordenström
ansåg deremot bäst, att kombinera aflöningen per borraln med
beting per kub.-fot lössprängdt berg; och stödde talaren denna
sin åsigt på de utmärkta resultat, hvartill man med ett sådant
förfaringssätt kommit såväl vid Falu som Åtvidabergs
koppargrufvor. Vid dessa senare hade man uppnått en siffra, som
vetterligen ännu ej vid något svenskt jernmalmsfält erhållits,
nämligen 1,700 kub.-fot (44,5 kub. m.) lössprängdt berg i
månaden per arbetare, oaktadt pallarne vid dessa grufvor äro mycket
smala, och således förhållandena der ej medgifva så god
berglossning som vid jernmalmsgrufvorna. Professor Ångström
förkastade helt och hållet aflöningen per borrad aln eller fot
såsom principielt oriktig. Meningen ined all grufbrytning är ju
att erhålla till billigaste pris en så stor qvantitet malm som
möjligt; men vid det åberopade aflöningssättet betalas lika för
allt lössprängdt berg, antingen det vore malm eller ej. Det
vore dessutom en ingalunda lätt sak att kontrollera detta.
Betalades åter efter qvantiteten lössprängd malm på sådant sätt
nämligen, att denna qvantitet bestämdes efter vigt och ej efter
volym, och derpå liqviden härför fördelades per borraln, skulle
enligt talarens åsigt ett både rättvist och i möjligaste mån
kontrollerbart aflöningssätt erhållas.

Den tredje frågan, »kan metoden att nedslå djupa borrhål,
i ungefärlig likhet med hvad som eger rum vid borrning efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:06:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1871/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free